Vaknar mitt i natten med följande i huvudet: Jag har ingenting att säga, jag säger det och det är poesi. Tänker, det där låter ju bara för bra, så jag googlar och finner att det är nåt som sagts av John Cage. Det lämnar mig med frågan, hur hamnade det i min skalle, mitt i natten?
Jag har ingenting att köpa, jag gör det och det är konsumism! Det blir blott en promenad till Coop och tillbaka. Läser att de fått nedslag på hanteringen av grillad kyckling. Värmeskåpet höll inte tillräckligt hög temperatur. Funderar under promenaden på dels när gångbron ska öppna, dels på vad som flyttar in i de kommersiella lokalerna i bottenvåningarna på allt nybyggt.