
Torsdag och om jag har styrkan tar jag mig inåt stan till eftermiddagen. Det är nån vernissage i Birger Jarlspassagen. På vägen köper jag isåfall en färgpatron och ett par tavelupphängningar.

Torsdag och om jag har styrkan tar jag mig inåt stan till eftermiddagen. Det är nån vernissage i Birger Jarlspassagen. På vägen köper jag isåfall en färgpatron och ett par tavelupphängningar.


Skönt att få vila upp sig efter fyra dagar i rad med aktiviteter. Ska fixa lite käk och invänta hockeymatchen Djurgården-Nybro och sen Champions league-fotboll.
Under rubriken Mytomspunna drycken gör dig galen på riktigt, berättar Staffan Heimerson om sin korta erfarenhet av drycken absint. ”Min gröna musa”, som Vincent van Gogh kallade spriten. Oscar Wilde, Ernest Hemingway, Henry Toulouse-Lautrec och Edward Munch var alla begivna på absint. Strindberg beskrev drycken i ett brev: ”Hallucinationer, fantasier, drömmar synas mig ega en hög realitet. Om jag ser min hufvudkudde antaga menskliga former, så finnas dessa former der, och säger någon att de endast (!) danas i min fantasi, så svarar jag: Ni säger endast? Hvad mitt inre öga ser är mig mer!”
Jag provade absint en gång på Öl- och whiskymässan. Om jag blev galen kan jag inte avgöra själv.





Onsdag och jag unnar mig en lugn dag på hemmaplan. Lugn, men inte sysslolös. Problemet med min skrivare kvarstår, till exempel. Lyckades i går kväll printa på några olika fotopapper men inte på det papper jag helst vill använda. Därtill tog en färgpatron slut.

I brist på annat tar vi oss ut till Ropsten och går ut i Hjorthagen. Inte mycket att välja på där heller så vi passerar djurgården ungdomsfotbolls anläggning och kommer strax till gasklockorna. En är färdig, en är ett tomt skal med ska bli nåt kulturhus och den tredje är bara ett skelett.

Här finns flera fina gamla tegelhus, Ferdinand Boberg är arkitekten bakom gasklockorna och förmodligen ligger han bakom även övriga byggnader intill. Här finns kontorshuset, mätarhuset, reningshuset, kokssorteringshuset, maskinhuset, ångpannehuset och verkstadshuset. Tjärcisternen inte att förglömma.

Vi hamnar sen vid Husarviken och en man gör oss uppmärksamma på en rödhake bland fågelmatningens talgoxar, blåmesar och koltrastar. Han tycker sig skymta en entita. Den hade jag gärna sett, men det gjorde jag inte.

Vidare förbi Ryttarstadion, Kungliga Tennishallen, Dragonregementet och till sist är vi komna till Karlaplan. Tunnelbana till Slussen och lunch på Blå Dörren.



Det är tänkt att jag och min barndomskompis tillika konstnär, och medutställare för ett år sen och kommande september, ska ta en fotopromenad igen. Och precis som senast snöar det. Det blir fjärde dagen med aktiviteter på annan plats (än hemma). I morgon får jag banne mig ta det lugnt.
Hinner med en Brooklyn Stonewall IPA och hade hunnit med tre till innan Stefan Sundström klev upp på scenen med sitt band. Googlar man på snubben presenteras han som skådespelare, låtskrivare, trubadur och rockartist. Det är i den senare skepnaden han uppträder denna kväll. Med bakgrund i KSMB och Apache blir det punkigt med starkt samhällskritiska texter. Inte helt fel i dessa tider. Backdropen är en förstoring av Miljödepartementets skylt och han har med sig originalet. Den skickas vidare till några kids från Fridays for Future som står längst fram. Några låtar in presenteras Fjodor, basisten i Ebba Grön och Ebba-låtar som Mental istid, Sverige Sverige fosterland och Mona Tumbas Slim Club får en att förflyttas bakåt i tid och rum, typ till Musikverket 1979-80.
Under tiden har det snöat lite.




