Etikett: Manchester

Kategorier
Manchester

Manchester # 15 – more leftovers

Den besökta stadens visuella intryck, som skyltar, reklambudskap, informationstexter, bokstäver, graffiti är det första som möter en. Vissa textbudskap, som ”Blog all about it” eller gatuskylten ”Hacking street” tycker jag hade stor relevans under min vecka i Manchester. Ibland bidrar en skylt med en knorr till bildens övriga innehåll. Bilden ”Burton Arms Hotel” är kanske det bästa exemplet. Nedan kommer ett annat.

No Hats – No Boots – No Job! Allt stämmer 🙂

Manchester är ju en musikstad, Morrisey, Oasis, Buzzcocks, Stone Roses med flera kommer härifrån, liksom Joy Division/New Order (Salford). Det närmaste jag kom musik var en för dagen ännu inte öppen musikbutik med några unga kunder väntande utanför. Om man bortser från några gatumusikanter, varav en spelade på såg.

Young guns. Kunde nästan vara något ungt musikgäng som just brejkat. Bilden skulle kunna vara ett mindre talangfullt fotat skivomslag. Kanske. Å andra sidan har de inte gjort sig förtjänta av Anton Corbijn. Än!

Vill ni se mina gatufotobilder från Stockholm respektive Manchester kan ni klicka i menyraden upptill, Stockholm – street respektive Manchester – street. Kommentera gärna.

Kategorier
Manchester

Manchester #13 – Bröllop i China Town

Det är eftermiddag sista dagen och jag är ute och flanerar utan mål. Kommer bort mot lyxhotellet the Crown Plaza och ser en limousin på gatan utanför. Sist jag såg en limo var i Gamla stan, utanför Storkyrkan. En uzbekisk brud hade just anlänt för att gifta sig. Nu är det en kinesisk brud som gift sig och ska åka någonstans.

En ung gosse gör vad han kan för att hålla ledan borta. Eller, han vill nog se i spegeln hur han tar sig ut.

En fotograf är där och plåtar och vi blir ju två med mig. Men jag traskar snart vidare. Slinker bokstavligen in på the Circus Tavern. Bardisken är en dryg meter innanför dörren och en smal passage leder till det bakre rummet. Väggarna är fulla med gamla fotbollsfotografier och -tavlor. En tavla högtidlighåller minnet av Uniteds dubbel 1993-94. Matt Busby, den legendariska ledaren, finns på en annan minnestavla. Eric Cantona respektive David Beckham poserar med en skäggig man som kan vara pubinnehavaren. Var de fick plats begriper inte jag. Runt två små bord finns två väggfasta soffor, ett par pallar i mitten ger inalles plats åt kanske 10-12 personer. Femton om de känner varandra väl. Tre mancunians sitter och diskuterar olika spel. Samtidigt pågår galopp på teven.

You bet! Gäst på the Circus Tavern

Läser i the Daily Mirror att Poppy är det vanligaste namnet på engelska katter och hundar. Millie, Molly, Charlie, Max, Alfie, Daisy och Bella finns med på topp tiolistan. Oscar kommer som nummer två bland de populäraste kattnamnen. Det visste ni inte!

Välkommen

Det är till sist dags att gå ner till hotellet och hämta bagaget och bege sig till busshållplatsen.

Bruden. Ursäkta om jag chockar med lite färg, tycker hon förtjänar det

På vägen passerar jag China town och möter brudparet igen. Frågar fotografen vilka de är. ”Just a Chinese couple getting married. Just passing by with your camera, are you?” ”Just passing by”, säger jag.

Något säger mig att de inte var helt nöjda med min närvaro

Tar mitt pick och pack och buss 43 mot flygplatsen. I´m out of here. Men vilken tid det tar, en timme! Ska ta 25 minuter med bil. Men å andra sidan är min buss full med lokal färg, både utanför och inne.

Gillar taket

William och Kate återvänder från Kanada,  jag drar tillbaka till Sverige. ”Att komma hem är varje resas mål.”  (Richard Schwartz)

Återstår att bild- och ordbehandla och att bearbeta alla intryck. ”Man reser för att bli en ny människa, men vad ska den nya människan göra i den gamla världen?” (Peter Kihlgård)

Kategorier
Manchester

Manchester #12 – ”Don´t go to Birmingham!”

