Tillbaka till Blekholmen

Funderar länge på en hemmadag men sätter mig ändå på bussen in till stan. Misslyckades med en bild i går  och tänker göra om den i dag. Har även en idé att sätta ihop korta serier av bilder från samma platser eller med samma motiv. Det ger mig några andra platser att besöka under dagen.

Tar för ovanlighetens skull tunnelbanan in till city och tar mig ner till Blekholmsterassen och gångbron över till Kungsholmen. Brofundamenten har ett rektangulärt hål och där plåtar jag när någon passerar just i hålet. Men, det är ju förbaskat konventionellt även detta så jag låter bara kroppen skymta lite i öppningen.

Tar Klarabergsgatan upp till Sergels torg och går ner i tunnelbanehallen och trappan upp till Drottninggatan. Här händer det ofta något och genomströmningen är stor. Tar en vimmelbild med ett par skejtare i förgrunden. Vill nog försöka ta bilder med flera än en eller två personer i och då ska det ju gärna hända något, eller vara intressanta karaktärer som fångas. En utmaning.

Vimmelbild. Intressant nog? Tja.

Full turistsäsong fortfarande och många olika språk blandas på turiststråken Drottninggatan och Västerlång. Just ingen går tomhänt, är det inte mobiler är det kompakt- och systemkameror folk håller upp. Vid Kornhamnstorgs uteserveringar ölar Blåvitts fans inför Gnagetfajten senare. Supporterpolisen talar en ung göteborgare till rätta och de skiljs åt med ”jag hatar inte dig för det” och ”jag hatar inte dig heller”.

Vid Slussen råder fortsatt oklarhet vad som ska dyka upp i Nordins pappers gamla lokaler. I allafall vet inte jag vad det ska bli, men det ser ut som om det ska bli ett nöjeshak då det hänger kulörta draperier för fönstren.

Min inlämnade 5D bör vara färdig på måndag. Saknar den allt mer för varje dag även om 40D och 50D har gjort ett bra jobb. Har ett porträttjobb på skolan nästa måndag då jag ska plåta skolans kamratstödjare en och en och i grupp. Jobb och jobb, jag får ersättning för kostnaderna, inget annat, och det sker på min ordinarie arbetstid.

Har ett schema som tillåter gatufoto på morgonen, på väg till jobbet. Men orkar jag upp och iväg? Fan tro´t.

Promenad runt flottans gamla holmar

Frukostgröten blir ett lyckat höftskott och starten på dagens gatufotopromenad är god. Får sällskap på bussen av en gammal elev, nu gymnasielärare. Tiden går. Pratar såklart skola nästan hela resan in till Slussen.

Nu är det slut på cyklar på ett tag (men jag lovar inget!)

Går från Slussen längs Skeppsbron. Valaffischer har som vanligt slitits ner och skräpar nu ner trottoarerna lite överallt. Ett polskt segelfartyg har precis lagt till vid kajen och landgången hissas ner. Vid sightseeingbåtarna är kön så lång att jag får ta en rejäl omväg för att komma runt den. Testar lite vimmelbilder, men de blir inte tillräckligt intressanta. Ute på Skeppsholmen är det också mycket folk och här köar man istället till caféerna. Stockholm visar sig från sin soligaste sida och skarvarna  sitter på sin plattform mellan dykdalberna utanför Kastellholmen och torkar sina vingar i värmen. Från Gröna Lund skriks det som alltid gällt när Insane, Fritt fall och bergochdalbanorna släpper loss i sina hisnande färder. Kikar in i Skridskopaviljongen och rundar sen holmen medurs. Här satt man då det var konserter på Grönan och man inte hade råd.

En tjej har klättrat upp på ett konstverk och blir ett själv när jag förevigar scenen

Fullbordar sen varvet runt Skeppsholmen, passerar Torpedverkstaden och kommer till Mindepartementet. När jag kastar ett slumpöga mot den senare byggnaden hittar jag skylten Fotografins hus. Betalar 50 kr och kollar på Margherita Spiluttinis ”Beyond nature – Constructions of Landscape”. Bilderna visar människans ofta brutala ingrepp i naturen och hur hon samtidigt använder stor skicklighet, intelligens och uppfinningsrikedom för att anpassa naturen till de egna behoven. Eller nå´t.

