


Slapp konsekvenserna av de 15000 stegen, var övertygad om att sendraget skulle slå till hårt.
I dag är det mer segdrag än sendrag, kliver upp ur bingen efter klockan 10, käkar frukost och lägger mig i soffan med mobilen. Dagens Vilka fyra kräver lite tankemöda men jag löser det med en bom.

Mina skor är fortfarande dyngblöta efter gårdagens ösregn så jag testar att torka dem med hårtorken. Googlar på regnskydd för skor och hittar ett stort olika gäng hos CDON. Får tänka en stund. Tänker att det inte vore jättebra om det skulle hända i Polen, även om jag funderar på att ta med ett par kängor. Hårtorken stänger av sig själv, död eller bara avsvimmad.
Passar på att lära mig mer om mobilkameran.
I dag ligger jag nog lågt, typ halvmetern ovanför golvet i soffan eller bingen. Behöver vila min slitna lekamen efter gårdagens promenadexcess. Det kan bli en sväng ner till butikerna i förortscentrum.

Sen kan jag ju alltid fundera på nästa promenad.

Får en dålig start på dagen. Glömmer kikaren, utan den blir utflykten förbi Isbladskärret meningslös. Tänker mig sen en banan innan promenaden men alla Coops guleböjar är gröna. Därtill är det varmare och soligare än vad väderappen säger.
Klippningen går bra och se går jag hem och laddar om.
På´t igen! Tajmar en broöppning, man vet när man är inne i zonen.
Följer mina planer plikttroget och i dag är det mer motion och mindre fotografering.


Riksidrottsmuseet är inte gratis men va sjutton jag har ju precis fått min pension. Många små bås med filmsnuttar om än den ena, grenen än den andra. Givetvis här gamla föremål och dräkter som tidigare idrottare använt. Här och var finns aktiviteter för de yngre besökarna. Två syskon är på en fiktiv skjutbana och siktar på tavlorna med nån slags plastpistol.
Intressant är att museet luktar stall, månne är det tidstypiskt för solskensolympiaden. Tittar in i konsthallen och dess verk med idrottsmotiv. I andra änden av våningen finns en barnhörna med diverse idrottsknutna aktiviteter.

Har vid det här laget redan knalla 9 000 steg men målmedveten som jag är fortsätter jag utåt, mot Isbladskärret och sen Blockhusuddens brygga. Hinner komma någon kilometer innan det börjar ösa ner. Får på mig ponchon men den skyddar inte från knäna och ner.




Byter till torrt när jag kommer hem och konstaterar att det blev som jag gissade, 15 316 steg. Bara att stilla invänta sendraget.
Kanske läge för promenaden till Riksidrottsmuseet i dag? Föregången av en stund hos frisören. Det tar drygt en timme att gå från Slussen och på hemvägen kan jag lägga till en halvtimmes promenad till bryggan vid Blockhusudden, via en stunds fågelskådning vid Isbladskärret. Låter som ett anständigt motionspass. Om jag nu inte känner mig oanständig. Fri entré, läser jag.

Risk för regn till eftermiddagen, ungefär som i förrgår då. Inga problem.

Väntar på plånboken, om den inte får plats i postboxen så lämnas den utanför dörren. Plånboken är förvisso liten men det betyder inte att emballaget är det. En jul(i)klapp till mig själv. Tar hissen ner, och se, där ligger ett litet paket i postboxen. Det blir spännande att se om jag kan vänja mig med en ny plånbok/kortbok.

Dålig stuns på varmvattnet i dag, saknar den riktiga hettan.
Har fortfarande inte kunna smälta Argentinas vidriga insatser under fotbolls-VM. Argentina inklusive Messi vanärade sig själva.
Lurviga lockar i nacken får mig att inse att det är dags för en frisering. Hade gärna förlagt den närmare polenresan men så länge kan kalufsen inte vänta. Och när jag är i krokarna, passar jag på att köpa en klase magnesiumstinna guleböjar.

Datorn börjar lagga och sagga, not good. Däremot finns hopp om plånboksleverans.
Trotsar duggregnet och blåsten och beger mig per buss mot Slussen. Från bussen ser jag en rejäl flock fåglar över Skurusundet, cirka 80 individer. Kommer inte på något annat än starar, även om jag tyckte de här kändes större.

Tavlan på Henriksdals reningsverk säger 13 grader. Kan vara en lagom promenadtemperatur.

Tuben till Hornstull och jag lufsar över Liljeholmsbron.



Intill brofästet på södra sidan byggs det för fullt, Marievik kan det heta. Kommer strax till de nybyggda husen vid vattnet, de påminner mycket om Hammarby sjöstad. Själlöst!

Promenaden går som på räls för en stund. Efter årstabron lämnar jag nybyggen bakom mig och kommer in i Årstaskogen med båtklubbar längs vattnet och koloniområden en bit upp.


En steglits flyger förbi och i snåren sjunger en gärdsmyg sin strof, men bara en gång, sen komme eden på sig. En lönnäsa snurrar ner och det luktar vedeldat.




Får ihop ett gäng steg men dallrande ister är inget man skakar av sig.
En ekorre pilar raskt över Katarinavägen där jag står och väntar på expressbussen. En glad man kommer upp till mig iklädd varselkläder och försedd med en sopplockare. Rain, rain, säger han, cap, hoodie. Tror han menar att han var klädd som jag upptill: keps och huva. Vi skakar hand och innan han fortsätter sitt värv säger han pakistani. Så kan också ett mänskligt möte se ut.