Etikett: rullator

Kategorier
Berlin Stockholm

Vårkänslor, men ingen höstsalong

Vårkänslor, men ingen höstsalong

Närde en flämtande tanke om att lämna in några bilder till Fotografiskas höstsalong. Nu ser det inte ut att bli så, saknar nog den rätta drivkraften. Bilderna jag kunnat tänka mig uppfyllde inte heller Fotografiskas storlekskrav. Men jag gillar idén. För övrigt är det läge att besöka stället, Robert Frank lockar. Läser annonsbladet som bifogas DN denna morgon och blir nyfiken på Roger Ballen´s Theater of the absurd, som öppnar 14 mars. Ska försöka hinna med ett besök på CFF också, till exempel Lisa Grips vernissage 13/3. Kan inte skada med lite ny input.

Vimmelmusikant
Vimmelmusikant i Berlin
Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014
Kategorier
Stockholm

Med rullator på Liljeholmen

Med rullator på Liljeholmen

Har en massa utkast jagvill bli av med. Tänker att jag ska publicera så mycket att jag hamnar på något slags noll och blir tvungen att ge mig ut och fota om det ska bli någon bloggbild tagen. I värsta fall blir effekten den omvända, jag struntar i att blogga också. Om det nu är i ”värsta” fall 🙂

Tar jag bara med mig kameran så brukar det fastna ett och annat skapligt, trots att jag inte tror det innan. Var inne på stan i dag, bilderna kommer i kommande blogginlägg, från och med i morgon. Ett par helt okej foton blev det nog.

Innan jag glömmer det: börjar mer och mer inse varför jag gärna tittar på damfotbollen. Det beror mycket på läktarkulturen, fotbollen där är glädje, hejaropen är positiva. Tittade på Bajens respektive Djurgårdens premiärer på Tele2 arena. När kameran zoomade in bortalagets spelare vid inkast och hörnor kunde man bakom dem se en aggressiv hop unga män stå upp och vråla ut sitt hat, det gick lätt att läsa bland annat ”j-a f-a” bland det som skreks. Ingen skillnad på bajen- respektive djurgårdsfans där. På Tele2 är ju publiken närmare än på någon annan arena och det är ju rätt läskigt med tanke på vad som utspelat sig tidigare. Tänkte ett tag köpa en biljett bara för att kolla nya arenan, men efter att jag sett detta: aldrig! Det blir U19 och U21 även i fortsättningen!

Gammalt utkast, som sagt. Noterade inte vid publiceringen att det innehöll två foton. Det nedan är också från Liljeholmen och jag gillar ”ansiktet” som bildas av husväggen!

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2013
Kategorier
Stockholm

Trösterikt?

”Vi har tid för dig!” kan ju vara en tröst och en lisa när vardagen känns för tuff.

Tills det visar sig att de bara är ute efter dina stålar!

Kategorier
Stockholm

Första maj

выходить! lyder uppmaningen från Moskva. Och som det är Första Maj bör man kanske lyssna på vad kamraterna i öst säger?! (”Gå ut!”)

Generationer

Det är inte så vårlikt i dag, en snål vind blåser och Djurgårdsfärjorna plöjer genom blygrått vatten. Tittar in på Galleri Kontrast och ”Årets bild”. Mycket prinsessbröllop till en början, men det var mest backstagebilder och riktigt intressant. Första pris i ”Årets bildreportage” går till Åke Ericson som följt romerna på EU:s bakgård. Flera kompositioner som jag själv använder, roligt nog, med suddig person i förgrunden och flera bilder lutar. Tänker på Mattias S på FS/GF som just skrivit ett bye-bye. Bildjournalistik är nog den logiska utvecklingen eller fortsättningen, eller komplementet, för en gatufotograf. Fortfarande handlar det om människor, men här lär du känna dem, delar deras vardag etc innan du fotograferar. ”Årets porträtt”, tredje pris går till Lars Lindqvist som fotograferat en filippinsk författare, Miguel Syjocu. Funderar över kompen en stund.

”Gud, vad har vi gjort?”

Letar mig upp motMedborgarplatsen. Här samlas Vänsterpartiet för sitt första majtåg. Ett ungt och skickligt band spelar på trappan till Medborgarhuset. Tar några ”konsertfoton” men trappstegen är för smala för att bandet ska våga sig på några avancerade rörelser eller poser. ”Gud vad har vi gjort?” spelar de när jag drar mig därifrån. En marschorkester ställer upp för avmarsch och jag ser en härlig tuba. Blir strax tilltalad av en kvinna som visar sig vara en gammal kollega. Som pensionär spelar hon saxofon i orkestern.

Vi äro musikanter

Rundar Medborgarhuset och på baksidan får jag ta del av ett resonemang om svordomar och kraftuttryck. En tjej på cirka sju år förklarar: ”Man måste få säga sjutton! Det gör man i skolan när man ska räkna!”

Fejkad olycka

Lämnar musiken och talkörerna på Medis bakom mig och rör mig bort mot Södra station. Tar sen St Pauls tillbaka och kommer mitt på demonstrationen som rullar ner för Götgatsbacken.

Jakten på sittplats

Ställer mig till sist och plåtar vid bussterminalen på Slussen. En ung man kommer och frågar vilken buss han ska ta till Nacka Forum. Jag måste ha sett snäll ut vid tillfället.

Kategorier
Stockholm

Jag lägger mig platt för snön

Snökaos, snöeleände. Stanna hemma! Stanna hemma är inget alternativ utan jag knallar ner till Orminge C. Rätt lite folk där, strax efter halv åtta. Bussbolaget har skickat ut en bil som genom öppen sidoruta informerar att samtliga bussar i Nacka-Värmdö är inställda. Strax efter kommer en kille ut från Konsum och bjuder in oss på kaffe och bulle.

På Konsum träffar jag en gammal bekant som väntar på att hans chef ska plocka upp honom. Jag liftar med dem in till Folkungagatan. Vid Björknäs står TV4 och gör ett inslag om kaoset. Har sen att ta mig upp till Medis och tunnelbanan. Perfekt läge för gatufoto, eller hur?

Tunnelbanan går bara till Gullmarsplan sen en kabel grävts av. Ersättningsbussarna kan inte köra de heller. Promenerar till Sockenplan och möter ett par föräldrar till mina elever. När jag ska korsa vägen strax före Sockenplan slår jag på decenniets rova, kraschlandar platt på ryggen och knackar bakhuvudet i backen. Mössan och huvan skyddar men det känns ändå en aning. Ryggen klarar sig utmärkt.

Hemvägen följer samma mönster. Med den skillnaden att nu går Nacka-Värmdöbussarna. Men på Stadsgården i höjd med Vikingterminalen är det kaos. Två havererade bussar plus en tredje som jag inte begriper vad den har där att göra då den fungerar, blockerar trafiken och det tar 50 minuter från Slussen till Londonviadukten.

Två timmar efter att jag lämnade jobbet är jag hemma. Som belöning ligger Black&White Photography på hallgolvet när jag låser upp dörren.