På lördag, i min teve, återuppstår han från de döda: Sherlock Holmes. Är riktigt nyfiken på hur han överlevde sin egen död.
Nu bör min jobbarkompis Jon vara tillbaks från sin turné i Tyskland. Han har lovat mig en karta över spännande ställen i Berlin. Ett sådant är området runt Warschauer strasse. Nosade på det förra året, ska nog ta en titt till i år. Bland annat finns där en stor skejthall.
Får senaste numret av Kamera & Bild. Behållningen är artikeln om hur Susanne Otterberg gjorde en fotobok om sin mormor Ruth. En nära bok om åldrande och demens på ett individuellt plan och om vår åldringsvård där åldringar drogas istället för att behandlas. En bok som berör.
Läser en recension av en James Blood Ulmer-konsert, såg honom för en massa år sedan på Jazz & Bluesfestivalen på Skeppsholmen och senare samma kväll på Fasching. Gubben är gammal nu, strax 74. Recensenten skriver: ”Och, ärligt talat, hur många miljoner duktiga musiker finns det inte som försöker spela perfekt. Vem gillar det perfekta? Det mänskliga är större, och det fick vi här.” Ersätt ”musiker” med ”fotografer” och ni har min inställning. En förälder på skolan frågade mig om vad jag som gatufotograf tyder om vinterljuset. Jag bryr mig inte, svarade jag. Det gör mig inget om det det svarta sotat igen eller om det vita är utbränt. Det mänskliga är större!
”Alla resor, all ensamhet är stark ångest. Problemet är bara att just den ångesten är den skapande ångesten, den ångest som leder till resultat. Det är ett hårt liv, väldigt få klarar av det.” (Micke Berg)
Ibland säger han kloka saker, hr Berg. Jag har gjort de flesta av mina resor ensam, och upplevt ensamhetens ångest. Har suttit på min säng på Clifden Town Hostel och undrat ”va fan gör jag här?” Eller i Manchester, på Angels, med en pint real ale. Sen har jag gått ut och fotograferat. Har inte funnits så många andra alternativ till att få tiden att gå. Å andra sidan har jag varit hemma hela sommarsemestrar och i princip varit lika ensam, men på svenska. Då har jag undrat över varför jag inte åkte någonstans.
Homesick blues
För kommande sommar funderar jag på Belfast. Antingen via några dagar i Liverpool, eller ”direkt” (flyget går via London). Ska kolla närmare efter Berlinresan. Kanske är det just ensamhetens ångest jag söker?
Går alltså på min första fotbollsmatch på flera år, tillika första matchen för mig på nya Tele2 Arena. Får köa 25 minuter för att få min biljett. Knallar bort till Printz ölhall under själva arenan och tar en Pang Pang dubbelIPA från Hökarängen, riktigt god. Käkar en ox- och rödvinskorv med skogssvamp och nå´t annat kul som jag inte minns innan jag knallar upp och in till min sittplats i ena hörnet.
Uppladdning
Sitter nära Union Berlins supportersida och jag ryser när de trummar igång och djurgårdsklacken svarar från andra sidan. Matchen är fördröjd med 40 minuter för att alla ska hinna in. Akustiken är lika utmärkt som högtalarsystemet är uselt. Det visar sig snabbt att båda lagen har med sig en skara huliganer in på arenan och när Dif-klacken halar fram en Dynamo Berlin-banderoll (Unions rivallag nr 1) brakar det loss. Unionhuliganerna invaderar planen och möts av kastade bengaler och knallskott.
Planinvasion
Till sist lugnar det ner sig och matchen kommer igång. I sjätte minuten gör Union 0-1. Spelet präglas av bolltrillande i backlinjen, ett otränat Djurgården har till en början svårt att hålla bollen inom laget.Union skapar dock inget.
Mindre begåvade personer bland djurgårdspubliken fortsätter att provocera Unionklacken genom att skandera ”Dynamo”, från nya ”Sofialäktaren” hörs” Union scheisse”. En man i min ålder, på samma bänkrad som jag, ropade även han ”Dynamo” men fick starkt mothugg av andra djurgårdare runt om som frågade vad han höll på med. ”Va fan ropar du Dynamo för? Du hejar väl på Djurgården! Håll käften!”
Första- och sistagångsbesökare?
Det blev alltmer hätskt och barnfamiljerna flydde fältet. Djurgården kvitterade till 1-1 i 69:e men minuten senare tänds bengaler i Djurgårdsklacken, knallskott dånar på berlinsidan och tjock rök väller upp. I 72:a var matchen slut, domaren tog lagen av plan. En stor del av publiken hade redan gått, nu gick resten. Utom de som kommit dit för att skita ner sina respektive klubbars namn. Djurgården hade precis bytt in sin provspelande sydafrikan Mark Mayambela, tror inte han hann nudda bollen.
