Hemma igen!
Från ett dagligen städat och nybäddat hotellrum hem till vardagens kaos.
Slog i något slags tak därborta och kunde inte fortsätta blogga. (Är lite nybörjare på sån´t). Men för de som är intresserade kommer snart rapporterna att ramla in.
Tornseglarna susar förbi mitt fönster som en skön omväxling till måsar och kråkor. Fönstret är stängt så jag hör dem inte men jag vet hur de låter när de jagar efter insekter: s r r i-s v r r i s r r i-s v r r i.
Slussenvinklar
Måsarnas morgonkonserter får en ibland att tro att man vaknar upp ute i en båt i Långviksskär, bara bräckvattnets kluckande mot båtskrovet fattas. Kanske skulle en vattensäng fullborda illusionen?
Det luktar tuggummi när jag går ner till Konsum: smultronschersminen blommar. Det påminner mig om att packa ner nässpray så inte öronen sprängs när jag går ner i Manchester.
En arbetsvecka återstår.
Har egentligen andra planer för denna dag. Det börjar blir dags att fundera på semesterresan och en bra, lagom stor, väska. Men det är ju för VARMT! Ligger och dåsar och flåsar i min säng. Så det blir bara en sväng ner till Konsum lite senare.
Har försökt med denna tidigare utan att få någon respons. Men JAG tycker den är bra, jag gillar att bara antyda mänsklig närvaro.
Läser om trafikinfarkten i Stockholm. Hur det tar allt längre tid att ta sig från A till B. Så nu föreslås trängselavgift även på Essingeleden. Själv åker jag motorvägsbuss på väg 222 och det går smidigt då det finns ett kollektivkörfält nästan hela sträckan. Skurubron är en flaskhals för all trafik. Frågan är vad som händer om fler vill ta bussen. Min buss är det oftast ståplats i och många får vänta på nästa buss. Inne i Slussen har bussterminalen nått sitt kapacitetstak för länge sen och bussarna får köa för att släppa av resenärerna. Som sen får köa upp till tunnelbanan.
Tar en kort promenad längs Tjärhovsgatan, från Medis nertill CFF (centrum för fotografi). Vernissage för utställningen ”Eljest”. Det är Kulturamas avgångselever som under våren haft i uppgift att individuellt tolka frågan ”Vad skulle du göra om du inte var fotograf?”
Tycker kanske inte att utställningen gav något svar på den frågan.
Katt
Välbesökt var det. Och ett par bilder tog jag. Och det är alltid intressant att se vad ungdomen tar sig för.
Reflektion
Knallar Katarinavägen ner till Slussen. Klockan är cirka 18 och det är fortfarande väldigt varmt.
Sitter och är smått stolt över mig själv. I går kväll satte jag upp planer för denna eftermiddag – och jag följde dem. Trots att jag var trött efter dagens jobb.
Gillar allt blänk i bilden
Ni som följer mig vet att jag gärna sätter upp små delmål, etappmål, för mina promenader. Etappmål ett var Ellens för att kika på fotografierna de hängt på väggarna. Ellensgänget hängde där själva också. Jag morsar på de som hälsar på mig och knallar sen ut mot nästa mål.
Är rätt nöjd med att ha fått skyltar/stolpar att växa i båda tjejernas huvuden
Via Skeppsbron och till Skeppsholmen där jag kollar de där mastersnissarna från Götet som ställer ut sina examensarbeten. Är lite småhungrig och tankar rödtjut och jordnötter. Begriper inte mycket av de fotografier jag skådar men får hem en liten broschyr med ”förklarande” texter. Underbar prosa = mumbo jumbo!
Osämja leder till fjärrsamtal
Sista stationen är Moderna museet. Kollar samlingsutställningen av sköna fotografier och köper en bok i bokhandeln.
I övrigt läser jag i Metro att Katarinahissens existens är hotad. Fattades bara det! Ägarna ska utreda om det går att renovera hisskorgen, alternativt konstruera en helt ny. Annars är Katarinahissens 75-åriga saga all. Det blir bara skit kvar av Slussen. Kom ihåg almarna!