Måndag och planet lyfter kl 18.35. Siktar på att ta bussen runt kl 16. Innan dess har jag lite tid på mig. Hamnar i favoritkvarteren i nordväst. En manchesterbo(!) frågar mig var Church street ligger.” Ja, nu är jag inte från stan, men jag har en karta”. Dirigerar honom rätt och vi slår följe en bit. ”What brought you to our fair city?” Jag berättar att jag valde mellan Birminham och Sheffield (och Manchester). ”Oh! Don´t go to Birmingham! If you´re in the wrong street, you´re in trouble!” Hm, fjärde personen som frågar mig, av alla, efter vägen?! Beror det på att jag lyckats smälta in?

Gömmer sig för lillebror

Söker upp puben med boxningsbilderna, the Crown&Cushion. En lapp sitter på den stängda dörren. ”This building is to be demolished.” Tråkigt! Hoppas någon räddade fotografierna.

Alley-Sally?

Frukthandlare utan kunder

Hittar en frukthandlare nere på Deansgate och med Doisneaufotot i bakhuvudet ställer jag mig där och väntar. Men han har inga kunder på den halvtimme jag står där.

I björkars skugga vid Bridgewater canal

Sista lunchen på the Old Wellington Inn blir rumpsteak. Tittar in i S:t Ann´s Church när jag ändå har vägarna förbi. Annars är det S:tMary´s Church som är ”the hidden gem of Manchester”.

 S:t Ann´s Church

 Skejtare.

Severe unit 3

Pilgrimsfalken hade bytt sittplats. Tog en sista titt på den också. Vem vet när jag får se en ”pille” igen? (Den syns då och då i Uppsala och häckar i Falkenberg).

Knappa 3 timmar kvar.

Kategorier
Manchester

Manchester #11 – Pilgrimsfärd

En rödhake kastar ur sig en snabb drill, sen har han annat att göra. Jag åker ner till frukosten kl 8 som vanligt. Mörkt! Låst! Uppe på rummet kollar jag: på söndagar öppnar de kl 8.30.

Tyckte jag kunde göra en up-to-date-vimmelbild av denna. Dvs det moderna inslaget utgörs av cyklisterna med sina cykelhjälmar.

Så här näst sista dagen känner jag att jag sett det mesta av stan. Vet ännu inte om jag är nöjd beträffande fotograferandet, känner inte riktigt att jag har Bilden. Men det kan ju ändra sig när jag får se dem på datorn. Å andra sidan läste jag om en fotograf som var nöjd om han tog två bra bilder på ett år. Så pretentiös är ju inte jag.

Ytterkurva

Går upp mot centrum, det finns ju alltid några pubar kvar att inventera. Till exempel the Crown&Cushion ska ha fina boxningsfotografier på väggarna. Uppe på Market street köper jag the Big Issue of the NORTH av en vänligt leende kvinna. ”Are you a local?” ”Nej, jag kommer från Sverige.” ”Oh! There was a girl this morning… That goes to show how lovely you people are! Enjoy your read  and have a nice day!”

”Raindrops keep fallin´on my head”. Kanske är det Burt Bacharach-dängan som han lyssnar på?

Ser en tubkikare uppställd och ser en RSPB-skyltad skåpbil stå parkerad intill och fattar att det handlar om fåglar. Får ta en titt i tuben och det är inte Noel Gallaghers nya band High Flying Birds utan jag ser mitt livs första pilgrimsfalk sittande högt uppe, på bokstaven ”E” i Arndale. Pratar lite fågelskådning en stund.

It´s in his kiss

Får för mig att jag ska kolla the Strangeways, Manchesters fängelse som Morrisey döpt ett av sina album efter. Vet på en höft åt vilket håll det ligger och sätter iväg. Går och går tills jag ger upp och tar höger. Nu försöker jag mig på the City of Manchester Stadium. Snart heter det Etihad Stadium. Det ligger visst också en bit bort så jag letar mig upp till Rochdale road och går mot stan igen. En bil saktar in och en äldre kvinna pockar på min uppmärksamhet. Vet jag möjligen vägen till Liverpool? Det vet jag ju inte, vet bara att de ska åt andra hållet. De behöver ju bara hitta upp på motorvägen runt staden så ordnar det sig. Jag ger dem min karta. ”But what about you?” undrar hon oroligt. ”I´ll find my way back to Manchester”, lugnar jag dem. Är ju strax utanför the Northern Quarters.

