Kategorier
Stockholm

September eleven

11:e september. Dagens Nyheter och säkert de flesta andra media är fulla med artiklar till tioårsminnet av terrorattacken mot USA där bilden av de brinnande tvillingtornen är ett skakande och fortfarande levande synminne. Själv var jag på jobbet och fick höra nyheten av en förälder. Men vi hade ingen teve att slå på, och hade nog inte gjort det ändå med tanke på eleverna. Bättre att vänta tills man vet lite mer och kan bemöta deras undringar och frågor på bästa möjliga sätt.

The Star Sprangled Banner

Skärpta säkerhetskontroller är en följd av elfte september. Jag fantiserar om att åka till NY och fota och hur jag kommer att bli bemött när jag klivit av planet. Står där någon kraftig, butter, uniformerad säkerhetsman och frågar vad jag har där att göra? Kommer han fråga ”Are you a friend of America?” och kommer jag att svara: ”Excuse me sir, but can you tell me, what is America?”

”Ni har klockorna, vi har tiden” (Lennart Pehrsons bok om USA tio år efter 11 september)

Amerika, USA, är så stort och där bor så många människor. Och i en smältdegel som New York finns ju alla typer, från de ytterst trevliga till de farligt kriminella. Och de flesta går det utmärkt att komma överens med. Det är ju rätt likt hur det är här hemma. Eller hur det var i t ex Manchester. Så det går ju inte att vara ovän med ett folk. Sen kan man ju ha en åsikt om den politik USA för, och om de inhemska fanatikerna i the Tea Party. Och om att det där som i England och som här hemma förs en segregerande politik som gör en liten förmögen klick allt rikare och en allt större massa fattigare. Och man sörjer sina döda lika mycket i Afghanistan och Irak som i New York.

Kategorier
Manchester Stockholm

Min bästa bild?!

Vet inte om ni känt det någon gång. Att ni tagit kanonbilden! Det har ni säkert! Och när ni visat upp den har ni med all sannolikhet även inhöstat välförtjänt beröm för bilden. Vilket glatt er och stärkt ert självförtroende. Men har ni nånsin tagit en riktigt bra bild, som ni varit riktigt, riktigt nöjd med och visat upp den – utan att få ens en kommentar? Den bild jag var mest nöjd med från min Manchesterresa är en bild av det senare slaget. La in den i Svartvitt-poolen, 22 tittade, ingen kommenterade. Visserligen var det under sommaren, men ändå. Nu blev jag varken arg, ledsen, besviken eller ens förvånad. Anade nog att jag riskerade att stå ensam i min förkärlek för den här bilden. Har studerat en massa fotografer/fotografier, i bokform och på utställningar, och fått mina egna referensramar. En egen smak, helt enkelt. Så även om det är roligare att få många kommentarer, så gör det mig inte så mycket om de uteblir. För mig räcker det att jag är nöjd med bilden.

Bilden jag talar om kommer här och inom referensramen finner ni Robert Adams.

Yankee flag, car & boy

Ni får gärna kommentera om ni vill 🙂

Kategorier
Manchester

Manchester #17 – amerikanska flaggor&vita skjortor

Har fortfarande ett gäng bilder kvar som duger som bloggillustrationer. De kommer jag att pytsa ut lite då och då. Det är dags att ta sig an  de stockholmska gatorna på allvar igen innan semestern är slut. Bilderna nedan är från Manchester och jag gillar dem mycket.

Gillar hur de vita skjortorna, och bilen, lyser mot det stora bostadskomplexet. Kanske ingen märkvärdig bild men jag gillar den!

Det här är favoritbilden för tillfället. Klicka för att förstora! Påminner mer om USA än Manchester, inte bara för de amerikanska flaggorna. Men det är något som börjar med kompositionen. Mur till vänster, gräs nertill och mur till höger ramar in bilar och sopcontainer. De amerikanska inslagen väcker lite nyfikenhet liksom den unge grabben. Att den väl tilltagna kraftledningsstolpen liknar ett oljeborrtorn förstärker känslan av att vi är i den amerikanska södern. Så, vad tycker ni?

Ur ett brev från Slas till Lasse Forsberg med intressanta tankar kring vad en bild kan vara: ”Jag vet precis vad jag vill berätta med utgångspunkt från ett närmast stillastående synsätt, en vanlig stillsam kamerabild, för man får en större hjälp av bilden än man tror. Än de flesta anar. Om människor som tar bilder, vilket nästan alla gör, bara tog en bild och sen satt och glodde på den en vinter skulle bilden faktiskt tala. Men det kräver ett visst öra för att höra.”

Det samlade intrycket av Manchester ger en trevlig stad med trevliga innevånare. Iallafall dagtid och inne i centrum. På kvällarna höll jag mig inne. Tror det kan vara mer fylla då, men undrar ändå inte om de har ett annat förhållande till alkohol som dricker mycket och ofta, och är mindre aggressiva än vi som krökar vilt vid våra storhelger. Mer ale, mindre starksprit. (För flera år sedan, i Dublin, hade jag en ung spenslig skotska i mitt rum på vandrarhemmet. Jag såg att hon var på väg ut på kvällen och frågade om det var party. Nej, i kväll blir det lugnt, sa hon. Vad betyder ”lugnt”? frågade jag. Fem-sex pints och några shots of whisky!) Bara mina teorier, inget annat.

Träffade Malin J och Mirja K när jag var hemma igen och vi hamnade på Svejk för en matbit. Där blev vi vittnen till hur AIK-huliganer attackerade en  pub/restaurang med Bajen-supportrar. Stolar och bord kastades och fönster krossades. Undrar om sån´t förekommer i Manchester, eller England, i dag? (Och så händer det några dagar senare i en träningsmatch mellan Newcastle och Darlington. Supportrar från båda lagen tar sig in på plan och slåss mot varandra). Idrott förbrödrar!?