Solen bränner redan. I eftermiddag firar vi Fritidshemmens dag med en massa aktiviteter på skolgården. Själv ska jag plåta ungar som gör grimaser och försöka dokumentera dagen även i övrigt. Svettigt på mer än ett sätt!
Gillar kompen, annars kanske bilden inte är så märkvärdig.
Kommer jag ihåg tittar jag in på ”Ellens Fotografiska”, efter jobbet. Vet inte hur länge de har öppet på kvällarna. Det är dock bara en smärre avvikelse på min resa hem. Å andra sidan brukar jag glömma alla dylika planer efter en arbetsdag.
”Shiny Happy People”. Jag gillar skyltdockor som inte har något emot att bli fotograferade. Den förbipasserande verkar inte tycka det är lika positivt. En av flera bilder jag tog vid skyltdockan som jag tycker var rätt fotogenisk.
”The mystery isn’t in the technique, it’s in each of us.” – Harry Callahan
Har sett förslaget till nya Slussen. För många och höga hus på Stadsgården förfular vyn in mot Katarinahissen. För många filer på trafikleden mot Gamla stan. Det måste vara omodernt att kasta bort miljarder på en ständigt växande biltrafik. Jag tror mer på kollektiva trafiklösningar vad gäller innerstaden.
Hittar några kontraster i bilden ovan: åldern, glasögonen, kläderna och skorna.
Så det gäller att dokumentera för allt vad tygen håller. Miljön har jag dokumenterat, de bilderna finns i mitt Slussenalbum på Fotosidan.se.
Så nu dokumenterar jag folkströmmen, helg som vardag. Om än inte precis varje dag.
Bilden visar nya Slussen från Stadsgården. Katarinahissen skymtar bakom fula huskolosser under vilka trafiken leds. Saltsjöbanan syns också nere till vänster.
1961, läser jag i ”Centennium”, startar Riksförbundet för svensk fotografi ”en riksomfattande kulturhistorisk bildinsamling, dels från Sverige som i dag håller på att omvandlas, dels en bildsamling från det som var”. Riksantikvarien Gösta Selling skriver i Dagens Nyheter: ”Överflödet, på pengar och bilar, dagens gudomligheter, är det allvarligaste hotet mot vår kulturminnesvård av i dag. Det kräver ständigt mer utrymme, och tyvärr måste man nog konstatera att inget europeiskt land har så klen känsla för kulturminnenas värde som just Sverige. Vår stora rädsla är att inte vara tip-top, och för det kravet får oersättliga värden vika”. Hyfsat aktuellt än i dag, va?!
Inleder dagens fotosession med att kolla ett You Tubeklipp på hemmadatorn. Kriminalplåtaren nummer ett, WeeGee, berättar om sitt fotograferande. Intressant!
Skyltdockan lyste vit i solskenet och jag såg den på långt håll. Efter lite väntan och en del exponeringar fick jag i alla fall en förbipasserande som håller tungan rätt i mun.
Hämtar kanske inte inspirationen från WeeGee-videon utan åker in mer av fotosug i största allmänhet. Hämtar upp mitt GKV-kort och startar en solig eskapad genom ett soligt Söder. Säkert hundra vespor kommer plötsligt susande nerför Hornsgatan. Plåtade såklart, men är ingen höjdare på vespafoto.
Lite kul med spanaren inne i butiken och hur hon interagerar med mannen utanför.
Har några spots i grannskapet som jag kollar. Normalt ganska folktomma platser, så även nu. Ett ställe kräver dessutom, i min hjärna, personer på rätt ställe. Vilket inte händer i dag heller. Följer favoritgatan S:t Pauls, förbi Mariatorget. Letar upp Fotoantikvariatet där det är vernissage. Keld Helmer-Petersen ställer ut ett antal svartvita fotografier. Några får mig att associera till Man Rays rayogram. Den 90-årige danske fotografen är på plats själv. Liksom Krister Kleréus, senast sedd i Gnesta.
Där satt hon och blåste såpbubblor.