I cab och hatt

Hamnar strax på Shudehill och här ligger ju the Hare&Hounds. Regnmolnen nalkas och det är lunchdags. Letar mig ner till Old Wellington. Fullt i pubdelen så jag går upp till matsalen. Beställer en beef and vintage ale-pie. Pajdegen ligger som en kupol över köttet och smulas i bitar ner i skålen när jag petar på den med kniven. Potatismos, morötter och broccoli ligger bredvid.

Second Hand and Rare Books

”Here comes the sun”, sjunger Beatles och det stämmer bra. Läge att gå vidare. Letar upp the Nags Head som är sista återstående puben på jobbarkompisen Jons lista. Testar en ännu oprövad ale, Threakston Best Bitter. Utanför fönstret missar jag en bild som hade blivit kanon om jag satt den. Men det finns ingen möjlighet att jag ska hinna med att fota en scen som uppstår och försvinner på knappa fem sekunder. ”Oh, won´t you stay, just a little bit longer?” Nja, är ganska nöjd med att åka i hem i morgon.

Vanlig syn, bakdörrsrökare

Träffar the Big issue-kvinnan igen. Hon frågar om jag har trevligt och tipsar om John Rylands bibliotek tvärsöver gatan. ”It´s beautiful!”

Tjejgänget

Ett Hare Krishna-gäng kör sin variant av gatumusik på Portland street. Jag avslutar min dag.

Kategorier
Manchester

Manchester #10 – Trans action i Gay Village

Är ändå ganska nöjd när jag knallar mot hotellet. Det blev någon mil i dag också och skapligt många under veckan, i trasiga Eccoskor (ska reklamera dem när jag kommer hem). Och kanske, kanske fick jag några bilder i dag? När jag närmar mig ”min” gata Sackville street hör jag musik från Sackville Gardens. Blir nyfiken och knallar dit.  ”Manchester Concord transgender group” står det på ett ställe, ”Rainbow Operations” på en dubbeldäckare som rullats dit. På scenen öser the Frillerz på med rockig Bowie och Iggy Pop. Det visar sig vara en mindre variant av Pridefest.

”Gay village gränsar till China town och har tack vare en stor, livlig och energisk queer-gemenskap gett ett dittills nedslitet område ett lyft med trottoarcaféer och barer som sommartid skapar en kosmopolitisk och kontinental atmosfär som får många att söka sig hit – vare sig du är queer eller straight.” (översatt från webben):

the Frillerz rockade fett

De flesta besökare är äldre transvestiter. Ett par fotografer är redan där och jag går runt och fotograferar jag också. Stämningen är vänlig och generös. En man tror att jag är ”a professional” och ber mig ta en bild på honom med hans kompaktkamera. Vi diskuterar kompositionen och jag föreslår ett foto på högkant så att en symbol högre upp på bussidan kommer med. Han blir helnöjd.

Köper en svart t-tröja med en dammsugare (?!) i guld på. Glömmer fråga vad den står för, men innebär det att jag på något vis supportar det här evenemanget, är det ok. Om någon läsare vet, tala om det för mig är ni snälla.

 Lady in Red, and Blue

 Polare i trans

Posör med Marilyn som favorit

En transa med glimten i ögat poserar för mig. En bild singlar ur handen ner i gräset och jag påpekar det. En basröst säger ”Thank you! It´s a blonde day.” ”She´s a favourite.”
Bilden föreställer Marilyn Monroe.

 Klädda till fest

Wigs fix. Gillar koreografin och att den bakre kunden ser ut att få saxen genom huvudet.

I ett tält kan man prova peruker och ett antal perukstockar står uppställda på ett bord. Riktigt jävliga ljusförhållanden, med skarpt solljus på perukstockarna och mörker under tälttaket. Får hålla på länge och det blir inte perfekt tekniskt, men kompositionen är jag faktiskt nöjd med. (Var tvungen att ta bort perukstockarna i den här bilden).

