Fotospår

Att resa är en flykt. Vem av oss har inte en sorg att skingra eller ett bekymmer att skaka av sig?

George Sand

Inleder dagen med att kila upp till Duane Reade Pharmacy och hämta ut penicillin till sjuklingen på rummet. Frukost och en lur för att kl 11 ge oss iväg till Manhattans sydspets. Knallar ner till Battery Park via Hudson River Park och färjan till Ellis Island. Våra New York-pass är på sista dagen och funkar fint men det är ”airport security”-kontroll innan vi kan kliva ombord.

Vi bryr oss inte om att kliva av vid Frihetsgudinnan utan lämnar fartyget där immigranterna klev av för drygt hundra år sen. Trampar ihjäl några fläckiga kineser och kollar inristade namn på decenniers immigranter.

Muséet är väl inte riktigt så intressant som förväntat. Mest skärmar med text och bild samt en del föremål. Ett fåtal gamla foton ger en bättre bild av hopp och förtvivlan hos rader av folk från Europa and elsewhere.  Samtidigt anar man ändå en historiens vindpust med tanke på alla människoöden som passerat nålsögat eller avvisats. 

Vi anser oss förtjänta av en öl på the View at Battery Park. Som vanligt vill de ha 15, 18 eller 20% i dricks.

911 Memorial Museum har stängt tisdagar, en besvikelse. Fyller på depåerna med varsin croi och cappe på Épicerie Boulud i Oculus. Traskar sen den lång vägen tillbaka och upp längs diverse gator och avenyer. Det blåser en svalkande vind, skönt efter en glassig dag.

Checkar in på Beer Authority och får i oss kvällsmat klockan kvart i åtta. Två gånger beef chili och varsin öl, får langa upp en dryg 700-ing. Tur att det bara är ett par dagar kvar. Nosar på nytt stegrekord, hej vad det går. Får ihop 23 572 steg, det fattas 398. Gnissel i höft och vänster lårs utsida. 

Har knallat en himla massa steg i New York men kaggen hänger likafullt  över kalsonglinningen och flinar: ”Mig blir du inte av med!” Utsida vänster lår domnar bort när jag är ute, som om nåt har kommit i kläm. Googlar, och mycket riktigt finns det ett namn för detta, Meralgia Paresthetica, inklämningssyndrom. Kan kanske orsakats av min tunga kameraväska mot vänster höft.

Kl 22.30 kom vår kamrat åter efter sitt äventyr i den amerikanska sjukvården. Recept på penicillin och restriktioner. SOS international och myckenhet av pappersjobb samt en sjukförsäkring sparade sannolikt en hel del stålar. 

New York takes its toll.

Jag har inte varit överallt, men det står på min lista.

Susan Sontag

Vår sjuke kamrat stannar på rummet med smärtande vad och feber, vi andra inleder med en parktur. Först ut är Madisson Squre park och vi sätter oss på en bänk och tittar på folk och ekorrar. I Union Square park är det marknad och man kan köpa majs, eucalyptus, yummi peppers och mycket mer lokalodlat. Även här hittar vi en bänk för en stunds kontemplation.Washington park härnäst, med fontän och en liten damm.

Många fantastiskt fina hus i den här byn, spännande och djärv arkitektur lite överallt. 

Letar oss ner till Little Italy och där en dyr Cappuccino och tiramisu på Cafe Roma på Broome Street. Chicago i högtalarna. Från Lilla Italien är det bara en väg att korsa till Chinatown och vi tar en runda i de kinamatosande kvarteren.

På vägen tillbaka visar jag min kamrat vattenhålet the Blind Tiger. Jag tar en Hudson Valley Straylight sour IPA och vi käkar en liten men naggande mumsig Mac&Cheese. Underbar musik, Style Councils Long hot summer.

Under tiden har den tredje mannen hämtats av ambulans för koll av hälsotillståndet. Huvva! Han är inte tillbaka när vi kommer till hotellet runt kl 17.

Var ju på William Kleins utställning YES på ICP i förrgår, den tionde september. Läser nu att han gick bort samma dag!!!

Slitna påkar hos slitna pågar. En i sällskapet känner sig vissen efter gårdagens extrema fotvandring längs Äpplets avenyer, broar och gator. Trodde det var jag som skulle däcka först men jag känner just inget i påkarna eller i övrigt. Feber, konstaterar vi. Tveksamt om det blir nån aktivitet i dag med andra ord.

Hälften av det roliga med att resa ligger i konsten att vara vilsen.

Ray Brandbury

Idag spänner vi bågen, och benmusklerna, rejält och lufsar i lätt duggregn sjunde avenyn söderut. Jag vill kolla Starstruck vintage och No Relation Vintage för att eventuellt hitta en tischa som minne från NewYork. Starstruck finner vi inte men väl No Relation, och jag hittar min t-shirt.  

Café Gitane på Mott street är nästa anhalt och jag guidar mitt sällskap rätt med en stor portion tur. Tar varsin kaffe och en macka, dyrt, och de vill ha 20% i dricks. Det får de inte och blir sura.

Regnet tilltar när vi tar oss söderut till och över Brooklyn bridge. Svanken värker och fotoväskan tynger vänster axel. Det är minnesdag för 9/11 och vi går mot Ground zero-området. Hamnar i den makalösa byggnaden Oculus där vi får en välförtjänt vila över en öl.

