Återigen letar jag efter en NYC-bild som jag vill se printad, men jag hittar den inte. Eller så finns den inte utan är en jag redan printat. Som sagt, bildmaterialet är svåröverskådligt. Och fotopappret börjar ta slut.
Men jag kommer igång med mitt kreativa arbete. Kanske på grund av att jag återupptar min konsumtion av koffein. Fördelen med att fotopappret tar slut är att jag då får tomma askar att lägga mina printar i.
Däremellan vattnar jag och tappar upp diskvatten med doft av ”gryning” (vem diskar så tidigt?).
2 svar på ”I skrattspegeln”
En räd i köket. Jag du skulle behöva en ateljé också so kan du måla också som du kan.
Skulle nog inte komma mig för att måla även om jag hade en ateljé. Åtminstone inte i olja. Det är inget som hindrar mig att måla akvarell, det har jag plats för, eller göra kollage.