Mycket fotboll blev det, Arsenal-Tottenham, MFF-Bajen och till sist Degerfors mot Djurgården. De två första slutade till belåtenhet. Gräset är grönt.
De fem foton som var med i Vårsalongen 2022 visade hästar 2 st, hundar 2 st och en bensinmack. Sånt plåtar ju inte jag. Går genom ett gäng abstrakta bilder som jag exporterar med tanke på Vårsalongen, men jag vet inte var de hamnade.
Regnig och ruskig förmiddag där ute. Närde vissa planer för en konstrunda men det får kanske anstå. Tittar istället på londonderbyt Arsenal mot Tottenham.
Plockar ut ett gäng bilder som är någotsånär representativa för mitt fotografiska skapande och som jag själv gillar. Gjorda tredje kvartalet 2022 och presenterade i någorlunda kronologisk ordning, vilket egentligen enbart innebär att NYC-bilderna kommer sist.
26 bilder! Är man självgod, eller?!
Ömsesidigt kärt återseende på alla fronter, från förskoleklass upp till femman. Trevlig dag med andra ord, men det känns i påkarna att jag stått större delen av dagen.
Dags för jobb igen. Nu i 1b som jag känner väl från förskoleklass. Blir kul att ta sig an dem som ettagluttare. Inte lika kul kanske att kliva upp så tidigt, klockan är ställd på 5.45, nen jag vaknar 5. Det ska åtminstone vara uppehåll i regnandet.
Ser i min journal att ultraljudsundersökningen av hjärtat var utan anmärkning. Alltid nåt. Intressant om det kommer nåt resultat från magnetröntgen. Vore skönt att slippa biopsin.
DN har det klart för sig:
Att bli antagen till Liljevalchs Vårsalong är ju verkligen att passera ett nålsöga. Hur ska man veta vad som faller årets jury på läppen, särskilt som foto inte är så väl representerat genom åren? Ska man skicka in vackra bilder, eller ska man chansa på det som sticker ut lite mer? Håken knows!
Liljevalchs vill ju att det man visar på deras vårutställning helst inte ska ha ställts ut innan. Några av fönsterbilderna kommer sannolikt med i min februariutställning och det talar för Sickla sluss, eller Hotellvy, NYC. OM jag nu bestämmer mig för att ansöka. Och man får skicka in fem, men de behöver bara ta en. Eller ingen för den delen.
Gillar även dessa enkla stilleben som man kan snubbla över när man rör sig i urbana miljöer.
Häller upp en kopp kaffe och dyker ner i Lightrooms bildbibliotek och kollar bilderna från juli och framåt. Får ihop 25 bilder för det tredje kvartalet, presenteras på lördag 1/10.
I övrigt mest ett stilla liv.
Tar det antagligen lite lugnt under dagen. Månne sätter jag ihop en samling bilder från årets tredje kvartal. Blir en del njojårkare där, gissar jag.
Grått ute, svalt inne. Ska försöka hitta mina undanstädade mjukisbyxor, de är skönare att gå runt i än jeans.
Utöver det får jag hålla tummarna för att det löser sig med mitt telefonnummer.
Broöppning på vägen in och jag undrar hur kvinnan som föll ner från Danviksbron bar sig åt. Bommarna går ju ner i god tid innan bron öppnas och om det var nåt fel måste ju folk ha ropat.
Funderar på hur jag kommer in till magnetröntgen utan portkod men det visar sig att det är öppet. Sarah tar emot direkt, trots att jag är tidig, och det visar sig att hon är från New York, Manhattan, Chelsea. Byter om till en tunn rock, får behålla kallingar och strumpor. Körs in i en Phillips Achieva 3.0 MRI med öronproppar plus hörlurar med musik för att dämpa oljudet maskinen för. En massa knäppande och ibland låter den som den sa appen appen appen… ville jag så lät den vatten vatten vatten… Sen blev det DAD DAD DAD DAD DAD… följt av smatter, och två ljud samtidigt, som nån slags konstmusik, plus kanske några ljud till. Lika varierat som utryckningsfordonen i just NYC. Efter en halvtimme konstaterar Sarah att bilderna inte blev bra p g a gaser. Får ta en lax till, släppa lite väder och vänta tjugo minuter medan nästa patient får sitt. Omtaget går bra och jag kan åka hem. Ännu en erfarenhet rikare.
I kväll blir det magnetröntgen. En ny erfarenhet och upplevelse. Lattjo att det sker kvällstid. Beträffande femman har det dykt upp tider att boka och jag har nu en tid på tisdag.
Gör ett nytt försök att flytta mitt nummer från Telenor till 3 och får denna gång inget omedelbart felmeddelande. Det kommer dock till sist. Pratar åter med Telenor som nu säger att numret finns i molnet sen det blev uppsagt 7/9 och inte kan återskapas. Ringer 3 där en mer erfaren Antoni svarar och som direkt ser vad jag vill ha hjälp med. Säger att det Telenor påstår är skitsnack, numret hänger med mitt personnummer i 90 dagar och att Telenor kan tillåta en ”sen utportering i sitt nummersystem”. Ringer därför Telenor igen. Telefontid 16 minuter. ”Tack för att du väntar. Vi gör vårt bästa för att besvara ditt samtal så fort som möjligt.” Telenors lösning är att lägga mitt nummer på ett kontantkort för att sen kunna portera det till 3. Om några dagar vet vi om det funkar. Ändå lite skillnad från de första samtalens ”vi kan inte göra något, snacka med dom andra!”.