Ville peta in en schäfer, det var länge sen senast

Träffar sen ett par elever till, men från min nuvarande skola. De ska se terracottaarmén på Östasiatiska. Själv fortsätter jag förbi skogen av fiskespön vid Norrström, gös och havsöring står nog på önskelistan. Ser en liten abborre sprattla till på bron innan den krokas som levande bete och kastas i. Annars har jag aldrig sett någon få fisk här.

Gillar blurr, här är det brus så det räcker och blir över

Passerar Operan, Gustav Adolfs torg, Rosenbad och går under Centralbron mot Kungsholmen. Väljer att gå på norra sidan av Klara sjö, mot Blekholmsterassen och -bron. Tar en massa cityscapesbilder på det nybyggda bakom och bredvid Centralstation (kolla kommande bloggar för dessa bilder). Tar mig över till Kungsholmen och följer Fleminggatan upp till Västermalmsgallerian och där tar dagens promenad slut.

Lite lagom oskarpt

Forsätter såklart att ta bilder nere i tunnelbanan, ibland får man ju till något kul, eller till och med bra.

Sol, skugga och betong i böjar och bågar

Har lite tur med vädret, när jag sitter på bussen kommer en regnskur och när jag kliver av har regnet upphört. Å andra sidan är jag rätt svettig efter ett par timmars promenad i sensommarsol. Men någon jätteeffekt på wienerbrödskaggen har inte promenaden. Dags för diet?!


Trappor och cyklar till HCB:s minne

Slår två flugor i en smäll i dag. Henri Cartier Bresson föddes detta datum för 102 år sedan och förtjänar att ihågkommas, och då jag tänkt ha trappor som tema passar jag på denna söndag. Några av HCB:s mest kända bilder innehåller trappor, i en av bilderna fick han med en förbisvischande cyklist. Det tar jag fasta på under min fotopromenad. Börjar trapprejset med Rådmansgatans stegvisa fortsättning upp från Saltmätargatan (eller ner till om man kommer från det hållet). Står där en stund och mjölkar. Inga gatufotohöjdare, det blir det inte varje gång, men väl trappor och cyklar.

En yster tjejtrio har delat på en hamburgare med tillbehör och sitter nu och har trevligt några meter ifrån där jag står och håller koll på trapphändelserna. Efter femton minuter är jag mätt på den här lokalen och traskar över Sveavägen. Byter till Tegnérgatan och passerar polska restaurangen Piastowska som jag har några trevliga minnen ifrån. Viker höger och följer Regeringsgatan mot City. Här finns ett helt gäng med trappor att spana av. Vet inte om HCB från sin himmel har ett finger med i spelet men jag hittar folk i alla trappor, även de som jag annars brukar vänta förgäves vid.

Nedre delen av Jutas backe är rätt mörk, men jag petar in en cyklist i allafall. I övre delen kommer en ung man släntrande nerför trapporna upptagen av mobil kommunikation som brukligt är i vår tid. Alla trappbilder kommer inte med här, de platsar inte ens i bloggen. Snickarbacken är annars en favvotrappa och den ambitiöse kan leta upp min ”Vart tog ungdomen vägen?” i mitt svartvita stockholmsalbum. En av mina bättre bilder.

Nu närmar jag mig Kungsgatan och är strax i trappan ner mot den samma. Gillar den här trappan som svänger lite, har en pelare mitt i och lite mosaik, plus klotter och en mindre charmig urinstank. Även här har folk vänligheten att  traska in i min sökare efter någon minut. Nedanför trappan står en ung kvinna och väntar på någon. Jag står och iakttar henne, har redan tagit några bilder. Plötsligt dunsar ett något slitet mjukisdjur  i trottoaren intill henne, hon plockar upp den, känner igen den och ler varmt upp mot Kungsbron.