Bengaler avbryter matchenTysk rök
– Vad ska man säga? Det går inte! Det är så jävla tragiskt! suckar en Djurgårdssupporter på tunnelbanan.
– Det är tråkigt att det blir så här när det är en underbar och ovanligt rolig träningsmatch som ska genomföras, sa Djurgårdens pressansvarige Jonas Riedel innan avspark. (Aftonbladet).
Själv hade jag en förhoppning om ett vänskapligt möte, som skulle följas av ett returmöte i sommar i Berlin. Tydligen är det bara naivt att tro att någon fotbollsmatch på högre nivå nånsin kan spelas utan dessa bedrövliga inslag. Det var ju ändå bara en träningsmatch!
Plåtade som sagt hej vilt senast jag var på OT (vilket inte var i går, då var jag för trött). Tyckte det här paret såg så trevligt ut att jag bad att få ta en bild. Jag bad dem att inte posera utan vara ”vanliga”. – ”Men jag älskar att posera!” sa damen. Och så fick det bli.
Oldtimers´ OT
Dagens idé: rensa köksavloppet (tvärstopp) och, trots allt, åka till Tele2 Arena och se träningsmatchen Djurgården – Union Berlin. På förhand ett bra tillfälle att se nya arenan utan att behöva höra de värsta fulorden från läktarpöbeln. Träffade för övrigt en djurgårdare på OT i onsdags. Berättade varför jag inte går på matcherna längre. Han tillstod att han ibland skrek just det jag inte vill höra. Hoppas att köksavloppsrensningen i efterhand inte framstår som dagens trevligaste inslag.
Får jag fresta med en cykelkorg fylld med diverse mums så här en fredag?
I dag åker jag på nyslipade skridskor med mina sexåringar. Gäller att passa på att köra vintersport så länge det går. Längdskidor kan jag inte längre ta ut dem på. Vi är för få personal för att jag ska kunna åka med de cirka 5 – 8 barn som brukar vara intresserade. Tråkigt! Känns som det är en tradition som försvinner.
Det börjar närma sig Berlin nu. Ska kanske besöka tyskinspirerade ölhallen på Tegnérgatan? I kväll kan det bli AW på OT.
Det blir mest abstrakt den här veckan. Det var så det föll sig helt enkelt. Fredag hela veckan skulle man också kunna säga. Är för trött för att fota på stan efter jobbet.
Hade tänkt se Djurgår´n mot Union Berlin på lördag men det går inte att beställa biljetter via nätet om man sitter med en Mac som jag gör, har jag läst. Och om man 2014 inte väljer en bättre lösning än så, förtjänar man inte mina stålar!
Vi behöver alla lite pep då och då, eller oftare ändå. Jag blir nyfiken när jag hittar budskap likt detta bland tags, klotter och stickers. Vem har formulerat sig så här uppmuntrande och varför här (Slussen) och i så litet format?
Läser Micke Bergs blogg: ”Någon hade lagt ut bilder på Flickr… vad fan är Flickr..sånt jävla skit? En massa bilder, utan tanke, utan redigering, utan upplägg där bilderna spelar mot varandra. Vad är Flickr, vad är Instagram,,,,ett snabbköp för bilder, fotografins Lidl, helt värdelöst, fotografins död.”
Fan va dåliga alla vi andra är!
Du kan också
Kul dag i dag: jobbar kl 8 – 15 men ska sen vara tillbaka kl 18.30 för infomöte med blivande sexåringars föräldrar. Har jag tur hinner jag klippa mig, käka något och kanske till och med hinna fota.
Ser att Fuji har nytt på gång, en X-T1. Får se vilket habegär det väcker, om något. Och om det är något för mig så lär det vara kö och jag skulle ju vilja ha den redan till berlinresan. OM, det är något för mig, det vill säga att den är liten, tyst, med snabb autofokus och bra på höga ISO.
Bilden, och bildtiteln: ett par står och har förhoppningsvis trevligt i varandras sällskap medan förgrundstjejen ser lite övergiven ut. Eller?
En av de bästa sakerna med snö är att man med lite tur kan hitta kompositioner som den nedan. Tycker den blev riktigt bra, tian sitter fint högst upp.
Flickr! håller på och larvar sig. I par dagar nu har det då och då hänt att jag inte kunnat tacka för favoriter/kommentarer. Det har inte gått att skriva versaler och inte heller, lustigt nog, bokstaven ”k”. Så småningom går det som vanligt igen.
Copyright secured by Digiprove © 2014
