Jag har ju mina fasta menyer när jag är utrikes. I New York blev det till cirka 80% Shepherd´s pie, här i Berlin blir det oftast schnitzel. Så blev det även i går kväll på Sophieneck, nersköljt med, för ovanlighetens skull, en Störtebeker bernsteinwieze.
Fick med denna sena tur-och-returpromenad ihop 15 000 steg. Antar att det är nyttigt. Och kanske var det även ett abend-teuer.
Torsdag och nästsista dagen för den här gången. Är redan nöjd med utfallet, tycker jag får med mig hem ett skapligt antal godtagbara bilder.
Frukost och sen ut med ”stör ej-lappen” på dörrhandtaget. Det är en ynka plusgrad ute. Ska sen bestämma vart jag ska styra kosan i dag.
Utanför hotellet försöker en ung kvinna manövrera ut sin minibil med assistans av pojkvännen. Hon har ett par decimeter framåt och bakåt att förhålla sig till. Ser ut att funka.
Åker ut till gamla Olympiastadion i brist på annat. Visar sig vara fel dag, det är match ikväll, antar att det är Hertha Berlin som spelar, och tills dess är stadion avspärrad. Besöker istället Museum des Westalliierte. Ett minimuseum med prylar, skyltar, uniformer, utrustning i stort som smått från det kalla kriget, ur de västallierades perspektiv.
En påverkad snubbe säckar ihop precis som en polisbuss rullar förbi och blir omhändertagen och placerad på en bänk.
En kvinna frågar om vägen till S-bahn och jag visar henne riktningen. Inte ovanligt att jag som turist får guida i främmande städer. Själv tar jag U2 tillbaka.
Har alldeles för få steg på mobilen så jag kliver av på Sophie-Charlotte-Platz och knallar längs Bismarckstrasse till Ernst-Reuter-Platz. Åker en station ner till Zoologischer garten där jag tar S-bahn sista biten. Behöver ladda kamerabatteriet så jag redigerar bilder under tiden. Sen laddar jag för en matbit ute på stan.
Asså, de här hotellkuddarna är inga jag kommer smussla med hem. Man får vika dem tredubbelt för att över huvud taget märka att de finns där under huvudet. Sover lite oroligt men drömmer en del ändå. Vaknar trött kvart över sju och hinner ner till lunch halv 8, vilket är den tid jag bestämt för mig själv. Sen skön vila på rummet för att sen se vad dagsformen säger.
Ser att det ska regna här nere från lördag till och med onsdag, men då är jag hem ma. Sen ser jag att det ska bli samma skitväder i Stockholm med en dags förskjutning.
Saknar med andra ord, i skrivande stund, mål för dagen. En idé är att ta S-bahn en bit bort och sen skrota runt och se vad jag hittar att göra bilder av.
Lämnar hotellet kl 11 och promenerar sakta mot sydsydväst och vårt rendez-vous. Räknar med att ha tre och en halv timme på mig att skrota runt i faggorna och göra bilder innan kl 16. Hårt jobb!
Where are we now, where are we now…? En DHL-nisse i de tyska färgerna levererar på Hauptstraße och Euroshop hänger ut tomteluvor på trottoaren som vore det juletid och inte den normaltid vi bytte till i helgen.
På Hauptstraße 155 bodde Bowie och Iggy Pop i slutet av 70-talet.
Köper nässpray på das Apotheke så inte snoken beckar igen på die Möve senare. Får ett paket näsdukar på köpet och en förmaning att bara använda sprejen en vecka. Och vad gör jag sen?
Kl ett är jag utanför Möve, tre timmar återstår.
”Billie vermisst. Wer hat Billie gesehen?” En älskad hund har sprungit bort. Eller rymde den för att den inte var älskad? Passerar en rad caféer men efter trettontusen steg är det ändå dags för en fika på Kolonnenstrasse nära S-bahnstation Julius Leber Brucke. Sitter kvar en stund, drygt två timmar till rendez-vous. Utanför lyser höstsolen och det är åtta grader.
Bestämmer mig för att åka tillbaka till hotellet med axelväskan. Den är bara i vägen. Får sen stressa lite för att hitta rätt busshållplats. Kommer tre minuter sent.
