Skräpkommentarerna verkar sina något. När jag väljer att radera dem ”permanent” kanske det innebär att ip-adresserna blockeras, vilket i såfall förklarar det minskade antalet. Även mina fonder sinar, inte lika positivt.
Jag var så effektiv i går att jag kan ta ledigt resten av veckan. Men vem vet, kanske får jag lust att provpacka inför Skottland. En stor rygga som checkas in, en mindre i godkänd kabinstorlek plus eventuellt en liten utlyktsrygga alternativt axelväska. Den senare ska jag försöka få plats med i den incheckade ryggan för att slippa ha tre kollin att hålla ordning på på vägen till Arlanda och sen vid förflyttningar i Skottland.
Orkar inte vänta fyra minuter på motorvägsbussen utan hoppar på mjölkpallsditon när den rullar in.
Det är i dag 80 år sen USA släppte den förödande atombomben över Hiroshima, tre dagar senare fälldes bomben över Nagasaki. Totalt dog cirka 230 000 människor i direkta eller efterföljande skador.
Jag citerar Lars Epstein: ”Galleristen Bernt Lindgren på Galleri Fotografi, Hornsgatan 42, har med kort varsel samlat i hop till en utställning för att uppmärksamma de förödande amerikanska atombomberna som fälldes över Japan i andra världskrigets slutskede och det nu rådande kärnvapenhotet.
Fotografen Mari Yokoichi, just hemkommen till Sverige från Japan, visar helt nytagna bilder med tillhörande utförliga texter, från bl.a. Fredsparken i Hiroshima med Fredsmonumentet (Genbaku Dome, en av de få byggnader som hjälpligt motstod atombomben) och från Minnesparken för fred där Barnfredsmonumentet står på vilket finns en staty av den strålsjuka flickan Sadako Sasaki (1943-1955) som dog bara tolv år gammal.
Också Bertil Leidner bidrar till utställningen med en ”konstnärlig” bild av Genbaku Dome.
Själv har jag med två bilder, en från en s.k. die-in arrangerad av Svenska Läkare mot Kärnvapen på Hiroshimadagen 2015 och en från vikning av papperstranor arrangerad av Svenska Freds 2020.
Bernt Lindgren bidrar för sin del med tidsdoftande svartvita bilder som han mycket ung tog vid en stor en antiatomvapenmarsch i juni 1963 som avslutades i Vasaparken.”
Utställningen pågår t.o.m. den 17 augusti.
Bernt tar sen med mig och en Leif som han känner, inte jag, på en fika i hörnet av Maria Magdalenas kyrkogård. 40 spänn för kaffe och blåbärspaj!
Fick svar från ScotRail efter 9 dagar, får veta att det är deras underleverantör som har hand om Spirit of Scotland så de hänvisar mig dit. Befarar ännu en lång svarstid men får en snabb respons som dock inte besvarar alla mina frågor. Får veta att platsreservationer inte är obligatoriska men rekommenderas, á $10 per pers. Billigt och bra, tror vi passar på att boka en hel vagn. Underligt dock att de anger priset i dollar. Svaret luktar AI.
Bestämmer mig för att boka tågpasset och ligger i bingen och kollar i mobilen. Eftersom det är underleverantören ACPrail som sköter Spirit of Scotland tittar jag där först. Över 13 000:- för fyra pass! Öppnar ScotRails sida istället och kommer undan med 10 086:-. Underligt att det skiljer så mycket.
Printar fyra bilder från de senaste fotosessionerna som jag belönat med fem stjärnor.
I övrigt har jag lite smått och gott att pyssla med under förmiddagen.
Min elev önskar sig sin födelsedagspresent i A2 så jag behöver åka in och köpa en ram. De ramar jag redan har behöver jag till utställningen i februari.
Kul bild, hade kompositionsmässigt varit bättre om kajan varit några rutor längre åt vänster. Å andra sidan ser det ju. nu ut som om de faktiskt har en dialog.Färdigsnackat!
Så, en klibbig stadspromenad blir det ändå. Tröttsam!
Tisdag. Det har gått nio dagar sen jag mejlade frågor till ScotRail, i sitt autosvar uppgav de tio dagar som svarstid. Tänker att jag ändå avvaktar det eventuella svaret innan jag köper tågpasset.
Då jag har en massa bilder att lägga upp på sociala media finns ingen direkt anledning att fylla på med fler bilder. Dagens utomhusaktiviteter inskränker sig därför sannolikt till en sväng ner till mitt närmaste suburbana centrum. Behöver bland annat fylla på med vitaminer, för att motverka sura miner.
Den här dagen handlar mycket om bilder, mina bilder. Inleder med att printa en bild som en elev till mig önskar i födelsedagspresent. Hon ville ha en njojårkare med människor i och valde till sist en bild på två barn varav ett med två sugrör i munnen. ”Two straw girl”/”sugrörssyskon”, sålde en A2-print av den i samband med min NYC-utställning. Ett bra val. Överlämning i samband med Planket. Kändes lite att ta betalt av några jag tycker mycket om men om det ska vara en födelsedagspresent från föräldrarna inte från mig måste det ju kosta. Drar ändå av 50% och med avdrag för ramen kostar bilden inte mer än 750:-.
Hittar den här öppna dörren med text på och stannar till för att mjölka platsen på bilder. Kunde absolut inväntat ett mer spännande personage, men dörren var viktigast.
Sen bildarkivet, har tre rätt omfattande fotorundor att arkivera. Egentligen bör man göra det i samband med redigeringen men det lägger ju på några arbetstimmar som man inte riktigt mäktar med när man kommer hem efter några timmar på stan. En nackdel är att jag inte kommer ihåg vad jag döpte bilden till vid redigeringen, så den får oftast ett annat namn i Lightroom-biblioteket än i mappen på hårddisken. Sheisse passiert!
Andra natten nu med taskig sömn, ena natten har jag svårt att somna, andra natten vaknar jag strax efter tre och kan inte somna om. Passar då på att fundera på vad ”d” respektive ”o” i ”d:o” betyder. Google förklarar bara vad det betyder, inte vad bokstäverna står för. Mest sannolikt är väl att det betyder dito.
Ny vecka, nya möjligheter. Det börjar mulet.
Kanske gör jag slag i saken och köper det där tågpasset för Skottland i dag. Förutsatt att jag gör rätt, ska det hamna i min mobil. Hade hoppats hinna få svar på mitt mejl från ScotRail innan, men så blev det inte.
Annars, ett gäng nytaget att arkivera i bildbiblioteket. Och en hel del gammalt även, om andan skulle falla på.
