Kategorier
Stockholm

Klara sjö i snö

Nyårsafton är kanske inte bästa kvällen för ett nytt inlägg. Väntar därför till i dag, nyårsdagen. I och för sig ligger väl några och mår som champagnekorkar men tids nog orkar kanske några upp och till datorn.

Åkte in och hämtade min vinyl-till-digital-pryl i går och fotade mig sen hemåt i vintersolskenet längs Klara sjö. Bilderna därifrån blev mest snöiga upprepningar av tidigare skott. Se själva:

Just innan Gamla stans t-banestation såg jag en vacker solsiluett på baksidan av ett fik. Ett huvud med hästsvans avtecknade sig vackert. Enda kruxet var en Volvo som stod i vägen. Då ägaren stod bredvid och knackade is antog jag att den skulle åka strax. Till sist frågade jag. ”Ja snart, väntar på min dotter.” Förklarade läget varvid han gentilt backade ett par meter. Dessvärre var tillfället förbi. Fick ett par bilder ändå.

I förra inlägget skrev jag att vissa bilder funkar både i färg och svart vitt. Här är det inte riktigt samma bild, men samma motiv.

Tror jag återtar mitt ”löfte” att fortsätt publicera ”årets bilder” från 2010. Ni hittar dem ändå bland mina bilder. Nu är det 2011 och nya bilder som gäller, även om dessa faktiskt togs i går. Men nya är de!

Kom på ett nyårslöfte: att tagga mina bilder och få ordning på dem, i LR, så jag lättare kan hitta dem för till exempel utskrift.  Och att rensa i gamla bildmappar.

6 svar på ”Klara sjö i snö”

Fina bilder du tog igår. Jag förstår att du vill fortsätta med nya bilder det nya året. Kanske att du kan göra teman på bilder tagna på samma ställe men från olika år senare. Nyårslöften är bra; om man håller dom! /Mirja

Nyårslöften är till för att brytas. Om man inte lovat något kul. Eller något nödvändigt. Kan nog tänka mig att återkomma till mina teman, om och när jag tar en ny bild som passar. Men nu kändes det som om alla planerade årets bilder-inlägg blockerade nyfotandet.

Jag har en båt i Klara Sjö. Nä, men tydligen en röd cykel. Problemet med den, i motsats till båten, är att den sjunker när isen smälter.
Gillar 1 +2 väldigt mycket. Hoppas inte det är för att jag speglar mig i min egen förträfflighet; jag har nämligen tillfälligtvis fastnat för (i?) den här stilen själv på senare tid. Den här oortodoxa obalansen i kompositionens beståndsdelar, långt från regler och gyllene snitt, tilltalar mig.
/tim

Man vet aldrig vad isen kan göra med en båt, den kanske skulle sjunka den med. Och det är ju inte alltid verkligheten vill inordna sig i ett gyllene snitt, eller i regler. Men det är ju ingen ko på isen, endast en cykel.

Stängt för kommentering.