Upptäcker att jag missar Vagabund denna resa (åker hem på onsdag). De har bara öppet onsdag – lördag från kl 19. Berlin Bier shop öppnar härnäst på tisdag, lite i senaste laget, och inte heller Heidenpeter kommer jag åt innan jag åker hem. Återstår das Meisterstück, som har ett gott sortiment. Korv och bira, med andra ord. Och nära till en drink på Newton.
Tar en tvåochenhalvtimmas runda i hettan, försöker hålla mig i skuggan där det går. Dumpar mina tomglas i glasåtervinningen på samma gata. Lufsar planlöst upp genom Museuminsel och finner mig strax var på Alexanderplatz. Köper ett vykort som jag skriver och frankerar. Men var ska jag posta det?
Brevlåda?
Brevlåda?
Går ju inte ens att googla på, hamnar på brevlåda (där posten dansar in till en själv) och postfack, där du hämtar din post. Ja ja, de som ska få det bor i samma hus som jag så jag kan ju lämna det när jag kommer hem.
East Side Gallery
Kommer bort till East Side Gallery, väljer insidan, men det är en återvändsgränd. Fint med 500 meter extra i värmen! Korsar Spree via den vackra Oberbaumbrücke. Längs stranden tillbaka, så långt det går. Knallar genom tipilägret, där tältande ungdomar bor på såväl lång som kort sikt.
Oberbaumbrücke
Tankar vatten på ett par ställen, men knallar non stop i övrigt. Här snackar vi träningspass! Och turistbilder 🙂
Ett par timmars vila, sen en promenad som belönas med käk, en god öl och sannolikt en god drink.
Edit: lyckades till sist googla fram rätt sida, och det ligger en postlåda nära frukostfiket och jag kan ta den vägen när jag strax ska iväg och käka.
Wünsdorf-Waldstadt. Före detta högkvarter för de ryska militära styrkorna i Tyskland. En stad i skogen, även kallad ”Lilla Moskva” eller ”Den förbjudna staden”. Innan det var detta nazisternas underjordiska bunkerhuvudkvarter för tyska Wehrmacht och armens överkommando. Har planlades bland annat Barbarossa, tyskarnas täcknamn för invasionen av Sovjetunionen som påbörjades sommaren 1941.Från den för sin tid högteknologiska kommunikationsbunkern styrdes de tyska styrkorna under andra världskriget.Innan det var det ett militärt område sedan den kejserliga armens och preussiska arméns tid.
Ovan jord ute i det lilla samhället finns ett tjugotal skyddsrum som påminner om någon slags stenåldersraketer. Tanken var att bomberna helt enkelt skulle glida längs sidorna och explodera utan att göra någon skada. De flesta var omkullrasade och dolda av växtlighet, en handfull står dock upp som påminnelse om krigets fasor och människors ibland underliga uppfinningar för att undkomma dem.
Vi, Gustaf, Janne och jag, kikade runt själva en stund för att få tiden att gå till den guidade bunkervisningen kl 14. Det fanns flera turer att välja på och de flesta drog i väg till nån Land Roverutflykt. Kvar var cirka tio ”normala människor”, som guiden uttryckte det.
Han tog oss några hundra meter bort, låste upp en bastant grind och visade oss en karta över det stora området och alla bunkrar förbundna med underjordiska gångar. De allierade bombade flitigt men blott en handfull militär personal dödades, däremot cirka 120 civila. Ingångarna till Zeppelinbunkern var av massiv armerad betong, maskerade till civila bostäder som det bodde familjer i. Lite mysko att dessa familjer fick besök av över hundra personer (som ju jobbade under jorden). Bunkern i sig själv skyddades av en sandwichkonstruktion bestående av tre meter armerad betong , ett lager sand, betong, sand etc.
De ”mindre” bunkrarna bestod av fyra våningar, varav två under jord. Härifrån styrdes den tyska arméns insatser under andra världskriget. Men trots att platsen var krigets viktigaste, var Hitler aldrig här.
Bunkrarna sprängdes för att göra dem obrukbara för militära syften enligt Potsdamavtalet, Zeppelinbunkern klarade sig med bara små skador på den västra ingången. Kvar blev ett ruinlandskap som ändå ger en känsla av hur kraftfulla bunkrarna måste ha varit och hur de dominerat landskapet.
