Skuggor är det ju gott om, när solen skiner från en klar himmel. Sen får man ju vänta till senare på eftermiddagen för att det ska bli lite längd på dem. Det ”svåra” var att få folk att gå i det ljusa fältet medan jag stod där med min kamera, de flesta ville hålla sig åt sidan. Kanske för att inte störa mitt bildskapande.
Denna är ett typexempel på mitt fotograferande, min fotosmak. Jag gillar hur han kikar fram bakom/genom speglingen och glasdörren (valde med flit den versionen) och är mycket nöjd med bilden. Men när jag lagt upp den på olika sajter har den inte fått någon större uppmärksamhet. Man har en synnerligen egen smak, med andra ord.
Fönsterputs
I dag är jag i Gnesta och hänger bilder på öppet plank. Om nu inte Bengan hittat på något nytt för öppet plank, han skrev i sin FS-blogg att han tagit fram regler.
Blogginläggen under min vecka i den tyska huvudstaden har mest varit av turistkaraktär, en resehandbok som berättat vad jag haft för mig. Till stor del för min egen skull.
Men några få bra bilder kanske det blev ändå. Den här tycker jag är okej:
MarktHalleNeun, på Eisenbahnstrasse nere i Kreutzberg, är ett häftig ställe att ständigt återkomma till. Vi var där en torsdag, torsdagar är street food-Thursdays. Då finns där en hel del käk av olika slag, och dryck så klart. Dit måste ni bara, om ni är i Berlin!
…one mad a brother from the gutter They looked me up and down a bit and turned to each other”
Härom morgonen spelades 10cc´s ”Dreadlock Holiday” på frukostfiket. Inspirerade till ett face-tema.
Annars är jag hemma igen. Det första jag gör är att vattna blommorna. Det är bara min änglatrumpet som visar någon större sorg över att jag varit borta. En rejäl skopa vatten och den kommer igen med nya blad för de den fällt. Sen tvätt. Käkade lite naturell yoghurt och drack ett glas lättmjölk, ljuvligt!
Måste bara nämna att mina air-plugs fungerade till 100 % vid landningen. Inga öronbesvär alls. När jag landade i Berlin kände jag av trumhinnorna mer, men då proppade jag kanske i pluggarna för sent? Och att hotellet när jag checkade ut ville ha €32 för två frukostar. Jag har inte ätit några frukostar, svarade jag. Hon tog fram en nota och sa att rum 210 ätit frukost två morgnar. Sen bad hon mig att skriva min namnteckning och när hon såg den rev hon notan utan vidare och önskade mig en trevlig resa hem.
När detta publiceras är jag så gott som hemma i Orminge. Vad har veckan i Berlin givit mig? Tja, ännu bättre orienteringsförmåga. Hittar riktigt bra i de närmaste omgivningarna nu. Fotomässigt så där. Var kanske inte riktigt på hugget i värmen.
Men utflykten till Wünsdorf-Waldstadt var en höjdare!
Att dricka fem–tio glas vin i veckan kan skydda mot pulsåderbråck, enligt en studie. – Våra resultat talar för att måttlig alkoholkonsumtion av framför allt vin eller öl faktiskt har en skyddande effekt mot utveckling av pulsåderbråck i buken, säger Martin Björck, professor vid Uppsala universitet till Upsala Nya Tidning.
Tycker jag var rätt måttlig med alkoholen denna vecka, så pulsåderbråck kanske jag slipper den närmaste tiden?
Tyngst i Berlin, 12000 ton ”Schwerbelastungskörper”
Adolf och Albert (Hitler och Speer) hade stora planer för Berlin, som de tänkt skulle bli världshuvudstaden Germania. Staden skulle genomkorsas av två axlar, en nord-sydlig och en öst-västlig, och de två axlarna skulle korsa varandra i mitten. Som en del av nord-syd-axeln skulle det byggas en stor paradgata, Große Straße, med Champs Élysées som förebild. Paradgatan skulle dras genom en 117 meter hög triumfbåge, som skulle likna den som går att se i Paris, bara cirka fyra gånger större. För att testa om marken klarade av belastningen av en triumfbåge lät Albert Speer gjuta en ”Schwerbelastungskörper”, 14 meter hög och 12000 ton tung. Efter kriget gick det inte att spränga bort betongklumpen av hänsyn till den omgivande bebyggelsen. I dag är Schwerbelastungskörper i stället ett minnesmärke. Kliver av U-bahn i Schöneberg, på Platz des Luftbrückes, och går västerut längs Dudenstrasse. Just innan bron över S-Bahn, granne med ett punkthus av 60-talssnitt står den, en jättelik cylinder av grå betong, svampen kallad av de närboende. Nånstans läser jag att det till största delen är franska krigsfångar som byggt den. Kartan nedan visar hur Hitler och Speer tänkt sig den här delen av sitt Germania, med Nord-Sydaxeln och där Schwerbelastungskörper ligger skulle Südbahnhof byggas (längst till höger.
”Man tycker ju att någon kunde ha sagt något, och i synnerhet han jag lever med. Jag menar. Jag har bott här i sex år nu. Beställt kaffe nästan varje dag OCH BETT OM ETT MORGONSTÅND VARJE GÅNG. I dag behagade nämligen min kära man upplysa mig om att en latte på tyska är just det. Morning glory.”
En bit västerut längs Märkisches ufer, cirka 500 meter bort, ligger Dechshaus, en pråmrestaurang bland ett gäng historiska flytetyg.
Vill ha en schnitzel men råkar säga wienerschnitzel och får påtalat att den är gjord på kalv och att den de har är schweineschnitzel, det vill säga gjord på gris. Okej då!
Tar en vodka lemon före maten och en kristallweizen till schnitzeln. Fint det. €19.50, sådär en 180 svenska pengar.
När man reser solo har man inte alltid någon att prata med. Så man går där mållös. I dag var jag dubbelt mållös, hade inga planer, ingenstans dit jag hade lust att gå i hettan. Men jag gick ändå.
Rekade flygbussen för i morgon bitti och den gick från den hållplatsen jag trodde. Google Maps har helt andra förslag på resväg till Tegel, så jag ville kolla.
Tog sen en vid högersväng innan jag var tillbaka på hotellet efter två timmar och en kvart i solen.
Middag om några timmar, tänker bara gå runt hörnet och nåt kvarter bort längs Märkisches Ufer. Sen är det över för den här gången. Det ska bli skönt att komma tillbaka till lättmjölken, det godaste jag vet i dryckesväg. Några bilder har jag kvar att visa, de kommer när de kommer.
Inte är Berlin en svår stad att turista i, tvärtom. Till exempel biljettsystemet på U-bahn är föredömligt och det är bra skyltat och lätt att hitta i tåg- och tunnelbanesystemet. Tevetornet syns vida omkring och hjälper dig att hitta i stan. En barnlek således, om än inte för precis alla.
I dag är jag sugen på glass, men det är det enda jag är sugen på. Hettan börjar kräva sin tribut. En promenad blir det, men jag vet inte vart.