”De fem mest populära typerna av gatufoto”
Jag botaniserar vidare på Yanick´s gatufotosajt. Följ gärna länken för att läsa originalet på engelska och se Yanick´s bildexempel (och granska min översättning). Eller läs bara vidare här, Yanicks text kompletterad med mina bilder. Och kom ihåg, det är bara åsikter och tyckanden, inte fakta!
Yanick: Jag tittar på en hel del gatufotografi på min lediga tid, i böcker, på Flickr eller på utställningar. Även om det finns en oändlig variation av motiv, tillvägagångssätt och stil, tycker jag att de flesta bilderna kan hänföras till en bestämd typ av gatufoto. Den här nedan förslagna listningen gör inte anspråk på att vara komplett, men ger en snabb (och spontan… ) beskrivning av vad jag tycker är de fem mest populära typerna av gatufoto. De utesluter självklart inte varandra och du kommer med stor sannolikhet finna att dina bilder eller dina preferenser är en blandning av dessa kategorier.
I) Nära / Upp i ansiktet
Ju närmare du kommer ditt motiv desto bättre. Det handlar om människan på gatan. Det finns två tydliga undergrenar: gatufotograferna som letar efter motiv som sticker ut i mängden, på grund av karaktärsdrag, uttryck eller klädsel, respektive de gatufotografer som använder sin egen närvaro eller attityd till att påverka beteendet hos motivet (blixt, intrång in i motivets privata sfär). Resultatet kan bli iögonenfallande, men tyvärr, jag vill påstå att 99% av dem helt enkelt är tråkiga. Om man verkligen vill se udda ansikten, gå till närmaste tunnelbana, det är helt onödigt att titta efter det i en fotobok. Till sist, och ta det som ett tips till nybörjare inom gatufoto, det är inte för att du kommer nära nog som dina bilder blir goda nog. Det krävs mycket mer än mod för att skapa varaktigt goda resultat.
Vanlig brännvidd: 35mm och vidare.
Färdighet: Mod
Mästare: Bruce Gilden
II) Klassiskt Det kraktäristiska för denna typ av gatufoto är eftersträvandet av balans mellan form och motiv. Att ha ett fantastiskt motiv räcker för det mesta inte för att skapa en bra bild, kompositionen är det som avgör. HCB, Brassai, Walker Evans är påtagliga exempel på denna decennier gamla tradition. Klassisk gatufotografi förknippas ofta med ”the Humanism movement”, en nyckelinfluens (eller vice versa) för 1900-talets reportagefotografi. Sammantaget, låt oss säga att klassisk gatufotografi försöker beskriva mänskliga villkor på ett för betraktaren så trevligt sätt som möjligt. Idag är den stora utmaningen för den här sortens gatufoto nyskapande och att hålla sig ifrån klichéerna. Medan vår omgivning utvecklas och förändras, får man en dejá vu-känsla av månget ”modernt klassiskt gatufoto”. Slutfrågan är då: spelar det någon roll?
Vanlig brännvidd: 35mm till 50mm.
Färdighet: Komposition
Mästare: Henri Cartier Bresson
III) Modernt, innehållscentrerat.
Detta är den dominerande typen av gatufoto just nu. Allt handlar om bildinnehållet, med humor, mysterium eller avvikelser som ett måste för en lyckad bild. Många lager, många ämnen, flera innebörder (vilket ofta till slut blir “meningslöst”) är decenniets mode. Hjälten är inte längre motivet utan gatufotografen själv som visar upp sitt kvicka huvud. I sin jakt efter ryggklappar på fotodelningssidor glömmer den moderne gatufotografen att fråga sig själv: “Är ett bra gatufoto verkligen en bra bild?” Eller säg så här : “Kommer bilden attrahera folk utanför din intressegrupp?” Svaret blir antagligen nej, medelsvensson köper uteslutande Robert Doisneau’s postkort. Bortsett från det, för ett vant öga, skapade det moderna gatufotografiet ändå några höjdpunkter. Jag bara undrar hur många av dem vi kommer att minnas femtio år från nu.
Vanlig brännvidd: 35mm till supervidvinkel.
Färdighet: Blick, komposition, det avgörande ögonblicket.
Mästare: Winogrand
IV) Abstrakt – Impressionistiskt Den här grenen av gatufotografi fångar inte den strikta beskrivningen av ett skeende i tid, utan känslan av det. Reflektioner, oskärpa, skuggor, färger, …, används för att to förflytta dig till en plats där tid och plats är odefinierade. Det mänskliga inslaget är oftast abstrakt i dessa bilder, som siluetter, former eller bara en förnimmelse. Dessa bilder är extremt svåra att skapa då de ofta kräver en perfekt balans mellan motiv och komposition. Den största nackdelen med den här typen av gatufotografi är att det till 95% inte kommer att begripas av din samtid, vilket gör det mycket svårt att skapa varaktigt god fotografi.
Vanlig brännvidd: Vilken som helst, men helst snabbt.
Färdighet: Observationsförmåga
Mästare: Saul Leiter
V) Grafiskt: Miljöer skapade av människor är den viktigaste beståndsdelen i detta slags gatufotografi. Människor är bara en del i det. Mönster, strukturer, skuggor, toner, texturer, färger är huvudingredienserna i dessa bilder. Då det i första hand är en grafisk övning, är det väldigt svårt att hitta ett individuellt budskap i många av dessa bilder. De är framförallt en visuell upplevelse och ser därför bra ut på en köksvägg eller bakom din VD:s skrivbord.
Vanlig brännvidd: Vilken som helst
Färdighet: Tålamod
Om inte annat kan ni göra som jag, kika i arkivet och återupptäcka era bilder för att sen försöka se vilken/vilka av ovanstående subgenrer ni plåtar i.
Copyright secured by Digiprove © 2014
