Kategorier
Stockholm

Tema – Bara barn

Har redan publicerat ett inlägg med barnbilder men här kommer ändå ett till. Nu är bilderna svartare, kornigare/brusigare och oskarpare (åtminstone några av dem). Boken ”Street seen” är en utmärkt bok om amerikansk efterkrigsgatufotografi och jag har nog fått en hel del därifrån. Bland andra finns här Elliot Erwitt och Lisette Model som ett par inspirationskällor. Är nog mer Elliot än Henri (Cartier-Bresson).Hellre Coca cola än Dressman verkar gossen tycka.

I bilden ovan är det nallen som fascinerar mig. Vad gör den där under bänken och vet syskonen om att den ligger där?

”Mamma, jag vill ta kort!” Blurrigt värre.

Är självlärd som fotograf, liksom jag är det beträffande måleri och annat bildskapande. Vet ju att det finns regler för komposition men gillar att tänja på dem. Blir det bara en bild som känns bra för mig så spelar reglerna ingen roll. Viktigare regler i så fall är de som gäller för gatufotopoolen (GF). Inga bildmanipulationer typ bortklonade av störande objekt, partiell färgläggning, HDR, arrangerade bilder, att du plåtat dina vänner,  med mera. Däremot tillämpar jag i denna blogg gatufotografi i ett vidare begrepp än vad Fotosida stipulerar.

Målmedvetet utforskande av staden, till synes på egen hand. Blivande gatufotograf?

Se men inte röra! En bild om att utsätta sig för frestelse och klara av det, eller handlar det om en övertydlig signal till mamma/pappa: ”Jag går inte härifrån utan en godispåse!!!”

Att inte få uppmärksamhet när man behöver den som mest, kan leda till yttersta förtvivlan. Kanske gäller det även för en och annan gatufotograf?

Ah, förbaskat. Kompletterade med etiketter och klickade på publicera istf uppdatera.

Kategorier
Stockholm

Årets bilder #4 – Ut och lek!

Jag tycker man måste få leka även med något så allvarligt som gatufotografi. Det måste vara roligt! Det finns perioder då jag saknar inspiration, då jag tycker att jag fastnat och tar samma bilder om och om igen. Då kan det vara läge prova att byta teknik, prova kort skärpedjup, lägga skärpan på olika plan i bilden, eller ta extrema närbilder. Varför inte byta motivområde totalt för några veckor?

Eller glugg? Gatufoto utövas som ni vet, ni som följt den här bloggen, med en Canon 5D mkII och en 50mm/1,2 (ett påstående som är en klackspark med glimten i ögat mot de som, på fullt allvar, hävdar att det är Leica som gäller för gatufoto, med en 35mm). Mitt nästa köp blir för övrigt ett 35mm. För att återgå till ovanstående och tidigare resonemang, bryt ”regler”, prova fota med 85 mm, 70-200mm, vad som helst! Sen håller jag ju med om att ska du gatufota är det 35:an eller 50:an på. Men för att få fart på´t igen kan du testa annan optik.

Det här är den bild som är mest ”far out” av de jag tog under året. Inte många begriper sig på den eller ser något i den över huvud taget. Men är det så viktigt? Måste allt vara begripligt? Eller lagom? Varför måste man vara ”mainstream” i allt man gör? Lek, experimentera, finn nya motiv och annorlunda, framförallt var dig själv och fota det du vill. En mer berättigad fråga i sammanhanget är väl om man ska publicera resultatet. Har du en blogg som denna är det bara att köra på.

Tar med även denna, som ett exempel på lek. Kunde ju kompat bättre, men men.

Den här bilden, däremot, den gillar jag. Här går det att läsa in en historia om man vill.

Ovanstående bild är jag också förtjust i och kan även den sägas vara resultatet av leklusta.

Nu var det väl varken idétorka eller avsaknad av inspiration som gav de här bilderna. Snarare tvärtom. Har en länk till en japan, tatsu, http://jastatoy.exblog.jp/15669845/, som plåtar företrädesvis mycket nära gatuporträtt men ibland ”vanligt” gatufoto. Mycket svärta där. Även mina förebilder inom amerikanskt foto, Elliot Erwitt, Lisette Model med flera tog bilder med svärta och oskärpa. Gillar det.

Ni hajade den genomgående prylen, va? Som håller ihop detta tema?