Många böcker i läshögen en karaktärsbrist?

Läser en fråga till spalten ”Fråga bibliotekarien” i min morgontidning:

Jag måste läsa minst tre böcker samtidigt
– Här får du en bekännelse! Jag är den sortens person som aldrig kan hålla sig till att läsa bara en enda bok, sedan ta nästa och så vidare. I stället måste jag läsa minst tre, men gärna sju och tio böcker samtidigt. Bokhögarna är stora på nattduksbordet och i soffan. Vad säger detta om mig? Nog måste det vara en karaktärsbrist?

Ur svaret:

Den som ojar sig över att aldrig kunna läsa ”bara en enda bok” riskerar att låta lika kokett (eller till och med mer eftersom läsning numera framhålls som lösningen på mänsklighetens samtliga problem inklusive fotsvamp).

Tänkte jag skulle kokettera med min hög av ej färdigläst litteratur:

• The Adderall diaries, Stephen Elliot
• The Street photographer, David Gibson
• Fotografens ögonblick, Joe McNally
• Dharmadårarna, Jack Kerouac
• Blandade bränder, David Means
• Ingenbarnsland, Eija Hetekivi Olsson
• En farlig flickas dagbok, Djuna Barnes
• Revolutionary Road, Richard Yaters
• boktjuven. Markus Zusak
• Konspirationen, Robetr Harris
• Det trasiga fönstret, Jeffery Deaver
• Mannen från St Petersburg, Ken Follett
• Den amerikanska natten, Jim Morrison
• Rena anarkin, Woody Allen
• L.A. confidential, James Ellroy
• Förortshat, Johanna Langhorst

Copyright secured by Digiprove © 2014

Som jag har undrat

Läser Aftonbladet på nätet:

”1938 kom det ut en populär bok i Sverige med den mycket tveksamma titeln ”Död åt det vita sockret – liv åt de vita folken”. Författaren hette Are Waerland, och var dåtidens hälsofascistiska ­guru, bland annat grundare till nuvarande Hälsofrämjandet.

På Kungliga biblioteket ­hittar jag ett slitet exemplar av denna stridsskrift, inspirerad av sin tids obehagliga idéströmningar. Grönt omslag med en orm som ringlar sig kring sockerbitar. För redan då var sockret boven som höll på att ”suga musten ur Nordens folk och gravlägga en hel civilisation” mässar ­Waerland i sin underliga pamflett. I boken målar han upp det ”dödvita sockret” som en farsot som degenererar människorasen och leder till hemskheter: Inre röta, barnförlamning, livslång förstoppning, nervösa åkommor och begär efter osunda njutningar.”

Som jag har undrat, även om jag fortfarande hoppas på mer röta med mina stående lottorader 🙂

Copyright secured by Digiprove © 2014

Gallrad

“The first photographer I ever became aware of was Cartier-Bresson. He is a great photographer; I collect photographs and I have some of his images and they are wonderful to live with. They are very powerful. I love the images of Kertész and the photographs of Robert Frank. They were the photographers whose work I first looked at when I started photographing. Certainly people like Dorothea Lange, Margaret Bourke-White, and Eugene Smith were among the photographers that have inspired me. They took powerful images. Some of their images have become icons. Those are the kind of photographs I aspire to make. They are very difficult images to make because you only have a certain amount of them in you that you can make in a lifetime. To me that is what great photography is about.“

Mary Ellen Mark

Läste om någon annan som också blev fototrött när han/hon plåtat intensivt. Som ju jag gjorde i New York City/Brooklyn. Bara att vila. Ångrade mig lite att jag inte tog med kameran till Ölmässan, många sköna typer att plåta där. Får göra come back i ärendet nästa år.

Copyright secured by Digiprove © 2014