Urban reflection
Läser som sagt Kerouac, sista kapitlet i ”Järnvägen Jorden” (”Railway Earth/Lonesome Traveller”) och han beskriver Paris människor och miljöer så man önskar att man gick bredvid honom och plåtade. Och man funderar över fotoklimatet i de urbana miljöerna. Varken i Manchester fick jag någon kommentar, vilket i Berlin visserligen mitt ressällskap fick. Fler påhopp i Stockholm, på hemmaplan. Men här utsätter jag mig ju genom att ofta vara inne på stan och fotografera. Och gatufoto är candid, de jag fotograferar ska inte märka att jag gör det. Frågar man om lov, kan det bli fina spontana porträtt, men gatufoto är det inte längre! Med andra ord, ”höftskottet” är en gatufotometod. Det finns dock tillfällen där jag kan stå helt öppet med min systemkamera och plåta och ingen bryr sig, någon kanske duckar eller går vid sidan om.
Bilden: ett vanligt motiv för gatufotografer sen efterkrigstidens USA med namn som Elliot Erwitt, Helen Levitt, Lisette Model, William Klein med flera. (Senast jag namedroppade ledde det till att bilden hamnade på sidor med nämnda storheters foton, men vad kan jag göra åt det?).
Copyright secured by Digiprove © 2013
2 svar på ”Urban reflection”
Gillar alla bilder i de tre senaste inläggen!
Som komponerade av olika pysselbitar som talar med varandra. Låter lite halvdumt sagt men svårt att uttrycka det annars i bara skriven text.
Tack för gillandet,Katja!