De blev lite vita i nian, perukstockarna

Kommer ut

Undrar vad de dricker? Såg läskande ut.

Var jag nöjd innan, så är jag supernöjd nu. Tror att bilderna blev bra och det var en trevlig eftermiddag och en givande erfarenhet.

Kategorier
Manchester

Manchester #9 – Cheesus, vilka pubar!

Tar en titt till på Moss side och Hulme. Vad jag förstår av tidningsartiklarna som beskrev oroligheterna här, värst var det 1981, så har man sedan dess satsat på bättre bostäder. Rensat i slummen med andra ord. Men det är lika dött här nu som i tisdags. Några tjejer i yngre tonåren piper in på Youth Creative Center. Låter kul. När jag kommer in till stan igen är det fullt av slipsnissar ute vid lunchtid. Jobbar de på lördagarna?

 Vimmel i the Northern Quarters

Fint foto på väggen

Manchesters Northern Quarters är mitt favoritområde. Här lever staden, folk är ute och på väg till eller från affären, lekplatsen, shoppingen eller whatever. Här ligger the Angel och när jag kommer in klinkar pubinnehavaren fram ”Starry, starry night” på pianot som står just innanför dörren. Några pubgäster hänger vid disken, en sitter och läser i ett hörn vid utgången.

Tankfull gäst på the Angel

Pianoklinket avbryts när en gäst vill ha en pint till. Jag sätter mig och väntar på att han ska återvända till pianot vilket sker efter en god stund. ”Do you photograph?” frågar han. Jag nickar. ”Why?” ”Do you see that picture?” säger jag och pekar på väggen där en bild av Doisneau hänger. ”That´s a good one!” säger han. ”That´s what I´m aiming at”, säger jag och kommer på att det var ju riktigt fyndigt sagt. Hör gubbarna vid baren prata om puben the Crown&Anchor som jag besökte häromdagen. ”You know, where the Shambles used to be?! Crown&Anchor used to be a rough pub, but that has completely altered. You wouldn´t recognize it.

”What music do you have in Sweden?” frågar pianisten. ”Well, I guess Abba is the most famous, but we have Roxette, Robyn…” säger jag för att nämna de artister som han kunde tänkas känna till. ”Abba…”., säger han och spelar ”Fernando”.

Ostätare?

Jag passar på att bocka av the Marble Arch från publistan, den ligger bara ett par kvarter bort. En riktigt ostig pub. Här serveras bland annat Barbers 1833 Cheddar, Hereford Hop, Gubbeen, Cumberland Oak Smoked Farmhouse, Northumbrian Baltic, Cotswold Blue Organic, Tomme du Grand Massif.

Pubgäster, the Bull´s Head

Knallar vidare. Efter en stund behöver jag gå på muggen och sämre ursäkter för ännu ett pubbesök har man ju hört. Det blir the Bull´s Head nere vid Piccadilly station som får den äran. ”Pub of the year” förra året, ”pub of the month” i juni i år. Inte illa!
”No strangers enter here only friends we´ve yet to meet” står det på en takbjälke. En trevlig tanke!

Kategorier
Manchester

Manchester #8 – Världens ände

”World´s end” skriker rubrikerna, ”Hacked to death”. Media översvämmas av the News of the World-skandalen med hackade telefoner och röstsvar. Nu ska den 168-åriga bästsäljaren läggas ner.

Är det här de bor, News of the World-journalisterna?

Börjar dagen med ett besök på Museum of Science and Industry. Kortfattat en mix av Tekniska och Spårvagnsmuseet i Stockholm. Hos oss finns däremot ingen Liverpool station, världens första järnvägsstation för passagerartrafik, nu en del av museet. Självklart visas bomullshanteringens alla maskiner, som fungerar, från bomullsbal till tråd, färdig att vävas till tyg. Det är ju tegelbyggnaderna som en gång rymde alla dessa massor av maskiner och magasinen för såväl råvara in som färdiga produkter ut, som fortfarande dominerar stadsbilden. Numer med annat innehåll. Tycker det är bra att byggnadsminnen bevaras på detta sätt.