(Hade lite svårt att hänga med i tyskan så jag reserverar mig för att allt är rätt uppfattat).
Hett och kvavt ovan jord, över trettio grader. När vi gick ner i kommunikationsbunkern Zeppelin var luften nere på 14-18 meter frisk och sval och temperaturen runt 10°. Riktigt skönt.
Ingången till ZeppelinbunkernTung ståldörr in till Zeppelinbunkern, innanför ligger en dekontamineringssluss
Zeppelinbunkern byggdes som en ABC-bunker, den skulle stå emot atombomber, biologisk krigföring och kemiska attacker. Ingången hade därför en sluss, där besökaren kunde dekontamineras, så ingen olämplig substans släpptes in.
Rester av det rörpostsystem som användes för områdets internkommunikation
Efter 70 år är det inte mycket som återstår mer än gångar och rum. Här och var finns spår efter den för den tiden avancerade kommunikationsutrustning som inte bara förband bunkrarna med varandra utan även armeöverkommandot med alla tyska militära förband ute i krigets Europa.
Vi rörde oss på mellan 14 och 18 meters djup och avslutade mycket effektfullt med en 260 meters promenad på 14 meters djup i min iPhoneficklampas sken längs Nordstollen mot utgången där.
Inte Nordstollen, utan en annan lång gång.
Sovjets marskalk Zhukovs stab gjorde Wünsdorf-Zossen till sitt huvudkvarter, och uppenbarligen trivdes de för Вюнсдорф (som de kallade det) blev sätet för för de ryska styrkornas överkommando i Tyskland tills de lämnade 1994. Men det är en annan historia och det vore kul att kunna återkomma för att kika på den ryska staden, hur mycket som nu återstår av miljöerna från filmen nedan. Och hur tillgängligt det är.
Här en film som visar lite av det vi såg på vår bunkertur.
Den ryska perioden får man en liten känsla av i den här filmen.
Denna intressanta och mycket givande dag avslutades med några kalla i Gustafs trädgård där Gustafs fru Andrea anslöt och till sist kunde jag bocka av Loch Ness från min lista då vi tog vår kvällsmat där. Minnet stod mig bi och jag kunde fråga om de hade whiskyn Glenglassough, och det hade de: i versionerna Revival och New Spirit.
Tack, Gustaf!
På väg hem byter jag från S-bahn till U- vid Potsdamer Platz och ser en mass blåljus och poliser. En pro-Palestinademonstration. Även det en annan historia, även om den hör ihop med människans (mäns) eviga dragning till våld och krig.
Gör ett smärre avsteg från morgonrutinen, tar med mig frukostmackorna och juicen till rummet. Fixar pulverkaffe till, och det kan nog bli en öl som avslutning.
Rumsstädningen tar hand om Beck´s- och vattenflaskorna men ”mina” tomglas får jag ta hand om själv 🙂 Får kolla hur de har det med återvinningen här i trakterna.
Planerar en lugn morgon/förmiddag för att kolla genom bilder och se om jag får ihop något om Schwerbelastungskörper respektive Wünsdorf-Waldstadts bunkrar. Smälta intrycken, med andra ord.
Fortsatt bastuvarmt i Berlin. Skönt få knalla omkring en stund på 18 meters djup och i 10° i en gammal bunker. Friskt och skönt sval luft att andas ner i underjorden. Är alldeles för trött nu på kvällen för att skriva något mer än detta.
Är sugen på gulasch när jag lämnar hotellet halv 8 på kvällen. Åker upp till Alexanderplatz med alla dess uppgångar. Fullt med folk överallt. Har ingen aning om var jag är utan får ta hjälp av appkompassen. Strax känner jag igen mig och kommer till Brauhaus Lemke. Ingen gulasch där. Fortsätter. Det är fullt med folk även på uteserveringarna vid turistfällan Hackescher Markt. Ska försöka hitta till tapashaket Yosoy på Rosenthaler strasse, där jag varit två gånger tidigare. Lite knixigt men jag kommer rätt, och är lite imponerad över mitt lokalsinne (igen).