Sen följer ett trevligt samkväm över ett par öl innan Jan föreslår kvällsmat på turkiska haket Imren, tror det hette dürem det vi åt. Gott! Kylslagen väntan på busstransport hem.
Hotellrestaurangen har fler gäster nu, tidigare år har jag stundtals suttit ensam och käkat. Då fick jag extra apetitretare i form av bröd och kryddsmör. Nu nichts extra.
Satt där som vanligt i går kväll. Samtidigt lirade Djurgården mot Örebro och jag vågade knappt kolla notiserna från matchen. Till sist blev det ändå tre poäng och nu behövs ”bara” en poäng borta mot Norrköping i sista omgången för att guldet ska vara blårandigt. Malmö spelade samtidigt bort Gnaget.
Makalöst med datorer och internet, i eftermiddag träffar jag mina berlinbekanta Gustaf och Jan. Vi bestämde att ses på Möve im Felsenkeller nere i Schöneberg. Där har jag aldrig varit men vet att de ofta sitter där när de ses. Med hjälp av Google ser jag att det går en buss från Hauptbahnhof till alldeles i närheten. Perfekt! Och ”it is just down the road from David Bowie & Iggy Pop’s 70’s Berlin Flat.” Bara en sån sak! Men jag tänker nog gå ner, och åka buss hem.
Hissdörrarna låter för övrigt som Darth Vader. Strax frukost, sen vila före dagens strapatser. Två bra fotodagar hittills, hoppas det fortsätter så.
Ni som följer mig vet kanske att jag gärna vill ha ett eller flera etappmål för mina urbana eskapader (annars blir ni påminda nu). Dagens erster halterstelle är den mycket goda fotoboklådan Bildband Berlin i Prenzlauer berg där jag på begäran framför en hälsning från Tommi till innehavare Tomas. Men Valérie Belin har han inte, ”great artist but hard to sell”. På vägen passerar jag några helt okej rippade affischer.
Nästa anhalt är Hofbräu Berlin wirtshaus för en paprikaschnitzel och en, vad tror ni, Kristall. Tididudaa,umpa, bumpa, tidudidaa…
Därefter ett Irrationellt irrande utan riktning eller plan. Men jag är iallafall fulltankad. Hamnar på Alexanderplatz och betar av min favvoiposterstrip. På flera ställen ligger stora sjok nerrivna affischer i stinkande högar. Gör några bilder med potential även här. Det blir en Guinness på Kilkenny pub vid Hackerscher Markt. ”Take it easy baby, take it as it comes (Doors), ”This aint no party this aint no disco this aint no foolin around… (Talking heads). ”Väl snabb upphällning, så går det inte till i Dublin. Där beställer man nästa pint med hälften kvar av den innan. Befinner mig nu där väst är väst och öst är öst. Tror jag ska fortsätta längs tågbanan. Är det 180 grader fel igen tar jag S-bahn. I dag är det rätt.
Bättre posterlycka i dag med andra ord, riktigt bra faktiskt. Det jobbiga med det är att jag vill hem till datorn och redigera, se dem i större storlek. Spännande. Och när jag får se dem, längtar jag hem till stordatorn.
En dag med 12 grader och halvklart, kall vind, och till och med lite regnstänk, utmynnar i vacker eftermiddagssol.
Avslutar söndagen med Liverpool-Tottenham (2-1) på rums-TV:n och middag i hotellrestaurangen.
413 steg t o r frukosten. Överdådig frukost och en stunds koma efteråt är vad som definierar min berlinsemester. I NYC är hotellfrukostarna ofta allt annat än överdådiga så där bör man leta efter nåt frukosthak i närheten. Och ur fotosynpunkt är ju det bara bra. Orkar jag bara så är ju det ett projekt i maj, ”early morning in New York”, en dokumentation av varutransporter med mera som får hjulen att snurra i det stora äpplet.
Som alltid har jag ett öga vidöppet för det abstrakta, för det vackra i det fula.
Djurgårn-Örebro lär inte gå att se på rumsteven. Lika bra det, hade inte vågat kolla ändå. Och med tanke på hur illa laget presterade mot IFK Göteborg senast lär det inte bli några poäng. Spännande med mötet MFF-Gnaget, rätt avgörande för guldstriden det också.
Brukar oftast besöka Bildband Berlin, fotobokhandeln, och det är ju ett uppslag för denna måndag. Efter det får det bli lite random irrande.
