Det föreföll lite svårt att obemärkt plåta denne herre så jag bad om lov. När jag tagit bilden ropade han efter mig: ”The look of fatigue”.
”The look of fatigue”
Annars? Lätt att navigera på Manhattan, med Avenyerna norr-söder och East/West-gatorna tvärs över. Jet lagen inga problem, lär vara värre när jag kommer hem.
En fotograf på Tumblr ville intervjua mig om mitt gatufotande och illustrera med mina bilder. Så det gjorde jag just, svarade på frågorna alltså.
Åt frukost på hotellet, café latte, apelsin juice och två croissanter för $15. Svalt, för att inte säga kallt, i frukost lokalen som har högt i tak och är dekorerad med gamla leksaker som flygplan och långtradare, och i övrigt vill ge ett orientaliskt intryck (min gissning). Servitrisen är lika söt och trevlig som hon är disträ, glömmer snabbt vad hon ska hämta och får flera gånger påminnas om honung respektive kaffe och juice. Jag fick vänta en god stund på växeln, fick en massa mynt som de fick ta tillbaka som dricks, tre dollar plus småkrafs.
Welcome to New York
Bilderna? Big noise! Gillar när jag får leta ljus, särskilt i ansikten.
Problemet med Lightroom och RAW-format från Fuji: jag har version 4.4 men behöver version 5.4 vad jag förstår. Och den kostar, vilket jag inte kan betala från New York. Laddar ner en Adobe DNG-converter som ska kunna omvandla Fuji RAW till DNG. Snacka om mumbo-jumbo! Ett annat alternativ är en free trial av LR5. Importerade sen via Photoshop och det gick bra, om det nu beror på DNG-konverteraren eller inte.
Utanför mitt hotellfönster pågår som sagt renovering och maskiner är igång från kl 8. Ungefär som hemma där nyblivna bostadsrättsinnehavare borrade friskt under en månads tid.
Får tämligen omedelbart ett stort problem. Den adapter jag köpte innan resan funkar inte, och det är den del där du stoppar den svenska kontakten som är fel. En jordad kontakt, som till min MacBook, går inte att få ner i den. Två plastskenor på insidan av kontakten är för stora. Knallar ner till en hardware store på Greenwich street och får låna verktyg, får sen hjälp med finputsningen. And that made the trick!
Fick istället ett annat problem, när iPhonen i går laddade ur totalt, låste den samtidigt sim-kortet och jag vet inte vilken av koderna det är, och har ett försök kvar. Är det fel är det ju kört för alla andra uppgifter har jag hemma, Ipei etc. Får se hur jag löser det.
Trodde inkasseringen till USA skulle vara värst men självincheckningen på Arlanda var kanske svettigast då New York-hotellets postnummer och sen gatuadress efterfrågades. Fick ingen bagagetag ut automaten men väl vid -inlämningen, flygstol fick jag först vid gaten. Kändes som om det var tur att jag var tidigt ute.
Löste sudoku, läste morgon- och kvällstidningen, kollade ”Ronin”. Kyckling och potatisgratäng till lunch och sen en fajita timmen före landning, Helt ok. Inga öronproblem heller, lite lock bara.
En inresedeklaration skulle fyllas i och visas upp vid en särskild kontroll efter landningen, innan det kollades fingeravtrycken. Delade en taxi med Mackan och hans sällskap Veronica och var den som släpptes av först. Jane´s hotel, charmigt men rummen är bara en säng, teve ovanför fotändan, AC, men inga garderober, fyra krokar för kläderna, lådor under sängen och en hylla ovanför densamma. Fri wifi, alltid nå´t. En dusch och wc i korridoren, men som en pratglad jänkare sa i hissen på vägen upp, man åker ju inte hit för att sitta på sitt hotellrum.
Rum med utsikt
Hotellet har för övrigt en Titanic-historia. Och i närheten har den kände fotografen Mark Seliger både bostad och studio, vad jag förstår.
”Vad är en stad?”
Nu återstår att se om detta stämmer: ”This town is often intimidating and overstimulating. And, without knowing a soul, New York can travel one step further – into the world of lonely and frightening.”
Går och tar en bit mat och några öl på Spritzer´s Corner, Rivington street. Släcker kl 03.45 svensk tid, 21.45 lokal tid. Får se vad det gör mot jet-lagen.
…är dubbel smartphone. Eller kanske inte?! Ett tillfälle till tunnelbanemys är det dock utan tvekan.
Tidsinställde det här inlägget till kl 10.25, tidpunkten då mitt plan lyfte från Arlanda. Mobilen kvicknade till efter hjärt-lungräddning och är nu lika laddad som jag inför nio dagar i NYC.
Dröjer med andra ord en stund innan jag bloggar här igen, men håll ut, jag ska försöka göra era besök här minnesvärda 🙂
Min iPhone passade på att dö, eller åtminstone svimma, i dag när jag visade bilder på New York för ungarna. Kanske var utsikten för svindlande? Kopplade upp den på laddning och hoppas det hjälper om en stund. Under tiden ska jag samla mig själv och slutpacka, diska och vattna blommor. Spännande att se hur många växter som överlever min frånvaro.
Det gör det säkert, men jag hann varken läsa morgontidningen i morse eller köpa kvällstidningen efter jobbet. Och jag har några utkast att dumpa innan jag avreser.
Tre unga män vid en uteservering. Två kollar en fin rom, den tredje kollar mig. Hyfsat typiska söderhipsters, va? Och jag gillar ju ögonkontakten. Minns däremot inte hur rom smakar, eller om jag smakade det på öl- och whiskymässan förra året.
Sista dagen på jobbet innan resan, hoppas det blir någotsånär lugnt så jag har huvudet med mig hem och kan packa utan att glömma något. Har ju en packlista att gå efter så jag tror inte att något väsentligt blir glömt, men kanske någon bra att ha-pryl missas.
Håller med, bilden kunde varit lite smartare. Har man turen att vara på rätt plats vid rätt tid, blir den det.
Köpte till sist mina dollar. Annars är det för mycket på jobbet för att jag ska hinna tänka på resan. Men jag tror jag har köpt allt jag behöver och inte hade hemma. Däremot har jag förlagt mitt glasögonfodral, tillfälligt hoppas jag.
Gillar verkligen vad jag läser om Bruno K. Öijer. I artikeln säger han bland annat:
”Om nattradion bytte ut var tredje skvallåt mot att någon läste en dikt så skulle vi få ett helt annat medieklimat, ett helt annat samhälle, någon slags andlig revolution. Det här samhället sätter poesin inom lås och bom, det är ju censur och människoförakt. Det är våld.”
Situation Sthlm
Den här bloggen hade en bra vecka förra veckan statistiskt, med mina mått mätt. Denna vecka desto uslare. På Tumblr rullar det på bra, även det med mina mått mätt. Det finns foton som får tio gånger mina likes-siffror, men det bryr jag mig inte i. 197 följer mig, tycker ju då att de borde gilla mina bilder lite oftare. Av de 197 är det bara cirka 10 som regelbundet trycker på like-hjärtat för mina bilder. Men jag är glad åt det lilla.
Copyright secured by Digiprove © 2014
