Hemma sent i går, som sagt, och på grund av taskig sömn orkar/har jag just ingen lust att hitta på något särskilt denna första fredag i maj.
Har ett gäng bilder från i går att arkivera och katalogisera och det tar ju en stund. Jag har en ny bok att läsa, disk att diska.
Tar Götgatsbacken över Krönet mot Medborgarplatsen, där Vänsterpartiets sympatisörer samlas för årets Första Maj-tåg.
Utanför Beefeater träffar jag fotograf Mackan och vi surrar bort tio minuter eller nåt medan Stellan Skarsgård knallar förbi.
Nere på Medis morsar jag på fotograf Micke Borg och möter strax Eppe. Eppe håller på Gnaget men hoppas ändå att Djurgården vinner kvällens match. Men när det blir derby på söndag hejar jag på AIK igen.
Fotograf Magnus Fröderberg har två kameror med det ena objektivet längre än det andra. Jag snackar kort även med honom, men han vet inte vem jag är.
När tycker att jag har plåtat färdigt går jag tillbaka till Beefeater och tar mig en öl. Mäster Bengt H kommer ner för backen och vi samtalar helt kort.
Siste fotograf ut för i dag är Cato Lein som kommer med en rullväska på väg, som jag fattar det, till ett jobb i Klevgränd. Han berättar att han flyttat till Gotland.
Nu hörs musik och efter ett par polisbilar kommer så tåget med sina fanor och skyltar.
Är det Matti? frågar en ung kvinna. Det går ju inte att förneka. Känner du igen mig? Och det gör jag ju, det är min gamla elev Frida som är ute och demonstrerar. Hemskt kul att träffa henne igen.
Sitter vid mitt bord med min öl och plåtar tills batteriet tar slut. De sista Första Maj-tågarna passerar efter en dryg timme och jag har fortfarande tid att slå ihjäl.
Knallar in på Adlibris pocket och pratar med den unga kvinnan som jobbar där. Till sist får jag ett utmärkt boktips: Martin Gelin Imorgon är jag långt härifrån – ett avskedsbrev till USA. Tar tuben till Gullmars och knallar i gången mot Globen city. Lagom till Hockey-VM har man målat gången som en hockeyrink.
Ser en ung kille peta bort en djurgårdsklibba och frågar Hejar du inte på Djurgårn? Nej. Bajen? Verkligen inte! Gnaget? Vi gör sällskap till Globen city och han undrar hur jag blev djurgårdare. Själv blev han aik-are tack var sin familj och äldre släktingar. Vi pratar hockey och fotboll inför derbyt. Inne i Globen shopping ska han leta upp sina kompisar och han säger hej då. Trevlig ung man.
En timme och tjugo minuter tidig sätter jag mig vid favoritbordet på ”Italienaren”. En av mina favoritelever går förbi tillsammans med en kompis och jag får en kram. Lite senare morsar jag på två femteklassare som jag också haft som elever. Växlar några ord innan de fortsätter. Jag ska hälsa Axel, säger den ena. Axel är storebrorsan som var min elev i fyra år.
Till sist kommer mitt fotbollssällskap och jag får hjälp att döda de sista fem(!) timmarna till match.
Själva matchen är sen inget att orda om, Chelsea var helt överlägsna. Afteonbladets Simon Bank skriver efter matchen:
Chelsea viftade bort Djurgården som ingenting, men låt oss prata reklamspråk. Att äga spelare som kan avgöra en semifinal i Europa: 13 miljarder kronor. Att äga sin egen klubb: Ovärderligt.
På väg från matchen har jag sällskap av en bänkgranne och vi snackar fotboll tills jag kliver av på Slussen, och på slussenterminalen återser jag Nicke, som jag träffade i förrgår.
Som om alla möten dittills inte var nog, träffar jag en kompis från gymnasiet och fotbollslaget på bussen. Han har åkt upp från Landskrona för att se matchen och ska nu kvarta hos brorsan i Orminge.
En supertrevlig dag, nog en av de bästa på mycket länge! Somnar sent igen, efter klockan 03. Väcks av ideliga sendrag i fötterna.
I detta nu sitter jag på ”italienaren” och laddar för stormatch mot Chelsea, semifinal i Conference league. Det logiska är ju att det tar tvärstopp i kväll, förhoppningsvis slipper vi förnedring. Men Chelsea jagar ju en topp femplacering i Premier league och vilar kanske sina toppspelare.
Hade ju hunnit hem mellan första maj-fotandet och fotbollssamlingen men var inte överdrivet entusiastisk för 780 meters extra promenad till bussterminalen.
I dag har jag planer! Tänker mig att åka in och plåta förberedelserna inför 1:a maj-tåget och då jag ska på fotboll i kväll kan jag bara ha Enricoh med mig. Det betyder att jag behöver gå nära, vilket kan vara intressant.
Får sen kanske två och en halv timme att slå ihjäl före fotbollssamlingen klockan 16. DET blir den stora utmaningen. Enklast är väl att sätta sig med en öl, kanske en matbit, nånstans.
Hemma igen nångång efter midnatt.
Under gårdagssenkvällen kollade jag på Champions league och hoppades att jag skulle somna snabbt och sova gott. 13 800 steg borde gjort sitt till. Det gjorde det inte. Ännu kl 2 låg jag och snurrade förtvivlat i sängen.
Valborg med mera i dag. Om kroppen tillåter blir det ett stadsbesök i dag. Ingen valborgsmässoeld att besöka, får nöja mig med att stanna hemma och ta mig i brasan.
Till sist gör jag slarvsylta av latmasken och kastar mig hals över huvud ut på pinnjakt i hemmaskogen. Till doften av nyklippt gräs och surret av en gräsklippare knallar jag mot Kummelbergets industriområde. En myra som drar sitt strå till stacken korsar min väg.
Efter den första kontrollen får jag sällskap av en någorlunda jämnårig kvinna. Vi ska till samma kontroller men tar inte alltid samma vägar. Trevligt ändå!
Lite lurad av väderappen blir jag genomsvettig av att knalla runt i den kuperade terrängen.
Efter den sista pinnen har jag Coop kvar och får mig en vårdusch på vägen. Bakom Ormingehus ser jag en liten tjej ivrigt spana på nåt uppenbarligen spännande i sumpskogen. Jag frågar henne vad det är hon ser, hon svarar på engelska och pekar, I see two deer, one is there and the other over there.
När jag var ung hade vi båt, Joy hette den. En snygging i mahogny som farsan slet hårt med på ledig tid under vintrarna. Gamla lacken skulle slipas bort och ny anbringas.
Marschfarten var cirka 11 knop och den gjorde kanske 15 som bäst. Då den låg i Alkärret mellan Finnboda och Kvarnholmen kom vi sällan längre än till Härsö, Ägnö, Hallonholmen, Strömmingsholmen i Ingaröfjärden. På vägen dit tankade vi på Caltexmacken i Skurusundet. Båten såldes till sist och vi satsade på fiske uppe i Norrland under farsans semester.
Bilden ovan är från Pålsundet, där för övrigt en fin uppsättning träbåtar av olika slag ligger. Jag tittar fortfarande om jag skulle se gamla Joy nånstans. I mitt arbetsrum hänger namnskylten, med mässingsbokstäver på en bit mahogny: JOY.
