Ägnar förmiddagen åt bildbiblioteket. Taggar och etiketterar över 100 av de senaste bilderna. Man får passa på när man har lusten.
Dags att ta sig till Södra station.
Månad: juli 2024
Kategorier
Turkost och gult
Söndag. Det blir en utflykt även i dag, nämligen en guidad tur i Södra stationsområdet med fokus på historia. Intressant. Tar med kameran om det skulle yppa sig något fotomotiverat.
Lite molnigare säger min opålitliga väderapp. Mycket molnigare, säger en titt ut på morgonen.
Kategorier
Sportslig framgång
Gör de första bilderna med mobilen på busshållplatsen. De blev riktigt bra, med mina mått mätt that is. De visas om nån månad eller så, det är många bilder på kö nu.
Ingen AC på bussen och det blir en kvav färd in till Slussen. Gör några bilder där också, inte alls lika bra. På vägen in ser jag en bild att göra på Danviksbron och det östra brovaktartornet.
Anledningen till dagens fotosafari är att jag kom att tänka på en idrottsanläggning i Berlin, kanske var det Friedrich Ludwig Jahn Sportpark, och sen på Zinken, där jag varit och fotat. Zinken kanske jag tar en ny titt på i samband med Snickeriet street senare. Så i dag kollar jag om det finns bilder att göra på Östermalms IP med omnejd. När jag ändå har vägarna förbi kollar jag även in på Stockholms Stadion.
På Östermalms IP ligger och sitter ett par på konstgräset och gör sit/ups och annat plågsamt i solgasset. Själv skrotar jag runt och gör mina sol/skuggabilder som jag alltid gör. Och några till som blev skapliga. Diverse klubblokaler med diverse vunna pokaler.
Stockholms Stadion har två grindar öppna så jag gör en runda där också. Där rusar några fridrottare 60 eller 200 m i intervaller. Jag tar mig upp och gör ett antal bilder i valven. Sol och skugga, ni vet.
Från bussen hem konstaterar jag att jag inte kommer åt att göra bilden på Davikshemsbron.
Är nyfiken på bildresultatet och det är ett bra tecken inför bildredigeringen. 8 706 steg är rätt blygsamt, jag skyller på värmen.
Till slut får jag klarhet i var jag läste om Andy Warhol, David Wojnarowicz, Peter Hujar, Henry Darger och Klaus Nomi. Nämligen i mitt första ex av samma bok. När jag kollade i bokhyllan låg den där och skrattade åt mig. Men den höll för en omläsning då jag ju bara mindes namnen men inget mer. Och 99:- är inget att gråta över även om det känns lite förargligt.
Fick ett mejl om 11% rabatt på BGA så jag passade på att beställa några A2-ramar extra. Blir ju spännande att se var jag får hämta ut dem. De ska komma till Orminge men förra beställningen var på Coop i Krylbo och vände innan jag fick ta mig till Björknäs nära kilometer bort. Har fortfarande ont i höger axel efter att ha släpat hem paketet.
Kategorier
Bibliofil i hatt…
…blir bilden för i natt!
Tadej Pogacar har de bästa benen i årets Tour de France och avgjorde sannolikt tävlingen när han trampade ifrån de närmaste konkurrenterna i dagens tredje och sista uppförsåkning till målet uppe på Isola 2000.
Se upp i backen, tusen hål i nacken! What goes up must come down! Nämnde ju att cyklisterna i TdF har berg att bestiga, de har därefter vådliga nedförsbackar att ta sig an. För ett par veckor sen omkom en norsk cyklist i Schweiz efter att ha fått bakhjulsproblem, i förrgår vurpade en annan norrman i utförskörning och skrapade sig ordentligt. Läskigt är vad det är.
Är strax klar med boken Den ensamma staden av Olivia Laing. Har ännu inte listat ut i vilket annat sammanhang jag läste om de namndroppade konstnärerna/fotograferna. Eller om det var någon dokumentär film. Men David Wojnarowicz, Peter Hujar, Henry Darger och Klaus Nomi var bekanta för mig redan innan jag öppnade boken. Senaste boken jag läste var ju om Diane Arbus, men den boken handlade väl om henne och inte om de ovan nämnda. Får studera litteraturförteckningen i Olivia Laings bok och så om jag får någon klarhet.
Hade gärna läst den här boken innan sista (?) New York-resan, eller åtminstone kommit ihåg allt annat jag läste. Flera av gatorna och platserna som nämns var vi ju på. Läser till exempel om pirerna i Hudson River, där kryssningsfartyg la till när det begav sig och som sedan stod och förföll. De blev då tillhåll för narkomaner, homosexuella, konstnärer och allsköns folk som saknade fast förankring i samhället. Chelsea Pier, var en av dem och där plåtade jag ju. Men nu är allt uppiffat och gentrifierat.