Jag lämnar den förestående rendez-vous:n och rör mig upp mot Hötorget där det alltid på en söndag är loppmarknad, men även lite vanlig torghandel. Viker in på stora shoppinggatan och köper mig en skjorta med 20% rabatt (kupong). Indiska vaktas av två betrodda medborgare.

Drottninggatan leder mig till Åhlénshörnan och jag tar rulltrappan ner till tunnelbanan. Ett fyrtiotal huliganer har samlats på perrongen, det är fotboll på Råsunda, men är lugna medan de väntar på någon. Är glad att de inte ska med samma tunnelbana som jag. En hel del trappor blev det, en knippe cyklar också. Tack för att du läste, kommentera gärna.

Kontraster mellan handlare och plank

Nu när jag börjat jobba igen är det helgerna som kan ägnas åt fotograferande. Behöver ändå ibland ett mål, en anledning att överge soffan och åka in till stan.  Dagens mål är vernissaget på utställningen ”Handlare” på Galleri Kontrast (vad gör man inte för en skvätt vitt?). Hoppar på bussen, och när jag passerar Fotografiska är där en lång kö utanför.

Marcus Haraldsson har varit projektledare för utställningen ”Handlare” och är mannen bakom de stora porträttbilderna på åtta gränshandlare från södra Afrika. I två månader fick de låna en enkel kamera att använda  till att berätta historien om sina liv med såväl bekymmer som glädjeämnen, om tillvaron med vänner och familj. Läs mer på Galleri Kontrasts hemsida.

Utställningen ”Handlare” på Galleri Kontrast

På vägen ut köper jag ett häfte med Edouard Boubats bilder i serien Reporters Without Borders.(Och när jag bläddrar genom den hemma är jag helnöjd, sällan har jag använt 75 spänn på ett bättre sätt. Ska vara på Monk´s då).

Tar Götgatsbacken/Götgatan söderut. Den här gatan är alltid busy och det dyker upp några skapliga motiv även i dag. Testade en oskarping först, la fokuset bakom förgrundstjejerna vars uttryck ändå går fram bra.

Smiling i Götgatsbacken

Lite längre upp i backen finner jag den här modevisningen. Riktigt snyggt!

Modeshow, Götgatsbacken

Allt ska vara portabelt sedan länge och för att få tiden att gå sitter den här unge gossen lugnt och spelar sitt DS eller motsvarande medan familjemedlemmarna shoppar.

Anywhere you go, always bring your DS

Cyklister och fotgängare trängs med bilar som kommer korsande på Högbergsgatan. Går och funderar på vimmelbilder men får inget bra tillfälle. Efter ytterligare en stunds promenad på Götgatan tar jag av på Katarina Ban. Här är det Bondens egen marknad eller nå´t och mellan stånd med strutskorv och vildsvinskotletter, majs och miljökassar är det ännu trängre än nyss i Götgatsbacken. Tar några vimmelbilder  men ingen som håller klass. Strax är det glesare och vid Katarina Södra skola sitter en ung kvinna allena på en bänk som samtidigt är någon slags konstnärlig utsmyckning. En duva kommer spatserande, lika ensam hon.

Flickan och duvan

Sista stationen är Planketutställningen nedanför Vita bergsparken. Mycket bra variation på fotografierna, flera kända namn representerade bland utställarna och mycket folk. En del kända namn från FS även (och då menar jag inte bara mig själv 🙂 ) utan Claes W och Micke Borg med vilka jag samspråkar en stund, och flera andra. Några och tjugo grader varmt och en hög luftfuktighet gör tillvaron klibbig.

Två småflickor kisar mot en tredje som kissar

Helt plötsligt svänger en bil in mot planket, en man kliver ur och en del av utställningen blir istället en staketport.  Köper katalogen till Planketutställningen och får så ännu fler bilder med mig hem. En hel del bra bilder som sagt, avgjort mycket bättre än senast som var rena inaveln med kompisar som rekommenderade kompisar och om jag minns rätt, mycket kändes som om det var taget med toy cameras (jag kan komma ihåg fel, det har jag gjort förr 🙂  )

Vill du köpa en bild?

