Kategorier
Stockholm

Inget att gruva sig över

Intressant med skärgårdsgruvor. Utö Gruvor är förmodligen de äldsta i Sverige där man började bryta järnmalm redan på 1100-talet. På Resarö(Ytterby)  i Vaxholm bröts kvarts redan på 1600-talet för järnbruken i norra Uppland. Brytningen av fältspat för porslins- och glasindustrin tog sin början i slutet av 1700-talet och pågick till år 1933 då gruvdriften upphörde.

Tar en extra insatt båt till Vaxholm, där jag petar i mig det mesta av en rätt usel tunnbrödsrulle. Potatismoset var hemskt! Är sen enda passageraren till Ytterby. Kliver av i ett rätt lyxigt villaområde och tar den långa vägen till gruvan, många fina uppförsbackar i gassande sol.

Gruvområdet är litet och varphögarna formar branta, halkiga sluttningar ner mot vägen. Det spännande här går nog inte att hitta utan att ha tillgång till en massa kemiska analysmetoder. Om jag hade haft en geigermätare kunde jag kanske hittat det av det spännande som är radioaktivt.

Skrotar runt lite, tar mig tid, men när jag känner mig färdig är det två och en halv timme innan biten tillbaka ska gå. Knallar istället några kilometer upp till själva Ytterby, med ICA-affär och busshållplats. Tajmar bussen bra, åker ner till Engarn och byter till Vaxholmsbussen. Tar sen Storskär tillbaka mot stan och när jag ska kliva på ser jag att samme Tommi som i går sitter på övre däck. Går upp och sätter mig med honom och surrar under resan in till Strömkajen. Vi tar varsin öl på af Chapman innan vi skiljs åt. Ja ja, jag tar två.

Funderar på var min asbeststen kan vara. Lätt, den står i bokhyllan där jag trodde den skulle vara. Spännande, hårig sak.

På begäran skickade jag min mejladress till Planket Stockholm 2018. Har inte hört något sen dess.

http://macmanusf-blog.tumblr.com/post/176166299629

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

2 svar på ”Inget att gruva sig över”

Tack för historien, fin bild. Fint med fältspat. Som liten plockade jag slagg intill järnvägsspåret (KURJ) mellan Köping, Kolsva, Riddarhyttan, Utterberg i Bergslagen. Kanske var det masungsslagg. Dom hade en masung nånstans där uppe. Samlade på slagg, olika blå och gröna stenar som jag tyckte var som juvler. Att föräldrarna vågade låta mig hoppa runt järnvägen och samla. Ja, de hade väl inte tid att oroa sig, jag hade en jäkla fri och fin barndom mitt i naturen.

Har också tänkt ta en skärgårdsdag i sommar. Min man hade byggt ett hus på Husarö, där är vi ibland. Men jag hade testat någon annan rutt. Rundrutt.

Hittade några slaggbitar både på Utö och i Ytterby. Men de är mest svarta.
Nästa sommar, om jag kommer ihåg och det finns kvar, kanske jag skaffar mig ett 30-dagarskort på Vaxholmsbåtarna.

Stängt för kommentering.