Kämpar med tegelstenen ”Centennium”. Gillar att ligga i soffan och läsa men den här boken är så tung så slinker den ur händerna då lär jag få revbensbrott. Tar fram hushållsvågen, drygt 3,6 kilo väger bokrackarn. Men läsningen är i många stycken intressant. Och ibland rolig. Samtidigt finns det sidor som jag hoppar över.
I brist på annat fotograferade jag en sittande, en stående och en gående
Läser hur Lasse Swanberg kritiserade Cartier Bresson och Feinigers teser om fotografin och att de förnekar ”slumpfaktorn”. Enligt dessa ”har den seriöse, medvetne fotografen i förväg planerat sin bild, han komponerar den i sökarens ljusram och i det ögonblick den når sin meningsfullaste konstellation låter han slutaren gå.”
”Såsom människofotograf”, skriver Swanberg, ”avbildar man ofta snabbt växlande skeenden (som t ex människor på en storstadsgata), ett kontinuerligt drama som växlar på bråkdelarna av en sekund. Att fotografera under sådana omständigheter är som att bli beskjuten av en kulspruta och försöka fånga kulorna med händerna, som att försöka fylla ett snapsglas ur ett vattenhål – så bristfälligt är ens seende och reaktionsförmåga jämfört med tempot och intensiteten på det som verkligen utspelar sig framför en. Ögat har ju i motsats till kameran ett punktseende och det är en fysiologisk omöjlighet att liksom kameran på bråkdelen av en sekund se skarpt över en bildvinkel på femtio eller kanske sjuttio grader. Både av psykologiska och fysiologiska orsaker kan man inte omfatta allt som händer inom bildfältet vid fotografering av hastigt växlande skeenden … Alltså måste man räkna med slumpen.”
Som praktiserande gatufotograf håller jag med. Slumpen är en viktig faktor.
Nitvästens polare till vänster har en fotogenisk frisyr, tycker jag
Ägnar kvällen åt att skriva ut bilder från skolan och Fritidshemmens dag förra tisdagen. Många kul bilder bland annat på tjusigt ansiktsmålade barn.