Dags att promenera ner mot Slussen. Från Katarinavägen ser jag att det fortfarande är kö utanför Fotografiska.

När ljuset är centralt

Nämnde i  någon blogg ljuset på Centralen i Stockholm och avsåg bland annat entrén mot Klarabergsviadukten. Men även avsaknaden av ljus därunder, vid Arlanda express. De här platserna återvänder jag gärna till när mitt gatufotande gått i stå, eller när jag inte tycker att jag fått någon bra bild dittills under fotopromenaden. Det finns därtill en hel del spännande trappor och passager att spana av. Och på tal om vimmel så är här alltid gott om folk att plåta.

Den här äldre mannen var djupt engagerad i datorhantering och märkte inte att jag tog flera bilder av honom. Däremot frågade jag mannen på bilden nedan om det var okej att fota honom och utsikten och han nickade.

Innertaket på Centralen är urtjusigt. Gillar som sagt ljuset som faller in genom den glasade entrén från Klarabergsviadukten.

Vid Arlanda express är det mörkt men med min 5D mk II är det inga problem och ibland är det inte bara kaffet som jag vill ha svart.

Som sagt, ljus och/eller mörker, både och eller antingen eller. Med lite tur får man till kul siluetter (skippar h:et, känns som en mer svensk stavning, helt ok enligt SAOL).

Centralen är en schysst plats för gatufoto!

Vimmelbilden i gatufotografin

Några av oss gatufotografer har köpt och läst eller åtminstone bläddrat i ”10 – 10 years of in-public”, där tjugo gatufotografer visar tio bilder var. Merparten av bilderna är tagna under åren 2000-2010 så man kan säga att det är ”modern” gatufoto som visas.

Somt är bra,  en del är till och med kanon, annat tycker jag inte är särskilt märkvärdigt.  Men, ”beauty lies in the eyes of the beholder”.

En avdelning i gatufotografin är det som jag kallar ”vimmelbilder”, bilder med mycket folk i. Till exempel Otto Snoeks bilder i ovan nämnda publikation tillhör denna kategori. Här är utmaningen att i folkmassan hitta det som bryter av på ett eller annat sätt. Det kan vara en person som är annorlunda klädd, en yngling bland gamlingar, en oväntad gest (eller flera), någon som bär ett iögonenfallande föremål, en spegling mitt i vimlet, lika eller olika klädsel eller dylikt.

Är mest nöjd med förgrundsgestalten till vänster

Nick Turpin har en bild på en man som mitt i Lyons gatuvimmel försöker handskas med en trilskande ko (!), Matt Stuart har en kul bild med  ett antal männsiksor som rör sig genom bilden utan att bry sig om en man som gör en halbrytande volt på gräsmattan intill, Trent Parke har några härliga bilder i eftermiddagsljus som faller på människorna i bilden.

Den här gillar jag för att människor rör sig åt olika håll och på olika avstånd

Jag gillar särskilt när människorna är på olika avstånd och/eller olika nivåer, som Gus Powell´s ”Voetganger: No 017” och, ännu bättre, hans ”It´s Only a Matter of Time” eller, bäst, ”I Miss You”. Kolla dem om ni vill och har möjlighet.

Själv har jag inte lyckats ta några riktigt bra vimmelbilder (än). Kanske är inte ens Stockholm tillräckligt vimligt?

+30° – när foto handlar om att överleva

Lagom dramatisk rubrik, kanske. Jag tål värme väldigt bra egentligen, men när dagens utflykt börjar med en halvtimme i en bastuvarm buss och när jag väljer brantaste trappan upp till Henriksdalsberget, då känns det!

Röd morgonrock

Natur och kultur är vad som gäller i dag, två guider och med en gammal klasskompis, Kent Å. som sällskap (och cirka 35 andra). Kan bara bli kul. Startar klockan 11 med en runda i Trolldalen, den skog som återstår sedan Henriksdalsbergets borgliknande bostadskomplex byggdes. Området reserverades för Österleden och räddades på så sätt från exploatering.

