Mer än till hälften dolt

Ursäkta mig, men den här bilden gillar jag! Trots att man inte ser deras ansikten utan bara skymtar personerna. Kanske just därför?

Börjar bli dags att smida fotoplaner för helgen. Lutar åt ett besök på Moderna på söndag då museet visar fler bilder ur samlingarna,  ”En annan historia: Se världen”. Christer Strömholm, Irving Penn, Diane Arbus och Henri Cartier-Bresson är alltid värda ett besök, även om jag sett många av deras fotografier redan.

Bad again

De senaste inläggen, med mer lättillgängliga fotografier, gav ingen boost åt site statsen. Dags därför att kränga ut lite svärta igen.

Teknik, skärpa et cetera är inget jag prioriterar. Har jag tid så fixar det sig, när det måste gå snabbt så hinns det inte alltid med. Och jag gillar det hårda ljuset, det svåra ljuset, det nästan obefintliga ljuset.

Har, som ni som följer min blogg vet, köpt en hel del böcker under min tid som gatufotograf. Och det jag fastnat för där är det svarta, det oskarpa. Hos Daido Miryama såklart, men även hos till exempel Louis Faurer, Sid Grossman, eller William Klein som har samma oskärpa på förgrundsfigurerna som jag har i vissa av mina bilder.

Inte lätt att få acceptans för detta på FS/GF dock så det är skönt att ha denna blogg att vräka ut flera bilder på. Dels för att de får ett sammanhang, en kontext, och kan ses som en tendens, en riktning i mitt fotograferande, än de enstaka bilder man kan lägga upp i Fotosidans gatufotopool, där de lätt drunknar och försvinner i mängden.

Boys toys och permobil

Bussäventyren går vidare, nya grejer varje dag. Står vid Slussen och väntar på att bussen ska köra in med fyra minuter kvar till avgång. Kön bakom växer. Jag ser bussen stå uppställd, föraren står utanför och röker lugnt sin cigarrett. Tiden klickar ner till avgång, det lyser ”Nu” på skylten. Till sist rullar bussen in. En neonjacka kommer rusande och jagar in alla genom framdörrar, bakdörrar och takluckor. Känns som om chaufförerna är obstinata, ska visa vem som styr. Någon slags maskningsaktion? Förr kördes bussarna in fem minuter före och avgick på exakt klockslag.

Killar gillar pangpang, undrar om de reflekterade över knuten på pipan? Notera den vuxne som vänder bort blicken.

Tycker ändå att det är något med den här bilden. Vill dock inte skriva er något på näsan.

Nu har det varit rätt normala bilder, time to go bad again! Vänta och se!

Hårvård och röd sorti

Ibland plåtar jag gatufoto i färg, eller, det gör jag alltid. Jag menar att ibland konverterar jag inte bilderna till svartvitt. Jäkla nys det där förresten, att det ska plåtas i svartvitt för att vara gatufotografi. Har haft ett tankeutbyte med Mattias S på FS/GF angående mina bilder. Att jag inte känner att jag ligger särskilt nära mittfåran vad gäller mina gatufotografier. Det vill säga de jag senast lagt upp där.

Tycker om det röda.

Lägger därför upp två bilder här som är lite mer lättillgängliga. Och i färg. Fast de ”svåra” bilderna kommer bara ibland, även här.

Välkammade bilder. Håll tillgodo, hoppas ni gillar dem.

Satt i går kväll och kollade genom arkivet igen. Hittade ett gäng bilder från 2009 som jag kasserade då men tyckte var kanon i går. I dag har de bleknat igen.

Om väntan

Tim hade i sin senaste bild ett gäng på en bänk. De hade betydligt mer för sig än denna trio, som kompletteras av en stående. Det här handlar om att vänta. Uttrycker kanske stoisk, lakonisk och kanske luguber väntan. Tålamod. Varför kommer aldrig tåget?

Som jag skrivit tidigare: busstrafiken flyter inget vidare, varken vid Gullmarsplan eller här vid Slussen. Det finns ingen plats för alla bussar under rusningtrafik helt enkelt. Kanske rubbar det hela dagen med förseningar och inställda turer som följd?

