Sitter på Arlanda express kl 7.50, kl 1.50 vår New York-tid. Jet lag-bekämpning väntar.

Sitter på Arlanda express kl 7.50, kl 1.50 vår New York-tid. Jet lag-bekämpning väntar.

Häckar bort en massa timmar på flygplatsen. Allt gick bra även om säkerhetskontrollen ville se både kameror och macbook.
Croissant och fika vid gaten.
God natt där hemma!

Sover gott för andra natten och drömmer för första natten.
Sista hotellfukosten, sen slöar vi på rummet tills vi behöver checka ut. Flygbussen ut till Newark Liberty och ett antal timmar på flygplatsen innan vi lyfter hemåt.
Nästa blogg är att vänta sen eftermiddag onsdag.

Sista heldagen i New York spenderade vi på Hudson Rivers strandpromenad, den heter säkert nåt annat but whatever. Tittade in på the Oculus för fika och croissanter. Aston Villa lirade mot Liverpool och vi slinker därför in på O’haras för öl och fotboll. Tuben upp sen, så himla smidigt att bara behöva blippa kontokortet. Tillbaka på rummet checkar vi in på flyget i eftermiddag.
Fick några bilder som jag behöver se på stor skärm för att riktigt bedöma. Kanske kvalar nån in i utställningen.

Sista hela dagen i New York och vi funderar på en strandpromenad längs Hudson. Kanske kommer vi ända ner till Battery Park.

På eftermiddagen spelar Aston Villa mot Liverpool och den matchen vill vi se om det går. Vilket det borde göra bara vi hittar en irländsk pub.

Under kvällen blir det att packa väskorna och kolla om det går att checka in.
Tar tunnelbanan ner till Bay 50 och går en halvtimme mot stranden. En död rådis och en ännu dödare fågelunge påminner om alltings förgänglighet.


Liksom senast jag var iväg till Coney Island är det duggregn och lite folk. Däremot är nöjesfältet öppet och diverse åkattraktioner är i full gång med diverse skrianden som tävlar med måsarnas.

Tuben tillbaka över Manhattan bridge och till Canal Street. 44 minuter till Blind Tiger och mac’n’cheese plus öl. Promenerar 25 kvarter upp till hotellet och jag hinner föra över dagens bildskörd till MacBooken innan mitt sällskap bestämmer att det är dags för kvällsmat.
Går ner till puben på vår gata och käkar. Jag testar en carbonara med räkor. Kl 21 börjar en trubadur typ lira covers och uppmanar de få gästerna att komma med önskningar. Puben är irländsk och så även trubaduren så jag önskade artister som Thin Lizzy, Van Morrison och Christy Moore och kollade om han kände till Frames och Prayerboat. ”This guy from Sweden knows his stuff!” Vi blev sittande till midnatt och kom i säng runt halv ett. När jag låg ner kände jag mig konstig i magen. Antingen sur eller hungrig eller nåt galet. Det visade sig vara det senare och strax befann jag mig dubbelvikt över toastolen. Mådde genast bättre och kunde återvända till slumrandet. Nån timme senare kunde jag göra mig av med det sista bakvägen. Sannolikt var det räkorna som var boven.
prognosen lovar regn och vi avvaktar en stund efter frukosten innan vi bestämmer dagens innehåll.

Efter en underbar kanelbulle och en kopp java och återseende av prästen som vi träffade september 2022, promenerar vi genom Central park norrut. Lite fågelskådning hinner jag med, ser bland en rödstjärtad vråk. Till sist når vi Harlem och kollar några kvarter längs Malcolm X Blvd innan vi tar tuben tillbaka till 42:a gatan. Det blir en öl på Gibneys NYC på vägen till hotellet. En påse bilar delas på medan vi vilar före kvällsmaten.

När fan blir gammal blir han religiös, är ett gammalt talesätt. En ålderstigen trio i New York är på intet sätt religiös men sugen på svenskfika i Svenska kyrkan. Vad vi gör därefter är i detta nu en oskriven historia.

Fixar min retake och får en till på köpet, som togs med en sämre kamera september 2024. Därefter ställer vi kosan mot Williamsburg bridge vilket är en dryg promenad. Så långt blott lite duggregn och runt tio grader. Avsikten är att följa stranden på Brooklynsidan ner mot Dumbo. Croissant och fika på Social House cafe ger en skön vilopaus. Passerar på vägen judiska kvarter och nånslags industriell hamn. Steg lades till steg och för varje kilometer ackumuleras en känsla av att en toalett vore nånting gudasänt. Vi hittar tillsist en skräpig bakgård och strax infinner sig en lätt religiös känsla av befrielse. Nu börjar det regna och ponchon åker på. Manhattan bridge passeras och vi tar oss en titt på Dumbo innan vi kämpar oss över Brooklyn bridge. Expresstuben upp till Grand Central. 27 265 steg.