ICA Henkan

På platsen för vår gamla skola står nya Vilans skola. En bänk återstår men av skolbyggnad och utedass syns nästan inga spår. Vi passerar sen ödekyrkogården nedanför skolan. Här stod vi och kastade ner kastanjer med hjälp av pinnar och ”järnbumeranger”. Mina elever gillar också att samla de vackra bruna ”nötterna”.

Finnboda Varf var den stora arbetsplatsen och våra pappor jobbade här. Då och då var vi nere och tittade på sjösättningar. Pälsklädda damer försökte få ordning på ”Må lycka och välgång följa dig över de sju haven” och krossa en lyckobringande champagneflaska mot fartygets stäv. Ambulanssirener gillade vi inte, det betydde olycka på varvet och vi blev genast oroliga för att det var våra pappor som skulle hämtas.

Mörk gestalt

Vi avslutar på Kvarnholmen. Kvarnholmen står i tur att bebyggas och den stora stridsfrågan är den bilbro som ska ta bilister och andra trafikanter över till Nackasidan, från Kvarnholmens östra del. Man befarar att bron kommer att bli en smitväg och att det blir stor genomfartstrafik med buller och andra olägenheter. Dessutom hotas naturvärden på Ryssberget. Sista ordet är inte sagt men profitjägarna brukar till sist få som de vill.

Plåtar en hel del, sparar bilder av mer gatufotokaraktär till den här bloggen. Hoppas ni gillar dem.

Tankar om gatufotografi

Tillbaka på banan igen. Efter att ha förgiftat min blogg med elaka fraser av ökänt ursprung (html)  hittade till sist supporten ett sätt för mig att kunna logga in på min blogg igen. Inifrån kunde jag sen tillfälligt byta bloggtema och därifrån radera det gamla förgiftade temat, ladda ner och installera det på nytt, rent och osmittat. Skönt att efter en begången dumhet ändå få känna sig lite mindre puckad. Ett inlägg försvann och kommer aldrig mer tillbaka, men det är ett pris som är lätt att betala. Välkomna tillbaka, kära läsare.

Bloggposten som försvann behandlade mina tankar om gatufotografi. Jag har i några blogginlägg uttryckt svårigheter att komma vidare i gatufotandet efter att ha gått genom nybörjarfaserna. Nybörjarfaser är till exempel att plåta människor bakifrån, på stort avstånd, eller att bara ta ett kort ute på gatan, konstatera att människor kom med på bilden och – voilá – det blev ett gatufoto. Det blir många bilder på en eller flera människor som står, sitter på en bänk eller någon annan stans, eller som bara går.

Bra gatufoto?

Inget fel i det, men är bilden intressant? Eller är det en bild vem som helst när som helst kan gå ut och ta på sin lunchrast? Alf J skrev i sin blogg om ”Gatufoto på dekis” http://www.fotosidan.se/blogs/affe/index.htm. Jag håller med det mesta av Alfs synpunkter, men blev sur över att bli dragen över en kam tillsammans med alla andra. Fick ”upprättelse” några veckor senare, då Affe i en kommentar tyckte att jag höll gatufotografins fana högt. Lite fåfäng är man ju 🙂

Situationsbaserad gatufotografi. Vad tänker killen göra, vem tittar han på?

”För att förstå vad gatufoto egentligen handlar om måste man gå tillbaks till dess rötter”, skriver Alf och droppar ett gäng namn på kända fotografer. Absolut! Jag har också kollat in Henri Cartier Bresson, Brassai, Kertész, Winogrand,  Doisneau, Boubat och jag fick nu anledning att snabbkolla de övriga Alf nämner: Walker Evans, Dorothea Lange, Esther Bubley men också  Frank, Winogrand och Friedlander. Jag har studerat Tio fotografer, amerikansk street photography med namn som Lisette Model, Louis Faurer och Saul Leitner, japansk street photography,  Smoliansky  med flera. Dåtidens europeiska fotografer var en tämligen exklusiv skara som under efterkrigsåren likt konstnärerna samlades i Paris. De tog kameran ur studion ut på gatan. Tror inte någon av dem brydde sig om att definiera gatufoto som genre. Brassaï har ju många folktomma nattbilder av Paris och bilder tagna uppifrån på stort avstånd.