Alexvimel
Beställer en Hemingway sour (4 cl Gin. 2 cl Grenadine. 4 cl Zitronensaft. 8 cl Orangensaft) före käket. När en snubbe kommer in och vill sälja rosor konstaterar både han och jag att det bara är tjejer i två- och trekonstellationer där, åsså jag då. Köttbitarna var okej, vill dock minnas att det var superbt i våras. Tyskölen får jag kämpa ner.
U-bahn-kvinna
Hör det hemifrån bekanta svirret av jagande tornseglare i berlinkvällen, känns trevligt.
Ligger i bingen efter frukosten och funderar över dagens bana. Ser att Berlin Bier shop faktiskt ligger nära Turmstrasse där jag var i går. Så går det när man inte är tillräckligt noggrann. Tar det i dag istället. De öppnar kl 14 så det blir att hitta på något tills dess. Behöver knappast stressa iväg heller. Lika soligt och hett i dag. Det går skapligt att hålla sig i skuggan medan jag letar mig ner till Bethanien. Lokalsinnet står mig bi och jag tar en lunchschnitzel och en kristallbira hos 3 Schwester. Skönt få vila fötter och ben, påkarna börjar jama lite nu. En jazzgitarrs toner letar sig ut genom ett öppet fönster, sparvarna dansar efter brödsmulor i gruset .
Benito´s
Alex Vive
Tänker kolla skjortor på Trendy Army store men de har så klart lunchstängt. Försöker under tiden hitta Passenger espresso, men misslyckas där. Det var i och för sig fyra år sedan webbsidan lades upp så det har ju hunnit hända vad som helst.
Berlin Bier shop
U-bahn bort till Sturmstrasse och Berlin Bier shop. ”Behöver” köpa några öl till hotellrumskylen och till morgondagens träff med Gustaf och Janne. Vilket ställe! Tyvärr fattar ju inte berlinarna det. Innehavaren berättar att det är svårt att gå runt, ta hem nya öl etc när kunderna bara köper en flaska taget. Nå, jag gjorde mitt och köpte sex hittills oprövade pale ales.
Första riktiga dagen i Berlin, i går alltså. Frukost, sen hem och lägga upp en bana.
Planer vid frukost
Köper ett tageskarte och beger mig. Första kontrollen är Schwerbelastungskörper, dit jag tar mig via U-bahnstation Platz der Luftbrücke. Kommer ett särskilt inlägg om denna berlinska sällsamhet senare.
Schwerbelastungskörper
Orienterar mig efter minnet och just som jag ska fråga om Schwerbelastungskörper, dyker 12 360 ton och 14 meter hög betongklump upp över grönskan. Byggd till största delen av franska krigsfångar, läser jag någonstans. Det är som ett litet museum, med bilder och förklarande text och du har tillgång till klumpen, exteriört och interiört. Intill finns ett utsiktstorn, kanske mer för utsikt över den södra delen av Berlin än över betongklumpen.
Katzenjammer
Eftersom det ligger i ”närheten” knallar jag bort till Möve am Felsenkeller. De öppnar kl 18 och jag är där vid 13. Jaja, det var en chansning. Följer min färdplan och åker U-bahn norrut, får byta för att kunna kliva upp i solgasset på Turmstrasse. Här är jag lite lost för en stund, att hitta något på kartan utan att se vad som står på den är ju lönlöst. Kollar kompassappen och går på minnet. Si, det funkar igen och strax sitter jag på Brewbaker i Arminiushalle, suger på en Berlin IPA och lyssnar på latino. Vilar påkarna samtidigt.
Bitte im Fischladen melden
Dags för nästa etapp, en skaplig sträcka till fots, gudarna ska veta att midjemåttet förtjänar detta. Vidare norrut. Vet att jag är tidigt ute även till Hopfen & Maltz. Visserligen bara tjugo minuter men jag vill ändå inte vänta. För varmt, helt enkelt. Visste jag bara var Berlin Bier shop låg skulle jag gå dit, men här har jag slarvat i banbeskrivningen. Skippar det. Knallar istället vidare till U-bahnstation Leoplodplatz och åker ner till Schwarzkopfstrasse. Knallar ut på Chussestrasse, som jag gled förbi i taxin i förrgår. Plåtar de läckra husen där och knallar sen mot hotellet.
