What interests me is the transformation, not the monument. I don’t construct ruins, but I feel ruins are moments when things show themselves. A ruin is not a catastrophe. It is the moment when things can start again.
Anselm Kiefer
En spillkråka kommer skriande ut ur morgondimman och jag missar bussen med 20 sekunder – igen! Nästa morgon skriker en nötskrika ur djupet av en ek – missar bussen! Dåliga omen, de där fåglarna!
Läser i morgontidningen om slutstriden i militärövningen Aurora och hittar ett för mig tidigare okänt ord: ”Framryckningen sker på flera täter på småvägar.” ”Täter”?
Några dagar senare: ”Nazister vapastränas av försvaret.” ”Vapas”?
Gillar den här bilden med sitt lite abstrakta och upp-och-nervända landskap.
Och förkylningen sitter där den sitter. Bara att fortsätta knapra treo. Men strax är det helg igen, det var nåt evenemang på lördag. Nåt vernissage nånstans, kanske Swedish dads på Galleri Kontrast. Kan ju gå dit och malla mig över att jag såg den redan för ett par år sen, i Brooklyn Bridge Park, NYC.
Eftersom ingen kommer att uppskatta den första bilden, slänger jag in en till.
Coop har attackerat mitt midjemått genom att åter baka blåbärskuddar. Upptäckte det i måndags och har redan fått i mig nio stycken. Så förbaskat oemotståndligt gott!
Alltså, denna satans förkylning! Den vägrar ge sig. Hällde i mig balja efter balja av strawberry ginger tea. Och jag petar i mig några treo varje dag.
Uppdaterar iPhonen. Vilken tid det tar! Ska godkänna de nya användarvillkoren och klickar för att få fram den sidan på telefonen men det bara snurrar och snurrar. Kom sen på att det nog hängde på vilket nätverk telefonen kopplat upp sig mot. Har tre stycken härhemma.
NMR får efter domstolsbeslut sin demonstrationsväg i Göteborg kortad, på avstånd från bokmässan och inte heller nära synagogan. Säger att de kommer att trotsa beslutet. Intressant att se vad vår polis gör då.
Fick dödststöten för mitt New York-projekt under höstlovet. Kan helt enkelt inte åka då det i värsta fall kan bli många barn på få personal. Och det vore inte populärt bland kollegorna. Synd! Hade varit roligt med sällskap som dessutom är gatufotograf själv. Men, men!
Tar en Södersväng och förnyar samtidigt kunskaperna om Åsögatan och Sågargatan via de historiska infoskyltar som finns uppsatta. Ägnar mig en hel del åt abstrakta motiv, gatufotot får komma när tillfälle ges. Flera mäklare är ute och springer med visningsskyltar.
Köper jeans på Götgatan och passerar i samband med det Gröna Jägaren där packade bajare skrålar att inga djurgårdare får vara där. Förflyttar mig således norrut. På Medborgarplatsen är det lite polistätare än vanligt, men lugnt så här ett par timmar före derbyt på Tele 2. En djurgårdare på cykel samspråkar med en mc-polis vid ett rödlyse.
Hemma i förorten ser jag att Coops bageri har bakat min favoritbulle, så kallade ”blåbärskuddar”. Köper tre stycken som jag bums inmundigar så fort jag kommit hem.
Sen bildbehandlar jag innan jag slår på derbyt Djurgår´n – Bajen på MacBooken. Där börjar det som vanligt med stort övertag för DIF och flera målchanser, sen så gör Bajen mål. Skit! Djurgår´n kvitterar men någon derbyvinst blir det inte denna säsong heller.
I think aesthetically recording spontaneous action, rather than carefully posing a picture, is the most valid and expressive use of photography.
Stanley Kubrick
Inget foto i går, det blev en klippning istället. Och massor av engelska ligafotboll. Men i dag åker jag in. Tänker mig ett par blåjeans, vid sidan av fotandet. Tittar kanske in på CFF, om jag kommer ihåg att hoppa av bussen vid Londonviadukten.