Gårdagens posters var antingen rivna till nästintill utplåning eller alldeles nyupprätta. Hoppas på bättre lycka resten av veckan.
Det är varning för lövhalka i den tyska huvudstaden. Småslirar då och då på fuktiga löv.
Med alla batterier laddade promenerar jag bort mot C/O Berlin och den postuma utställningen av Robert Franks bilder. En lagom sväng på knappa timmen enkel väg så här på första dagen, en tur som jag har gjort några gånger. Vid Siegessäule-monumentet viker jag in på Straße des 17. Juni för att sen ta vänster vid Ernst-Reuter-Platz, Hardenberg straße. En stund senare löser jag entré på C/O Berlin.
Robert Franks The Americans (1958) står i många fotografers bokhyllor, även i min. En epokgörande bok och en stilbildande fotograf som inspirerat långt fler än mig.
Efter utställningstitten kallar jag vidare och hittar ut på Kurfürstendamm. Går så klart 180° fel men nu vet jag om det och kan ta hänsyn till den parametern. En check med kartan ger att jag snart är vid U-bahnstation Adenauerplatz och kan åka hem via byten vid Yorckstraße och Friedrichstraße.
Svårt att somna, mesiga kuddar och varmt i rummet. Petar ner -3 på en klimatpanel. Sover lite oroligt ändå.
Det var ju ett makabert aber att jag inte kollade vilket Lightroom jag hade på nya MacBooken. När jag försökt ladda ner det i går kväll stod det bara och snurrade. Nu på morgonen vill datorn att jag ska köra en uppdatering och efter den kan jag så ladda ner LR Classic. Skönt!
Äntligen hotellfrukost i Berlin. Billigare i år, ”bara” €15. Juice, kaffe, en minifralla, tre croissanter, två små skålar med persikoyouhurt och müsli och äggröra med bacon (man vill ju inte bli helt avfettad). Sen lite morgonvila.
Barefoot servants too…
Använder nässpray utan konserveringsmedel, eller var det utan konverseringsmedel. Man är hursomhelst inte så talträngd när man är täppt i näsan.
Det kan bli Robert Frank påC/O Berlin senare, inte säkert. Säkert är att den utställningen ska ses.
Den här bloggen är snart Smalare än Thord, för varje kufisk bild minskar statistiken. Och?
Svenska basketlandslagets buss står parkerad utanför Ormingehallen och en råtta korsar min väg till bussen. Omen?
Kommer ihåg att jag låser ytterdörren. Kommer också ihåg att inhandla euro på centralen innan jag äntrar flygbussen. Kommer ihåg att ta resväskan ur flygbussen och jag får med den till hotellet från Tegel flughafen. Jag är en minneskonstnär! Men det är tammefan gatuarbeten överallt längs min väg till Arlanda: Ormingeleden. Värmdövägen vid Björknäs. Sen från cityterminalen hela vägen ut genom stan. Att flugbussen tar sig fram är ett un Der av. skicklighet hos chauffören.
Delar gate med en hop Palmaresenärer. Kan tänka mig att de är nöjda med att lämna regngrå höststockholm för sol och värme. Me, I like it darker. €250 annonseras ut för två passagare som kan ta en senare flight till Palma, den förestående är överbokad. Hade jag lätt tagit om jag kunde. Själv drabbas jag av försening; mitt plan lyfter till sist en och en halvtimme sent. Får även. byta gate efter nån timme. Sitter och lyssnar på italienska i nya gaten.
Har lyckats boka en plusbiljett och får gå ombord på planet först. Sitter längst fram med gott om benutrymme. Några SAS-maintenancesnubbar kollar motorn på vänstra sidan, en annan kommer med en stege. Nåt med vänstervingen verkar bekymra. Det lyses med ficklampa in i motorn. Tydligen är det flygbränsle som läckt efter tankningen och som måste torkas bort.
Ingen god kycklingsallad på flyget men Hedh Escalante Chocolatiers mumsbitar sitter fint till kaffet. 18 grader i Berlin, fint när man är klädd för 5°.
Sitter på hotellrummet och sliter med en version av Lightroom jag inte kan och därför inte gillar. LR classic kan jag inte ladda ner via hotell-wifit vad det verkar. Scheisse!!!