Den sittande håller fingret i örat, kanske för att slippa höra ljudet från den stående mannen som skalar en apelsin?

Tittar man på ”de stora” fotograferna i genren så innehåller deras bilder också en eller flera människor som ”bara” står, går och sitter. Och ibland är de till och med plåtade bakifrån. Och här blir det genast svårare att beskriva varför det ena är en bra bild och det andra inte. De orden saknar jag (ännu). Dock saknar jag inte förmågan att se att dessa bilder så gott som alltid har något speciellt.

Går du in på gatufotosajten In-Public (ni hittar en länk dit i högerkolumnen) som är en ”modern gatufotosida” så hittar vi samma sak där. Eller http://1x.com/photos/street/. Den senare tycker jag ändå rymmer en hel del pärlor. Och här tycker jag att  gatufotografins många olika sidor blir tydliga: gatufotoporträtt, (den lilla) människan i (det stora) stadslandskapet, sol- och skuggspel, människan och reklambudskapet, barn, människa i oväder, speglingar i fönster eller vattenpölar, rörelse- eller annan oskärpa. Snygg komposition hör hit också.

En av mina senare bilder. En reklamaffisch för ett teaterstycke fotat så en förbipasserande tycks beröras av affischens Rikard Wolff.

Jag plåtar gärna trappor. Tycker trappor ofta är ett dekorativt element som tillför bilden.En av HCB:s mest berömda bilder är på en cykel svischande förbi vid foten av en elegant snirklande trappa. I en annan HCB-bild kommer några barn ut ur en skolbyggnad och andra människor finns på olika avstånd i bilden, även det i foten av en trappa. André Kertész har en bild som heter ”Montmartre” och här finner vi återigen människorna i bilden vid foten av en – trappa! Så jag är i gott sällskap 🙂

Ett sällsynt ögonblick då en t-shirttext talade till en påsdito och en spännande dialog uppstod

Det jag söker är det svåraste av allt, ögonblicken då för varandra okända människor interagerar, eller då något absurt, iögonenfallande eller på annat sätt uppseendeväckande inträffar i en från början vanlig och vardaglig situation. Då gäller det att ha tur att vara precis där och precis då, och inte minst att ha kameran redo för ett snabbt skott. Mellan de här sällsynta ögonblicken handlar det bara om att nöta skosula, och ta ett och annat gatufotoporträtt eller hitta en snygg komposition på vägen. Som gatufotograf lär du dig så småningom var dessa komponenter finns, och när på dygnet eller under vilken årstid och vilket väder de gör sig bäst. Keep walking and always bring your camera!

Blöt stockholmsguidning

Innan jag glömmer det: missade ni när den gick på teve så kolla på Svt play – fotodokumentären om Inta Ruka. Jag tycker den är värd det!

Har ju en svaghet för oskärpa

I dag känner jag mig utvald. En just hemflyttad Malin J önskar en guidad gatufotopromenad, ny som hon är i stan. Regnet hänger redan i luften och det är inte jättemycket folk ute. Så, vart går man? Börjar med att visa min fotobok när vi möts på Centralen och inleder promenaden med att besöka några schyssta fotoställen ur boken. Malin har dessutom den goda smaken att bli den första att köpa boken. Se där ett gott exempel 🙂

Till kaffet på Fotografiska får man en härlig utsikt alldeles gratis

Tar Kungsbron över till Kungsholmen, följer Klara sjö innan vi tar oss upp till Fleminggatan och S:t Eriksgatan. Nu har det börjat regna på allvar och vi kryper in på ett kinahak för lunch. Följer sen Odengatan ner till Sveavägen och tittar in på Stadsbiblioteket, tjusigt ställe. Lite dåligt med bra gatufotomotiv, det är lite för simpelt att bara plåta folk med paraplyer. (Fördelen med en blogg är annars att det inte behöver vara perfekta gatufoton, utan här tycker jag det går an med mer dokumentära bilder från promenaden).

