
Kategorier
Sula bulungi


Tolv ringduvor intar frukost på gräsmattan när jag i ett lätt duggregn går till bussen. Gör några bilder med mobilen på väg från bussterminalen till galleriet. Nån blir riktigt hyfsad. Hinner precis innanför dörren innan det börjar ösregna.

Inleder som vanligt med pulverkaffe och bakverk. Kommer vi upp i tvåsiffrigt antal besökare? Det gör vi med viss nöd. Mickes yngste son kommer in och köper ett foto av mig. Trevlig kille, den!

Min hjälte Owe skjutsar hem mig och mina alster efter att Micke och jag plockat ner och undan samt dammsugit på cirka halvtimmen.

…för den här gången. I februari 2026 är vi tillbaka på Galleri Bellman, Micke och jag. Vi har iallafall preliminärbokat. Kanske att jag hittar på nåt eget innan dess.

Verkar blir en regnig dag i dag, vilket inte talar för nån större stillströmning av utställningsbesökare.
Tänk, snart är det vinter igen!


…på galleriet. Länge en seg dag men på slutet kom det in lite folk och vi fick snacka om vår respektive konst. Och det är ju mötena som är den stora behållningen, precis som på Planket and elsewhere.

Betydligt svalare i dag, det har jag inget emot.

En gång var även vi små pojkar, vi i Finnbergsgänget. Nu är vi gubbar men har en trevig kväll där vi minns pojksaker, lekar och platser. Vi bestämmer ett datum för en nostalgivandring i barndomsvärlden till mitten på oktober.

Vår gemensamma resa kommer upp under träffen och det lutar ändå åt Skottland, i hyrbil. Om ett år, typ.

Varma sensommarvindar föser oss varsamt mot Slussen där vi skiljs åt för den här gången.
Får sen en besvärlig natt med sendrag trots en banan och två magnesiumkapslar. Blir även lite sur i kistan men där kommer den barmhärtiga samarinen till hjälp.

Nästsista galleripasset i dag. 35 besökare igår är vi nöjda med, hoppas på samma i dag.