Hittar en jämförelse mellan Berlin och New York City, vilka är två städer jag frekvent besökt de senaste fyra-fem åren. Hektisk, är det minsta man kan säga om NYC, och kanske den största skillnaden mellan städerna.
Berlin is quite bourgeois in a lot of ways while NYC’s wealth gap is huge. Berlin can be incredibly wild and incredibly chill at the same time, while NYC tends to be very hectic. The pursuit of money does not run the city, unlike NYC. The sense of space you get in Berlin is incomparable to NYC where you have to bump into so many people wherever you are. Berlin is still relatively small and affordable and full of opportunities, a city that is yours to conquer, while NYC is extremely competitive and sets its own rules which you have to play by if you want to survive and prosper.
Ser att Eric Kim kör ett gäng work shops i Europa i höst. ”Conquer your fear”. Dyrt och med för kort varsel. Och kanske inget för en gammal gubbe utan ambitioner att ”bli någon”.
Drömmer mig tillbaka till Dublin och Whelan´s där jag hörde den här låten i pausen mellan två irländska band. Det sista bandet var The Frames DC. Men den här låten tog mig hårt och jag ägnade flera veckor åt att försöka ta reda på vem som sjöng den och först och främst vad den hette. Efter det lyssnade jag på det jag fick tag i av Jeff Buckley. Snubben drunknade sen förbannat onödigt i Mississippi.
You’ve gotta dance like there’s nobody watching,
Love like you’ll never be hurt,
Sing like there’s nobody listening,
And live like it’s heaven on earth.
William W. Purkey
Ingen dålig föresats, får ta och testa under helgen. Kan bli lite svårt att förtränga den elaka förkylning jag släpar på.
Lyssnar på soundtracket till mina gymnasieår, på Spotify: Uriah Heap, Jethro Tull, Led Zeppelin med flera. Sån musik görs inte i dag (det var bättre förr!).
Har inte tänkt färdigt angående en NYC-resa i höst. Men det ser lite knepigt ut då flera kollegor är lediga under höstlovet och vi inte vet hur många barn vi kommer att ha. Brukar åka lördag-lördag men det är mycket dyrare än till exempel tisdag till tisdag.
Lördag! En Trolltunga (sour IPA) från Buxton/Lervig, kan det va´ nåt? Som uppvärmning alltså. För övrigt just inga idéer, eller, jo, det har jag ju. Tänker mig, inte en coffee table book, men väl en kafébordsbok. Är ofta ett skönt ljus på kaféerna, så det borde gå att få ihop nåt hyfsat snyggt på det temat. Men förkylningen gör ju att ölen inte smakar något.
Efter ännu en lång blöt natt är min asfalterade väg till busshållplatsen full av flyende daggmaskar som i panik lämnat sina översvämmade gångar.
En fejanbekant ger sig själv en NYC-resa i födelsedagspresent och välkomnar andra att hänga på. Klart intressant, så jag började kolla lite. Det ligger på de vanliga cirka 25 000:-, flyg+hotell+fickpengar. Får se hur jag gör, måste suga på karamellen ett tag. Det är ju avgjort trevligare med sällskap. En koll på jobbet visar att flera kollegor redan flaggat för att de tar ledigt den här veckan och då kan nog inte jag också försvinna.
Över tjugo år efter att jag lämnat min post som kontakt för den fotbollsförening jag var med och startade, kommer det reklamutskick. Nu ett företag som vill att föreningen ska beställa pennor med klubbens namn på. Som senast det begav sig har de inte fattat att föreningen inte heter IF utan IV Drottninghamn. Men pennan är fin.
Fotografiska bjöd in till medlemsdrink, en GT med till exempel lingon för medlemspriset 65 spänn. Inget för en trött knegare utan det blev snabbresa hem och en stund i bingen.
Från att så sent som i somras ha varit den allsvenske tränare som flera trodde skulle få sparken först, börjar Özcan Melkemichel nu hyllas för vad han åstadkommit i, och med, Djurgården.
På Fotboll Direkt ställs frågan: Vad ser du som allra mest i ett namn som Özcan Melkemichel – och vad hör du kring hans namn i dina kontakter kring Dif?
