Läste just ut Hans Falladas ”Ensam i Berlin” och tycker det är en fantastisk bok, förbaskat bra skriven. Blir därför nyfiken när jag läser att Falladas ”Varg bland vargar” och ”Hur ska det gå för Pinnebergs” ges ut igen. Gillar Falladas enkla levnadsregel för sina romanpersoner under nazismens stövel: ”att försöka vara så hygglig och anständig som det någonsin var möjligt”. Namnet uttalas för övrigt Fállada, och inte som jag trott, Falláda.

Vilket går att fundera över när man läser att Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge sätter en dödssjuk 84-åring i taxi till en palliativ klinik i Älvsjö. Kvinnan ansågs med andra ord vara för frisk för sjuktransport. Ett dygn senare var hon död.

Läser i dagens DN att moderaterna i Stockholm varnar för en framtid med kåkstäder i Sverige. Oppositionsborgarrådet Anna Kinberg-Batra (M) vill ha ordningsvakter som sköter avhysningen av EU-migranter från deras boplatser. På samma tidnings insändarsida läser jag: ”Tänk om de rika i kommuner som Danderyd, Täby och Lidingö öppnade sina hjärtan och sa: ” Vi ska minsann inte vara sämre än Södertälje. Flyktingar kan berika oss mer än våra fastigheter är värda.””  Alright! Nu snackar vi kåkstäder!

På tal om läsning, vi läser för eleverna vid mellanmålet. Tidigare har vi läst LasseMaja-böckerna, för tillfället läser vi fabler och försöker komma på vad budskapet är. Pratade on fabler med ungarna innan, om att en del fabler liksom sagor helt enkelt hör till allmänbildningen, till exempel Haren och sköldpaddan. Hade även Hur elefanten fick sin snabel i åtanke. Det visade sig att de hade bra kläm på sagor som Hans och Greta, Den fula ankungen med flera, kanske mindre koll på fablerna. Googlade på Hur elefanten fick sin snabel och påmindes om att det är Rudyard Kipling som skrivit den och att den finns i hans Just så-historier. Var på väg att beställa den när jag kastade ett öga mot min bokhylla efter kvällsläsning och upptäckte att den redan fanns där.

Copyright secured by Digiprove © 2015

”Tanten med väskan”, ni minns kanske bilden på tanten som 1985 svingade sin väska mot marscherande nazister, var på väg att få stå staty. Statyn stoppades dock av kultur- och fritidsnämndens arbetsutskott i Växjö.

”Nämndordföranden Eva Johansson (C) skriver i en debattartikel i Smlandsposten att Växjö ska värna det fria ordet. ”Jag anser att det i den tanken är viktigt att möta oliktänkande med ord och samtal, inte med tillhyggen (…)”

”Att bilden skulle stå för en våldshandling håller konstnären Susanna Arwin inte med om.                                                                                                           – Ingen sade ifrån när sex miljoner judar dödades. I den väskan ligger en samlad ilska för det hon hade varit med om, att hennes släktingar blivit avrättad i Auschwitz. Den är så harmlös i sammanhanget, den här handväskan, säger hon när Metro ringer upp henne.”

”Om vi inte klarar av att resa en staty över tanten med väskan så har det betydelse. Det innebär att vi inte längre oreserverat hyllar hennes motstånd. Det betyder också att det stenhårda tabu vi etablerat mot tankegångarna i den nazistiska ideologin inte längre riktigt fungerar. För ett par veckor sedan var det 70 år sedan Auschwitz befriades. ”Vi ska aldrig glömma”, sa vi då till varandra. Och nu vill alltså kommunpoliti-kerna i Växjö inte längre resa statyn över tanten som inte hade glömt.” Karin Pettersson i Aftonbladet.

Copyright secured by Digiprove © 2015