Hunden kanske är lika glad över att slippa åka buss. Inte alla hundar gillar det. Matte däremot, vill nog hem så snabbt som möjligt.

Matchande gröna skor

Sitter och kollar bilder i HCSP(Hardcore Street Photography) group pool. Mycket är riktigt bra, mycket är i färg. Oftast vimlar det av folk, många bilder är härligt absurda. Det jag söker med andra ord. I vimmelbilderna är människorna noga separerade, något jag försöker åstadkomma med mina slussenbilder.

Gillar matchande färgklickar

Intressant det här med fotografi och fotografer. En tanke som kom upp härom dagen var att det ibland verkar som om man måste ha några nakenbilder i sin portfolio för att räknas som fotograf.

Såg skorna hänga i fönstret och gick in för att plåta dem från den sidan. Ett par turister placerade sig lämpligt utanför och kikade in.

Samtidigt som jag kollar bilder skriver jag ut veckobrevet till mina elevers föräldrar. Det brukar ta en knapp timme på min gamla laserskrivare. Och då pappersmatningen inte fungerar måste skrivaren passas. En sidan kom ut, de andra sitter jag och väntar på. En timme går, jag hade tänkt kolla Fiorentina-Inter. Kollar skrivaren. Den har lagt ner utskriften, ”skrivare redo” meddelar den käckt. Bara att börja om, tji fotboll.

Influenser och inspiration en masse

Förbereder mig för en tur in till stan genom att lösa sudokun (hjärnan är på) och svepa en espresso. Alles klar! Läser sen DN, mycket intressant. Eftersom jag jobbar på en skola följer jag med stort intresse Maciej Zarembas uppgörelse med den svenska skolan. På sidan för radio/tv, sid 25, hittar ännu en kluring. I vänsterhörnet finns en bild på en kvinna. Under bilden står ”PX 0.00 Vilket program, och vem som är på bilden”. Riktigt svårt, får klura på det senare 🙂

Fastnade för det här fönstret på Fotografiska

Hinner en espresso till innan jag drar iväg. Fotografiska besöker jag först, innan Sarah Moon drar vidare. Kul att se Albert Watsons porträtt, många höjdare där tycker jag. Till exempel ”Childrens ballet school” på en gymnastiktjej med med nalle, kulram och ordförande Mao som uppbackning.  Eller porträtten på Keith Richards, Marilyn Manson och ”Kate Moss in torn veil”, och för många fler för att få plats här.

Som service till löddriga joggare och cyklister finns på Stadsgården en diskbänk att vaska av svetten i. Vatten får man dock ta med sig själv.

På bildskärmar i ett annat rum visas Christer Strömholm, Anders Petersen och Jacob Felländer med flera och jag kollar genom allt. Felländers multiexponeringar med plastkamera är bättre än förväntat. Men Sarah Moon är en absolut höjdare, särskilt hennes svartvita. Köper en bok om Mary Ellen Mark.

Uttjatat motiv med den muntra skyltdockan i Götgatsbacken men hon hade så fint sällskap.

Tittar in på Kontrast och frågar efter medlemskort, men icke. Synd att det ska blåsa så eländigt närvädret annars är så fint. Tar en kort runda upp till St Paulsgatan, tar Götgatsbacken ner. I Peter Myndes backe studsar en parkourkille upp, ner och genom ett staketräcke. Jag står där och plåtar ett tag och får hans kort: Jan Peratt, Graphic designer, illustrator.

Peratt-parkour

Tycker detta är en hyfsad länk, hardcore streetarna. Beställde ännu en bok, ”The Jazz Loft Project”, W. Eugene Smith. Skön snubbe, Gene! Gillar det han försökte göra i Pittsburgh.

Killen i hatt helgjobbar på Galleri Kontrast. Fotograferar säkert själv, eftersom han bär hatt 🙂 Borde också skaffa mig en huvudbonad så det syns att jag är konstnär.

Funderar på Fujifilms FX100. Lite dassigt verkar det vara med leveranserna. I mitten maj kanske de som beställt sent får sin kamera. Skaplig hajp Fuji skapat! De som beställt före 28/2 får en väska på köpet. Övriga får betala dyrt för den. Min kommer att ligga i fickan, om jag köper den, så jag struntar i väskan. En liten, snabb, tyst, alltid-med-kamera är vad jag vill ha för gatufotandet.

