Öppnade rumsfönstret innan jag gick och la mig, ville ha det lite svalare. Fick in lite berlinljud på köpet, förutom trafikbrus sirener från ett och annat utryckningsfordon och utrop från Hauptbahnhof. Gillar ljud.
Det är meditativt att promenera. Jag lufsar på och låter tankarna komma och gå, ibland till soundtrack. Har nynnat på Penguin Café Orchestras Music for a found harmonium och Moody Blues´ Nights in White satin, och jag som inte gillar Moody Blues.
Tar S9 ner mot Schöneweide. Snabbgooglade nämligen fram Johannisthal Flughafen på en sajt om abandoned Berlin. Världens näst äldsta flygplats. Har till en början svårt att hitta in parken som det gamla flygfältet förvandlats till. Sen går jag på känn och hittar rätt. Ett gäng byggnader stadda i brutalt förfall tornar strax upp sig. Massor av glas och annan bråte på golven.
Ett fototeam med vad jag antar var en modell hittar jag på andra våningen i en skapligt trashad byggnad. Betar sen av alla hus jag ser som man kan gå in i. Härligt hur solen lyser in. Tyvärr ingen större variation på miljöerna, förutom närbilderna.
Kan sen ta bussen tillbaka till Schönewiede Hbf men jag tänker som sagt bättre när jag går.