Besöker sen minnesmärkena och hör lite musik och går mot ljudet. En hel del folk har samlats och när vi kommer fram pågår ett minnestal som vi bara uppfattar bråkdelar av.

Dags att i fortsatt hällregn anträda den långa vägen upp till hotellet längs Greenwich Ave/9th Ave. Irländska puben Scallywags dyker upp strax innan vi ska vika in på vår gata och vi går in och smörjer kråset med varsin bangers&mash.

23 956 steg senare kan vi äntligen ta våra hotellsängar i besittning.

Viktigt, för att inte säga avgörande, dag i gamla Svedala. Ska rassarna och nyssnassarna ta över, eller ska förnuftet segra.

I allsvenskan är det derby, Bajen mor Djurgården, viktigt det också på en annan nivå.

Lite mulnare med risk för regn här i det stora äpplet. En stunds vila på frukosten sen ämnar vi oss neråt mot Brooklyn Bridge och Ground Zero dagen till ära.

Journeys, like artists, are born and not made.

Lawrence Durrel

Resesällskapet kommer fram till att de två övriga inte är så intresserade av William Klein på ICP och jag å min sida kan avvara cykelturen i Central Park. Så vi låter var och en få sitt. Jag lufsar sålunda Broadway ner och hamnar efter drygt en och en halvtimme på Essex Street och ICP. Pustar ut en stund innan jag tar mig an William Klein och utställningen YES på dess nästnäst sista dag. Förbannat bra alltihop! Gillar att han började med måleri innan han tog upp fotografi och film. Citat. Lekfull och experimentell som jag, utan jämförelse i övrigt.

“Be yourself. I much prefer seeing something, even it is clumsy, that doesn’t look like somebody else’s work.” 

William Klein

Fotokurs pågår på ICP, deltagarna får i uppdrag att fixa ”twenty photographs in two hours”. Kamraterna har haft trassel med cyklarna och precis kommit igång så jag har mer egentid. Tar en cappe och en croi på galleriet. Snackar med snubbe om ripped och tar ett coolt streetporträtt. Lång väg upp till hotellet. 

Smoke weed, smoke weed! halvviskar en snubbe när jag går förbi.

Efter en stunds vila knallar vi bort till utsiktsattraktionen the Edge med hisnande vyer över Manhattan och New York och rakt ner. genom ett glasgolv. Det suger till i kistan när jag kollar ner.

20 730 steg senare har jag duschat, fixat med bilderna och lagt en bloggpost med tidsinställning.

Vilar en stund efter en frukost bestående av bacon och äggröra, yoghurt med bär, kaffe och juice. Yes we have no bananas-läge, illa! Bildbehandlar de sista picsen från i går. Laddar kamerabatteriet. Smetar in fejan med solskyddsfaktor 50. Ready for action! Är i skrivande stund lite osäkert vad det blir, svenska kyrkan för en kaffe och en efterlängtad kanelbulle (not by me though) och sen kanske en cykeltur i Central Park med Strawberry Fields och John Lennon.

Vissa resor bör inte innehålla upprepningar, och de bör gå i en riktning, utan illusioner om någon återkomst.

Ulf Eriksson

Då vi har köpt biljetter till Circle lines tur runt Manhattan är det snabbspår ombord. Gassande sol och jag inser att jag behöver både keps och solskydd och att jag har ingetdera. En norsk kvinna hör mig och lånar ut solspray. Är ändå röd som en krabba i nyllet efter de två och en halvtimmarna till sjöss. Efter landstigningen sätter vi oss skuggan med våra matsäcksbananer från frukostbuffén.

Dagens återstående programpunkter är Fotografiska och Empire State Building. På vägen landar vi på VanillaGorilla café för kaffe & croissant. 

Ner till Fotografiska, inga problem att komma in med våra NYC-pass. Huset är fyllt till bredden av David LaChapelles minst sagt intressanta bilder. Köper en svindyr keps och försent kommer jag på att jag är medlem och kanske har rabatt.

Några kvarter upp till Empire State Building där en anställd hjälper oss med biljettautomaten, annars hade vi nog fastnat där. Hiss upp till 80:e våningen där vi tvingas gå runt genom en utställning om kåken innan vi får åka upp de sista sex våningarna till första utsiktsdäcket. Till det sista etaget krävs tilläggsbiljett.

Dagens kvällsmål intas på Mulligan´s och för min del blir det Shepheard´s pie, tredje hittills. Tillbaka på rummet med en hel del lattjo bilder som jag jobbar med till midnatt, utan att bli färdig. Datorn pallar inte. 

Man reser för att bli en ny människa. Men vad ska den nya människan göra i den gamla världen?

Peter Kihlgård

Tidig frukost, jag tar en nap innan vi fixar biljetter till båtsightseeing i morgon. Promenerar längs the High Mile innan vi delar på oss. Jag kollar Whitney’s museum och de vill se en konstgjord trädgårdsö. Sitter sen utanför en stund och väntar på vår rendez-vous. 

Hittar sen en pub som efter några om och men visar Shamrock Rovers-Djurgården i Conference league. Strax innan har nyheterna om drottning Elizabeths bortgång bedrövat en hel värld. 

På Fotografiska är det vernissage på David LaChapelle och en massa galaklädda snofsare vimlar i foajén.