
Orange kon


I dag är det simskola först av allt på morgonen och 27 tvåor ska lotsas oskadda med tunnelbana till Eriksdalsbadet, ner och upp ur poolen, och sen tuben hem igen. Det kommer såklart att gå bra men kräver 100% koncentration.



Sen blir det, som i går, de små på eftermiddagen.

Trassel på morgonen, en nyckel låg inte där det var sagt att den skulle ligga och jag kunde inte logga in på skolans gästnätverk med min MacBook. Det löste sig dock. Efter en halvtimme fick jag hoppa in i trean för en timme. Inga problem men lite hattigt. Skoljoggen tog bort sista timmen av skoldagen. Var med de yngsta sen, och vi hade fritidsgympa.
Har internet på telefonen vad det verkar däremot, när skulle ringa och bekräfta en tid, får jag meddelandet att mitt nummer är spärrat för den typen av samtal. Vaf..?!


Jobb som lärare i 2b i dag och i morgon. Kul då några elever i klassen i förrgår beklagade sig över att jag aldrig är med deras klass. Sen blir det med de yngsta båda eftermiddagarna. Hoppas och tror att jag lagt jetlaggen bakom mig. Sov dock inte helt hundra i natt heller.
Fortsatt jobb med bilderna, de är så många och ligger i olika mappar lite här och var. Och jag kommer inte ihåg vilka jag redan publicerat och var.

Överför pengar till reskompisen som tog hotellnotan, betalar några andra grejer och bekräftar en tandläkartid. Pillar in sim-kortet från Tre, aktiverar det och hoppas det funkar med telefoni och wifi. Hittar däremot ingenstans där jag kan boka femte covid-sprutan.
Sammanfattar NYC-vistelsen.

Hotellets läge i förhållande till flygbussens hållplatser var närmast optimalt, fem minuters promenad nånting. Hotellrummet i NYC var i minsta laget för tre vuxna, varav en fick sova i en bäddsoffa som sett sina bästa dagar. I dubbelsängen hade vi gemensamt underlakan och täcke, vilket inte alltid märktes nattetid. Reskamraterna ville ha det tyst under natten vilket uteslöt både AC och öppet fönster, istället blev det varmt och instängt. Sov gjorde vi oavsett. Toadörren var en skranglig skjutdörr och vi kom överens om att inte spola på nätterna då det lät för mycket. Garderoben för liten för EN gäst, inga hyllor eller annat för uppackning. Jag hade min packning bredvid sängen på ett utrymme cirka 40 cm brett, och i fönsterkantens decimeter. Hade ett eget uttag för laddning i huvudsak av mobil och MacBook men det var lite pilligt att hitta rätt läge för universaladaptern, som också tenderade att hänga ut ur uttaget.

Frukosten uppvägde det mesta, den var bäst hittills av alla mina upplevda hotell i NYC. Äggröra, bacon/korv, yoghurt med bär, rostade mackor med björnbärssylt, juice och kaffe, banan.
Släpade runt en kameraväska över axeln innehållande kamera med kort tele plus ett extra objektiv. Den kändes tyngre för varje dag och till sist fick den stanna hemma och istället hade jag en skjorta där Fuji X100F och semesterkameran fick plats i fickorna. Tog ändå flest bilder med mobilen. Fotade det jag fotar här hemma, rippade affischer, graffiti, arkitektur, ljus, färger, urban excerpts och sånt. Bara undantagsvis gatufoto. Det vill säga inom mina egna referensramar av upplevd konst och fotografi. William Kleins utställning var mäktig att se, tänk att han avled samma dag som jag såg hans underbara bilder. David LaChapell på Fotografiska var mer förunderlig.

Kul att denna gång se turistattraktioner som Empire State Building och the Edge inifrån och utsikten från respektive byggnad. Edge kanske häftigast med sina glasgolv på utsiktsplattformen, Empire State Building är en kultkåk. Intressant att denna gång kunna åka hela varvet runt Manhattan med sightseeingbåten, det gick inte senast. Svårt att höra guiden bara. Ellis Island intressant med de historiska vingslagen, tråkigare museum. China Town, i Little Italy förbereddes för The San Gennaro festival, vi kollade in Lower East Side och gick fram och tillbaka över Brooklyn Bridge. Hann även med ett spontant besök i Central Park och Imagine/Strawberry Fields (John Lennon memorial).
Mycket motion, synd bara att jag kommer hem tyngre än när jag åkte. Det beror sannolikt på att det blev en hel del kalorier konsumerade, inte minst vid frukosten. Vädermässigt ett par regniga dagar annars varmt och gassigt, gick ofta på skuggsidan men när solen kom åt våra ryggar blev det svettigt.

Mycket elände som så ofta i megastora städer, hemlösa, påverkade, tiggare, sovande i alla möjliga ställningar. I övrigt människor som ber om ursäkt om de korsar ens väg för snävt, som är snara att hjälpa till. Mycket sopor på trottoarerna, utom längs de finare avenyerna Park och Madison.

Kul också att känna att jag hittar bra på Manhattan. Och att jag hade psyket att dag in och dag ut knalla långt (plus bra återhämtning). Men det är mycket ressällskapets förtjänst. Ett sällskap som reducerades de sista fyra dagarna då en blev sängliggande med feber, elakt röd och svullen fot, rosfeber typ. Han var dock tacksam över att ändå orka ta sig hem tillsammans med oss övriga och inte behöva invänta vad SOS tyckte. Lovordades för mina guideinsatser, inte minst på flygplatserna och vid incheckningsautomaten. Jag hittade puben där vi kunde se Shamrock-Djurgården i Conference league och var den som höll koll på orienteringen.
Däremot gillade vi inte drickssystemet, på några ställen var dricksen redan inkluderad, på andra skulle man lägga till 15%, 18% eller 20% och det som från början var dyrt blev strax svindyrt. Till sist brydde vi oss inte. Enda ”billiga” stället var Svenska Kyrkan som tog 12 dollar för två kaffe och två kanelbullar, inklusive påtår. Tog en del notor på kortet och det ska betalas nästa månad, och min del av hotellnotan likaså, tur att man jobbar lite då och då.
Totalt 8 av 10, avdrag för hotellrummet och för flygbussen till och från Newark Liberty Airport.
Copyright secured by Digiprove © 2022

Efter att ha jobbat kl 8-16 sätter jag mig med mina New York-bilder med målet att hålla mig vaken till kl 21 åtminstone. Kl 19 tar jag slut och kryper ner mellan lakanen. Sover i drömlika episoder till strax efter kl 8. Älskar mina drömmar för övrigt!
Har en hel del på att göra-listan i dag, ska bara låta det klarna i knoppen först.

Det gick bra att jobba trots utebliven sömn till ungefär kl 13. Då började jag nicka till. Som tur var var dagens program väldigt aktivt med en utflykt till Bandängen tillsammans med övriga förskoleklasser och efter mellis gick vi till skogen på spårets gemensamma utedag. Under bussresan hem var det desto svårare att hålla ögonen öppna, kände mig mer som ett sjunkande skepp.
10 953 steg ändå. Nu ska jag försöka hålla mig vaken till åtminstone kl 21.

Jobbar idag, med de yngsta. Har hunnit glömma vad de flesta av dem heter, men det kommer säkert tillbaka tämligen snabbt.
Sov just inget under natten, jetlaggen slog till med full kraft.