Skönt med ett regnbrejk för en sommarbrevbärare

Det är mer liv inne i city. Vi tar oss en titt på Elisabeth Ohlsson Wallins utställning på Konserthuset och kommer undan ösregnet för en stund. Begrundar fotoutställningen på Sergelgatan som visar city förr och nu och slås av att i bilderna från förr är det gott om människor medan bilden från dagens city är folktomma. Kan ligga en tanke bakom det, det är skillnad på bostadskvarter och bankpalats och parkeringshus.

Glad i regnet trots avsaknaden av paraply

Malin går med i blå ”Sweden-regnponchoklubben”, som har många medlemmar ute på stan denna dag. Själv har jag regnbyxor med mig men nu är jag redan blöt om benen, och det är ganska varmt ute. Turen går nu genom Gamla stan, över Slussen till Fotografiska. Malin blir här medlem i nästa sammanslutning, Fotografiska familjen. Kollar Annie Leibowitz och de andra utställningarna innan vi avslutar en trevlig dag med en fika. Både Malins Nikon och min Canon verkar ha klarat vädertätningstestet, värre var det kanske med oss. Regnponcho är nog valet nästa regniga gatufotoäventyr.

Rösta på min bok genom att klicka på VOTE!
Vote for my Book in the Photography Book Now competition.

Gnesta – ett besök på vischan

Dags igen för utflykt till utomsocknes mål, Gnesta. Att det är en fotoutställning där i dag har väl ingen missat?  Kända FS-profiler ställer ut och många av bilderna har jag sett, men jag är lite nyfiken ändå. Gnesta ligger en bit bort, det går snabbare att ta sig till Helsingfors. Någon recensent är jag inte, men bilderna var fina, idéen kul och det är roligt att få levande ansikten till namnen. Som bonus får jag en pratstund med Claes W.

Södra station

Lite drygt att åka pendeltåg , skönt att inte behöva göra det varje dag. En tvåpersoners möhippa tar sig fram och tillbaka genom vagnen, den blivande bruden säljer kramar för 5:-.

Krama en blivande brud för fem kronor

När jag kliver av vid Södra station och går ner mot Slussen pågår Prideparaden, massor av folk och färg. Vid trappan från Fatbursparken till Medis sitter ett glatt gäng. Fattar inte om det är en svensexa eller något annat. Det huvudpersonen högljutt erbjuder är i alla fall inga kramar.

”Gazza”-look alike

Skönt att vara ute med kameran igen och ta lite bilder till bloggen. Var ute i ösregnet i torsdags men tyckte inte jag fick med mig något värt att publicera. Skrev om kaspisk trut i senaste bloggposten. I torsdags såg jag på Skeppsbron den medelhavstrut som fågelskådarna larmat om hela veckan. Eller, jag såg fågelskådaresset Svante Söderholm och fattade genast vad han var ute efter. Svante pekade sen ut rätt trut för mig. Vitfågelbestämning är för proffsen.

Så botas tågdöden

Hoppas ni såg K-specialen i går med lettiska fotografen Inta Ruka. Så känslosamt och så fina och starka porträtt! Och härliga gamla hus och kvarter i Riga. Man blir lite sugen på att åka till Baltikum och fota.

På MoMa har just avslutats en retrospektiv utställning med Henri Cartier Bressons fotografier. I fotomagasinet Aperture läser jag att en som varit inblandad i utställningen hade HCB:s kontaktkartor och konstaterat: ”The decisive moment is bullshit! There are ten pictures before and ten pictures after every one of them; he actually took thirty pictures of people leaping over that poodle”.  Tja, det är väl så vi gör ibland.