Kör med lite längre slutartid, tjejen står till och blev ännu skarpare

En sväng in på hemmaKonsum avslutar utflykten. Fick betala 90 öre mer för brödet jag brukar köpa, senast kom jag undan tre spänn billigare. Ibland har jag kommit hem och sett att jag betalat 24:- för arton kronors långfranska. Så det jämnar banne mig ut sig. Med huvudet fullt av inspirerande bilder stupar jag till sist i min nya soffa.

Se Sundbyberg…

I dag åker jag ut till Sumpan. Vernissage för Samuel Poromaa, Eva Silver-Granhall och Inger Morgondotter Jacobsen på ABF. Kom en halvtimme för tidigt och fick loda runt i blåsten. Det gav följande bilder:

Eftersom Sundbyberg ligger en bit bort från mitt Orminge, tycker jag det passar med lite distans till människorna i dagens bilder. Ja, med något undantag förstås.

Intressant combo annars, Samuel, Eva och Inger. Tycker de kompletterade och förstärkte varandra fint. Måste tillstå att Evas bilder ligger mig närmast. Hon hade ett par fotografier tagna i Stora Vika, som fick mig att associera till Gregory Crewdsons bilder från Cinecitta. Stället var säkert som någonsin Fort Knox, utställningen hölls bak lykta dörrar som öppnades och stängdes av en särskild dörrvakt.

Har skrivit att jag söker bilder med fler än en person i, varför jag nu gör tvärtom.

Fast i ovanstående bild kan man ana två personer till. Tycker det får räcka och åker hem till soffan. På bussen hem hamnar ett gäng unga italienska tonårstjejer på vänskapsskolebesök framför mig. Här snackar vi interagera, temperament, uttryck och hela tjiddevitten. Riktigt kul att se och höra dem prata, diskutera, skälla och växla från ilska till glädje och till ”trött”.

Dog eat dog

Nu blir det svart i rutan! Å oskarpt! Adjust your set!

Who´s the king?

Kollar genom arkivet igen och plockar ut några bilder som jag omvärderar och publicerar. Doggen överst är dock en färsking. Han lufsade runt på St Paulsgatan när vi möttes. Och fick mig att associera till titeln.

I fredagsposten ligger nummer 2 av Grönytekontakt. Läser om en nyutvecklad släntklippare. Den ser rätt praktisk ut men det uppstår ingen måste ha-känsla. I övrigt massor av olika gräsklippare i alla storlekar. Ferrari Turbograss, någon? Får skaffa mig en gräsmatta först. (Får tidningen i min egenskap av före detta postmottagare för en fotbollsförening. Avsändaren förutsätter att alla fotbollsklubbar har en egen gräsplan. De borde möjligen uppdatera sitt adressregister). Se där en dos onödigt vetande 🙂

Känner mig vårtrött! Och det är alldeles för mycket sport på min teve. Men snart är det helg igen. Har planer för lördagen, men det återstår att se hur formen är.

Ner i Slussenmörkret

Kollar genom en del gatufotolänkar jag samlat och hittar följande:

”The Moving Masses: Photos of people engaged en masse, doing something together, even if everyone’s going in different directions.

Pros: The familiarity of ubiquity. I don’t understand the allure of these pictures, even the ones I take. They seem to function best historically, when the viewer can say oh look how styles have changed, men used to wear such funny hats.

Cons: The sledghammer of the aggregate. Declaration of the obvious, as in yes, there are a lot of people in cities and occasionally they stand very close to each other and look like herded farm animals. The photographyness of these can be evident because the subject(s) are often looking right at the camera, with annoyance.” 2point8 tror jag sajten heter.

Tycker det täcker in mina slussenexcesser rätt väl.

Råd för de av oss som vill ta vårt gatufotograferande till en högre nivå: ”Don´t shoot from the back!” Några ryggskott fick jag till i allafall. Och lite olika riktningar.

Typ ganska meningslösa fotografier, som dock kanske får ett värde om tio, tjugo år?

Ja ja, who cares anyway?

För övrigt är det förunderligt att när jag lägger till etiketten ”Slussen” ändras det till ”Stockholm”. Varje gång!