Tar in på Krukmakargatan, som den minnesgode kanske förknippar med Mullvadenockupationen i slutet av 1970-talet. Följer Krukis över Ringvägen och till vägs ände. Följer Hornsgatan tillbaka mot Slussen och via Ringvägen är jag strax på Wollmar Yxkulls gata och snirklar mig mot Slussen.
Är nöjd med separeringen av personerna på bild. Brukar annars alltid vara ett ben eller arm som sticker fram bakom någon förgrundsfigur.
Tittar in på utställningen om det nya Slussen. Biltrafiken får sitt, liksom Mammon.
Avslutar fotograferandet vid Slussen och bussterminalen. Liksom senast blir jag tilltalad av en ung man som vill prata lite kamera och foto medan han väntar på en kompis. Han har en kamera med ett, sa han Tamron 30 mm på?, för att plåta på den fest han var på väg till. I väskan ligger även en blixt men han, liksom jag, föredrar naturligt ljus. När kompisen dyker upp tar han i hand och önskar god jakt. Jag önskar honom en trevlig kväll. Jisses, jag måste verkligen se snäll ut:-)
Snart är arbetsveckan slut. Jag slipper stå och vänta på bussen vid Gullmarsplan. Varför släcker de inte ner de där förbannade skyltarna där det står när bussen ska gå? För det gör den ju inte.
Nedan någon slags komposition igen. Bara att hissa eller dissa.
Och en som är ännu värre:
Ska han aldrig lära sig att exponera riktigt, den där Matti?
Det står någon därinne, va?
|
There are no rules for good photographs, there are only good photographs. – Ansel Adams
|
Skickade häromdagen några parkourbilder till snubben som parkourade på dem. Grymt! tyckte han. Alltid trevligt med feed-back.
выходить! lyder uppmaningen från Moskva. Och som det är Första Maj bör man kanske lyssna på vad kamraterna i öst säger?! (”Gå ut!”)
Generationer
Det är inte så vårlikt i dag, en snål vind blåser och Djurgårdsfärjorna plöjer genom blygrått vatten. Tittar in på Galleri Kontrast och ”Årets bild”. Mycket prinsessbröllop till en början, men det var mest backstagebilder och riktigt intressant. Första pris i ”Årets bildreportage” går till Åke Ericson som följt romerna på EU:s bakgård. Flera kompositioner som jag själv använder, roligt nog, med suddig person i förgrunden och flera bilder lutar. Tänker på Mattias S på FS/GF som just skrivit ett bye-bye. Bildjournalistik är nog den logiska utvecklingen eller fortsättningen, eller komplementet, för en gatufotograf. Fortfarande handlar det om människor, men här lär du känna dem, delar deras vardag etc innan du fotograferar. ”Årets porträtt”, tredje pris går till Lars Lindqvist som fotograferat en filippinsk författare, Miguel Syjocu. Funderar över kompen en stund.
”Gud, vad har vi gjort?”
Letar mig upp motMedborgarplatsen. Här samlas Vänsterpartiet för sitt första majtåg. Ett ungt och skickligt band spelar på trappan till Medborgarhuset. Tar några ”konsertfoton” men trappstegen är för smala för att bandet ska våga sig på några avancerade rörelser eller poser. ”Gud vad har vi gjort?” spelar de när jag drar mig därifrån. En marschorkester ställer upp för avmarsch och jag ser en härlig tuba. Blir strax tilltalad av en kvinna som visar sig vara en gammal kollega. Som pensionär spelar hon saxofon i orkestern.
Vi äro musikanter
Rundar Medborgarhuset och på baksidan får jag ta del av ett resonemang om svordomar och kraftuttryck. En tjej på cirka sju år förklarar: ”Man måste få säga sjutton! Det gör man i skolan när man ska räkna!”
Fejkad olycka
Lämnar musiken och talkörerna på Medis bakom mig och rör mig bort mot Södra station. Tar sen St Pauls tillbaka och kommer mitt på demonstrationen som rullar ner för Götgatsbacken.
Jakten på sittplats
Ställer mig till sist och plåtar vid bussterminalen på Slussen. En ung man kommer och frågar vilken buss han ska ta till Nacka Forum. Jag måste ha sett snäll ut vid tillfället.