Solorökare 

Besöker butiken Real Camera Company. Butiken heter så för att de säljer moderna kameror som Canon och Nikon 🙂 Därtill finns här begagnade kameror, Leica, Bronica, Zorkij, Rolleiflex, Bessa, Zeiss Ikon, Vitessa, Minox med flera. De ser min X100 och vi pratar en stund om den. Jag får känna på en Leica M6. Tung rackare! Trevligt ställe med trevlig personal!

En bedårande liten varelse som jag får tillåtelse av fadern att fota. Dessvärre har inställningarna rubbats när jag  la ner kameran i väskan eller när jag tar upp den och jag får ingen mer chans.

Manchester Art Gallery får sig en snabbtitt. Några schyssta foton, någon tavla av Lowry, men annars inte min period av konsthistorien. En intressant detalj är att många av manchestermuseerna har en ”feedback wall”. Besökarna kan på små lappar skriva ner sina intryck av besöket och sätta upp dem på en vägg. ”Merci beaucoup! C´est vraimant belle! J´adore les images de Lowry!” ”Manchester is the centre of the universe!” ”Bob the builder”, för att nämna några.

Taxi

Åskan mullrar sig förbi hustak och skorstenar, jag plockar upp Knaussgårds ”Min kamp” och fortsätter läsa. Bra, om ni frågar mig.

Kategorier
Manchester

Manchester #7 – War! What is it good for?…

…Absolutely nothing!

The Lowry rymmer bland annat gallerier och jag tänker kolla på Nadav Kanders porträtt. När jag kommer dit finns där även en konstutställning som delas av bygdens son Laurence Stephen Lowry (1887-1976) och ”Andy Warhol and the Diva”. Blir glatt överraskad av Lowry. Han målade inledningsvis hav, inspirerad av impressionisterna. Övergick sen till att måla det industrilandskap han omgavs av i Manchester. Sedan en kollega kritiserat hans målningar för att vara mörka, målade han därefter alltid på vit bakgrund. På äldre dar fascinerades Lowry av de människor han såg på gator och i bussar. Han fokuserade på de mest udda och bisarra karaktärerna. Han tyckte synd om dem men kunde även se dem objektivt och med humor.

Nadav Kanders porträtt

Efter en snabbkoll  på Lowry´s Outlet går jag över bron till the Imperial War Museum. Här finns en modern utställning om krigets vansinne. Många exempel på hjältar, på soldatutrustning och hemmafrontens trycksaker, motsvarande ”En Svensk Tiger”.

”Don´t touch, please!”-skyltar varvas med ”action stations” där man får känna och prova. Läser om slaget vid Somme, där 19240 soldater dödas redan första dagen i ett slag som pågår i flera veckor. ”We live in a world where everyone is living solely to kill his brother man” (Lieutenant William S:t Leger, 2nd Batallion, Coldstream Guards, 19:e maj 1917)

Bildspel på Imperial War Museum

En mäktig bildshow avbryter, lamporna släcks. Autentiska intervjuröster berättat om hur de upplevde kriget på hemmaplan. Matransoner, skräcken i skyddsrummen under bombanfall men också glädjeämnen som dans och musik. Under tiden visas stora bilder på museets alla väggar.

Konstinstallation på the Imperial War Museum

Parallellt visas en utställning om krigskorrespondenter. På bildskärmar uttalar de sig om censur, om att vara inbäddad, om riskerna och om framtiden för krigskorrar. ”Tidigare fanns alltid en underrubrik som informerade läsaren att texten undergått censur. Då visste man att man bara fått veta hälften av vad som var sant. Med Falklandskriget försvann den upplysningen och nu får vi veta mindre än hälften av sanningen och vi vet inte ens att vi inte får veta.” Som sagt, krigets första offer är sanningen.

”Det finns ingen framtid för oss”, konstaterar en krigskorre, ”sociala medier som Facebook gör jobbet.” Vilket ju är aktuellt i och med händelserna i till exempel Syrien.

Skymtar Old Traffords mäktiga siluett när jag knallar tillbaka. Just före intåget i stadskärnan hejdas jag av en man som frågar efter vägen till Chester Building eller liknande. Det är andra gången någon tror att jag kan gator och hus här.

