Man är en iakttagare av stort och smått, kort och gott. En nötskrika jublar över funna ekollon och en orange katt bligar mot mig från ett balkongräcke. Kommer iväg redan klockan 10, makrofotandet gör gott för morgondisciplinen. Gör några bilder vid Västra Krokträsket innan jag fortsätter mot Ängsviken.
Lite jobbigt är det att komma ihåg allt jag vill ha med mig. I dag kom jag ihåg att ta med nya kikaren och sittunderlaget, plus båda kamerorna. Hade tänkt gå förbi Coop på hemvägen, när jag ändå var ute, men plånboken låg kvar hemma, i en annan jackficka. Hämtar den och tar sen en sväng förbi Sarvträsk. Noterar att utloppet är uppdämt, fattar inte av vem eller vad.
Det är alltid spännande att se hur man lyckades med skärpan. Den här gången var det några bilder jag gärna hade lyckats med som inte blev skarpa. Och vi har egenheten med det korta skärpedjupet som oftast ger oskarpa partier nånstans i bilden. Därav två kameror där den andra är för bilder med större skärpedjup.
Blir fint att göra bilder när snön och isen kommer och gör mönster. Men det verkar dröja…
Redan söndag, men i dag kommer i alla fall morgontidningen. Gillar inte helgdagar som den i går, bland annat av den anledningen. Kanske blir det ett besök på Liljevalchs?
Copyright secured by Digiprove © 2018
2 svar på ”En iakttagare”
Ja, så rätt, ”du är en iakttagare av stort och smått, kort och gott.” Det är trevligt för mig som läser din blogg. Tack: Konstnärliga makrobilder. Jag gåt på Nationalmuseum idag och på en specialvisning av Andy Warhols´.
Har några timmar på mig att känna efter om detta är en söndag för stadsbesök eller inte.