Några av oss gatufotografer har köpt och läst eller åtminstone bläddrat i ”10 – 10 years of in-public”, där tjugo gatufotografer visar tio bilder var. Merparten av bilderna är tagna under åren 2000-2010 så man kan säga att det är ”modern” gatufoto som visas.
Somt är bra, en del är till och med kanon, annat tycker jag inte är särskilt märkvärdigt. Men, ”beauty lies in the eyes of the beholder”.
En avdelning i gatufotografin är det som jag kallar ”vimmelbilder”, bilder med mycket folk i. Till exempel Otto Snoeks bilder i ovan nämnda publikation tillhör denna kategori. Här är utmaningen att i folkmassan hitta det som bryter av på ett eller annat sätt. Det kan vara en person som är annorlunda klädd, en yngling bland gamlingar, en oväntad gest (eller flera), någon som bär ett iögonenfallande föremål, en spegling mitt i vimlet, lika eller olika klädsel eller dylikt.
Är mest nöjd med förgrundsgestalten till vänster
Nick Turpin har en bild på en man som mitt i Lyons gatuvimmel försöker handskas med en trilskande ko (!), Matt Stuart har en kul bild med ett antal männsiksor som rör sig genom bilden utan att bry sig om en man som gör en halbrytande volt på gräsmattan intill, Trent Parke har några härliga bilder i eftermiddagsljus som faller på människorna i bilden.
Den här gillar jag för att människor rör sig åt olika håll och på olika avstånd
Jag gillar särskilt när människorna är på olika avstånd och/eller olika nivåer, som Gus Powell´s ”Voetganger: No 017” och, ännu bättre, hans ”It´s Only a Matter of Time” eller, bäst, ”I Miss You”. Kolla dem om ni vill och har möjlighet.
Själv har jag inte lyckats ta några riktigt bra vimmelbilder (än). Kanske är inte ens Stockholm tillräckligt vimligt?
4 svar på ”Vimmelbilden i gatufotografin”
Bra igen, Matti. Din första bild tycker jag är toppen, tror taklinjerna gör mycket för djup- och volymkänslan. Den andra får inte alls samma sug utan känns plattare. (nu ser jag iofs bilden på en mobil, så jag kan få äta upp detta).
När det gäller ”10” känner väl jag som du att det finns både toppar och dalar. Det gör iofs inget att inse att såna som du och jag kanske inte är så långt efter dessa högdjur. Jag vet att du har bilder som skulle platsat i alla fall.
Tack för de fina orden ang ”10”, Jimmy! Andra bilden ska ses i stort format vilket tyvärr inte är möjligt här, då tycker jag den är bra. Svårt annars, det här med vimmelbilder.
Visst fan är det svårt med vimmel, Matti. Jag tycker sällan stockholm vimlar tillräckligt – i alla fall om man inte vill fota turister i gamla stans flaskhalsar. Paris, däremot, där kan man snacka karaktärer i massor 🙂
Apropå ”10” tror jag många av de bilder som inte imponerat på mig kan vara av den typen som växer med tiden. Det handlar trots allt om tio bilder per fotograf som valts ut från rätt många år av fotande. ”Bra eller bajs”, som sonen säger.
Tex Andy Morley-Halls bilder får stå på tillväxt för om möjligt senare ge mig något. Jeffrey Ladd likaså. George Kelly blandar, ”nja eller najs” kan man säga om hans bilder 🙂
Vi får köra glesvimmel här i stan, tycker din nålbild från Nordiska museet hade god potential med killen i förgrunden och nivåplacerade människor bak. Och jag minns andra bilder från GF, glesvimmel men bra. Har några av dem i min favvosäck.