Kategorier
Manchester

Manchester #6 – Kvack, kvack, said the duck

VARNING! Innehåller mest skräpbilder!

Hör svenska talas vid frukosten. I lobbyn är det laptoptätt, i vartenda hörn knappas och petas det.

I dag är det museum som gäller. På norra sidan av stadskärnan, intill River Irwell, ligger The People´s History Museum. Manchesters historia har sett inte bara arbetarrörelsen framväxt och händelser förknippade med den,  som the Peterloo massacre. utan även suffragetternas kamp för rösträtt uppstod här. Som Mary Wollstonecraft sa:
”Virtue can only flourish among equals.”

Polare?

Börjar med att stämpla in på en gammal stämpelklocka i entrén.  En guide kör en dramatiserad show för en skolklass. Många pampiga banderoller, standarer med mera fyller museet. En hel del propagandamaterial för än den ena än den andra åsiktsriktningen. ”There are always ideas worth fighting for!”
En jukebox ingår i samlingarna och på den finns spår med Beatles, Stones, Donovan men även senare låtar med the Verve, Oasis och Arctic Monkeys. Donerar de £3 museet ber om då det är gratis inträde.

The Lowry

Nu sätter jag kurs mot the Lowry och Imperial War Museum som ligger intill. Följer floden och ser just inte till så många människor, möter några joggare och en och annan cyklist. Långt! Då fotograferande inte fungerat så som jag vill, kan jag här ägna mig åt lite fågelskådning. I floden simmar kanadagäss, svanar och gräsänder. Storskarv, en häger och ett par vadare flyger förbi och skrattmåsar cirklar över vattnet. Ett björnbärssnår skickar ut sina taggiga grenar som tentakler att fånga intet ont annat förbipasserande med. Plötsligt hör jag ett kärt ljud och strax ser jag upphovet. En gärdsmyg varnar och sitter en kort stund på järnstaketet och vickar lätt på den typiskt upprättstående stjärten.

Skräpet längs Irwells stränder har organiserat sig i triangelformationer med spetsen ut mot floden.

Jag väljer att gå lite närmare och studera innehållet.

En badanka har kapsejsat, skräpet tog knäcken på ambitionen att som första badanka nå hela vägen ut i den Irländska sjön.

En regnskur kommer punktligt efter lunch men jag kan ta skydd under en bro. Går sen över samma bro och ser nu de nybyggda kontorskomplexen glittra borta vid the Salford Quays. Det är en bit kvar.

Kategorier
Manchester

Manchester #5 – ”No, no, no”

Efter en kort paus på rummet är jag på gång igen. Är hungrig men vill lufsa runt lite innan jag äter. Tar en Green King ale på The Lass O´Gowry, samma äldre herre som i går sitter på samma plats i dag. Ser en inspirerande liten fotoutställning på ena väggen. När jag går vidare försöker jag ta liknande närbilder på stadens väggar.

Lire kul att fota lite annat för en stund. Tar mig över kanalen vid the Deansgate Locks, där en kanalbåt precis slussat. En Tattoer´s Arms på Briton´s Protection och jag är redo för ytterligare några kilometer. Hungern tilltar men när jag tittar in på the Waldorf har de såklart slutat servera mat. Det blir en Deucher´s IPA. Ger upp och dyker ner i Red Chilli där jag är ensam europé bland alla kineser. Får in jordnötter och picklade grönsaker och en Tsingtao. Det här kommer att bli spicy! Servitrisens engelska uttal är inte på topp, men jag förstår till sist att beställa ångkokt ris till min kötträtt. Stark, gott och mättande!

Paus i China town

Fortsätter stadsvandringen. Ser två äldre män i matchande blå och vita kläder. Frågar om jag får ta ett kort. ”No, no, no!” säger de förskräckt och ser ut att vilja försvinna in i väggen.

Tar Canal street och möter tre transor. Men det känns inte rätt att plåta dem där och då. Återvänder till rummet missnöjd med dagens bildskörd. Löser sudokun i Metro och ser Sverige spöa USA i dam-VM.