Chaussestrasse
Det är avsevärt längre än jag tror och jag tar U-bahn de sista två stationerna. Hinner ladda upp bilderna innan jag åker till MarktHalleNeun och StreetFoodThursday. Kanske mer Thirsty än Thursday för oss/mig. Hinner med tre, visserligen små, öl hos Heidenpeter (pale ale framboise, var fin), tillsammans med berlinborna Gustaf och Janne. Har inte ätit sen frukosten så en pizzabit sitter fint. Vi knallar bort till BKK, BierKombinatKreutzberg, där jag kommer i samspråk om skola och barn med ett par pratsjuka sydtyskar. Stället har gått ner sig, bara tyskbira. Tråkigt! Bortsett från det en mycket trevlig avslutning på dagen.
Deutschland 13, bist du auch ein Berliner Kind?
“In search of the next Vivian Maier? Comb through garage sales no further. POBA: Where the Arts Live launched yesterday and promises to “promote and preserve the creative work of exceptional artists who have died without recognition of the full measure of their talents or creative legacies” (while simultaneously dredging up questions of an internet afterlife).”
Det är det man får göra just innan man dör, dumpa en låda med bilder på nån jänkarloppis.
Das Meisterstück, sex stycken frankfurtervurrar med surkål och en Palor pale ale – check! Newton bar, Bombay crushed (6 cl Bombay Sapphire Gin – 3 cl Limettensaft – 2 cl Zuckersirup – 4 Kumquats) – check! Gårdagskvällens snitslade bana följdes med andra ord från start till mål, men innehöll å andra sidan blott två enkla kontroller.
Bartending
Sov taskigt av någon anledning. Sitter uppe mitt i natten och surfar samt skriver. Strax efter kl 04 gör jag ett nytt försök att sova. Lite sen frukost därför. Rätt intensivt trafikbrus utanför mitt öppna fönster, lugnare under nattens timmar och en koltrast gjorde sig hörd. En lagom kort morgonpromenad till Café Wallstrasse och frulle gör att jag kommer igång.. Läste i en bok att flera hus längs denna gata revs på femtiotalet för att ge plats åt ”antiimperialistisk arkitektur”, Wallstrasse låg med andra ord på ”rätt” sida av den ”antifascistiska skyddsvallen”, läs muren. Tycker att flera av husen är rätt fina, vilka som är vilka vet jag inte. Byggnaderna i detta inlägg är dock oskyldiga i sammanhanget. Dagens provisoriskt schnitzlade bana: besök på sällsamhet (kommer i ett separat blogginlägg) , lunch, Brewbaker, Berlin BierShop (tänker ha några schysta IPA i rummets kylskåp att dricka istf de Beck´s hotellet bjuder på), i kväll street food Thursday på MarktHalleNeun och en träff med berlinboende Gustaf E. Kanske petar jag in ett besök på BKK (bierkombinat Kreutzberg). Men jäklar vad varmt det är!
Försenat flyg, lång väntan på bagaget. Bestämmer mig för att ta en taxi till hotellet, brukar kosta €23. Vilket jävla felval! En trafikolycka på ett förbannat taskigt ställe tvingar taxichauffören till en vid omväg och jag är inte säker på att han tog närmaste och bästa vägen därefter. + 30° inne i taxin, ideliga stopp för rött. Chaffisen svär! Cyklister vinglar fram och tillbaka och på en del bilar fladdrar tyska flaggor. Hallå, det var ju flera dar sen ni blev världsmästare! €31 gick det på, bättre än jag befarade. Åkte några hundra meter på Chausse strasse, såg några intressanta gamla hus vid en byggarbetsplats. Värt ett återbesök, med kamera.
Vilar en stund innan jag knallar bort till Das Meisterstück för middag och en god öl. En Bombay crush blir det på Newton innan jag promenerar hem igen.
Skaplig porträttbild, eller hur? Tycker iaf jag 🙂 Tack, iPhone!
Skönt att vara på plats. Avslutar kvällen med att lägga ut morgondagens stationer. I morgon kväll får ni se om jag följde banan eller slirade av någonstans.
Tar en tvåochenhalvtimmas runda i hettan, försöker hålla mig i skuggan där det går. Dumpar mina tomglas i glasåtervinningen på samma gata. Lufsar planlöst upp genom Museuminsel och finner mig strax var på Alexanderplatz. Köper ett vykort som jag skriver och frankerar. Men var ska jag posta det?
Copyright secured by Digiprove © 2014