– En bra människa. Han ser människor, det känner man ju själv när man träffar honom. En lagbyggare, bra med media, hårdhudad men lugn och trygg.
Själv minns jag när jag var och kollade och fotade Djurgårdens U21 mot Syriskas dito på Kristinebergs IP, Özcan var då tränare för Syriskas A-lag, och hur han morsade på mig när jag kom in i fiket. Utifall jag var någon han träffat förut, vilket jag inte var. Sympatiskt!
Skulle plåta eleverna under rörelsepasset men hade inget minneskort i X100F, det satt kvar i datorn. Så kan det gå. Iphonen funkade bra för ändamålet.
Gick inget bra för foto i Mindepartementet, trots stående Strömholmutställning. Tråkigt!
Hon fick alltså kvicksilver! Brrr! Att hon överlevde det!
En äldre kvinna telefonpratar om Lee Miller, mitt i utställningen. Orkade alltså ta mig till Kulturhuset efter jobbet, trots en övertidstimme. Utställningen är ett intressant tidsdokument, om mode och modefotografering före och att vara krigskorrespondent under kriget. ”Naturally I took pictures, what´s a girl supposed to do when a battle lands in her lap?” Och Lee Miller var ihop med Man Ray och umgicks i surrealist- och dada-kretsar, bara en sån sak! (Vet dock inte var uppgifterna om kvicksilver kommer ifrån).
Vid första påseendet är det kanske ingen märkvärdig bild, men jag tycker att en förstoring visar dels rökarens lite kaxiga hållning och man upptäcker kanske figuren som sitter i den mörka porten mitt i bilden.
“To me, photography is an art of observation. It’s about finding something interesting in an ordinary place… I’ve found it has little to do with the things you see and everything to do with the way you see them.”
— Elliott Erwitt
I kväll skulle jag vilja gå på Om fotokonst: Änglar och demoner på Moderna, men jag tror inte jag hinner dit till kl 17.30. Å andra sidan är det Elfsborg-Djurgår´n på teven kl 19. Det duger som ersättning.
PHOTOVILLE returns to Brooklyn Bridge Park – September 13-24, 2017. Varför kunde de inte annonserat det tidigare!? Får chansa på samma datum 2018 och åka till NYC då. Kollade för skojs skull hur mycket det skulle kosta att åka nu den 23:e, drygt 8 000:- för flygbiljetten och nästan 18 000:- för det hotell jag brukar bo på. Lite väl svettigt!
Kollar på mobilskärmen, någon eller några sitter och lajkar och rebloggar hela min produktion på Tumblr, känns det som. Det bara rullade på i flera minuter. Stannar på 255 likes/reblogs i rad. Rena hajpen!
”Jakten”, Djurgården marknadsför sin allsvenska säsongsavslutning med att man jagar Malmö FF om guldet. Sju poäng efter och DIF måste gå fullt. Spännande att se om vi till att börja med klarar av Örebro hemma. Jodå, det gick.
Drabbades av ett elfel mitt i matchen. Kanske var det ännu en hemmafifflare som var och rotade i husets elskåp. Halva lägenheten blev i alla fall strömlös och wifi-uppkopplingen försvann. En halvtimme senare var den tillbaka. Livet är ett äventyr!
I dag söndag petar jag i mig en treo och åker in för street photography.
Festligt, folkligt och fullsatt på morgontuben. En hemlös kvinna lirar munspel och sjunger. ”He´s got the whole world in his hand…” Vet inte om det ger henne mer pengar. Bastubuss hem på eftermiddagen.
Blev inget Lee Miller i går. Läser att det är fri entre på måndagar. Kostar visserligen bara 60:-, men ändå. Så, jag siktar på måndag. Å andra sidan kommer ju en helg också.
Höstregn utlovades för denna septembertorsdag, massor av regn blev det. Och för fredag och lördag lovas ännu mer. Ja ja, bra för höstsvampen. Och blir det en hemmahelg har jag ju en bok att lägga ner det sista på.