Provar en alternativ frukost, betalar alltid $20 så då finns utrymme för variation. Men inte är det billigt, nästan tyska hotellpriser (€16) men på hotellet i Berlin kunde du äta hur mycket som helst för de pengarna. Ska kanske leta upp ett frukostcafé i närheten? Hittar Chelsea Bagel & Café en kvart bort, de har vad jag vill ha och billigare än på hotellet. Från och med i morgon!
I alla fall, tar en ”breakfast smoothie” (banana, puffed wheet, maple syrup, milk and fresh nutmeg), två croissanter och en caffe latte. Smoothien är inte god, smakar varken banan eller maple syrup utan bara tråkigt nyttigt. Men kaffet är gott!
Takfläkten speglar sig i vattenglasets botten och ser ut som en simmande insekt.
Söndag, butikerna jag ska besöka öppnar kl 12 så jag kan vila på rummet.
NYC 5:9 – I get the news I need on the weather report
Nu har det slutat regna!
Planer för i dag, vad det nu är för dag i dag, jo söndag, är att kolla Penn respektive Grand Central Station. På vägen kolla t-shirts på Metropolis, 43 3rd Ave, mellan 10th and 11th Street. Raka vägen österut igen, med andra ord och sen norrut. Och på vägen ligger Star Struck Vintage Clothing, 47 Greenwich Ave, som säljer gamla band-tishor. Fast jag är mer en skjortgubbe än en t-shirtsnubbe.
I kväll kanske en sväng förbi The Blind Tiger för en craft beer eller två? Om inte kistan är för sur efter all apelsinjuice.
Vill inte gå och lägga mig hungrig, så jag tar hissen ner till Café Gitane och beställer en kycklingmacka och en Cooper Ale. Passar på att ta den här bilden, med iPhonen i dåligt ljus. Bra bild annars.
Det föreföll lite svårt att obemärkt plåta denne herre så jag bad om lov. När jag tagit bilden ropade han efter mig: ”The look of fatigue”.
”The look of fatigue”
Annars? Lätt att navigera på Manhattan, med Avenyerna norr-söder och East/West-gatorna tvärs över. Jet lagen inga problem, lär vara värre när jag kommer hem.
En fotograf på Tumblr ville intervjua mig om mitt gatufotande och illustrera med mina bilder. Så det gjorde jag just, svarade på frågorna alltså.
Lyckades rädda ett gäng RAW-filer från minneskortet, men ville inte importera allt. Kanske missade jag något bra? Det lustiga i sammanhanget var ju att bilderna fanns i både RAW och jpg och varför de inte importerades med de andra fattar jag inte.
Men den här bilden ville jag ha kvar:
Street model, NYC
Har sett flera street shoots av det här slaget redan på två dagar.
Den här tyckte jag också var spännande, lite lätt abstrakt:
Ansikte i mörker
I dag beger jag mig ut på shopping. Kollade i ”Ett annat New York” som tipsar om ”No relation vintage” på 1st Ave, mellan E 9th och E 10th Street. Enkelt att gå från hotellet, rakt österut i princip.
”I´m embarrassed by your behavior”, säger en man in i en bil. Vet inte om det är till frun som skymtar, eller till något tjurigt barn, osynligt i baksätet.
Passerar bokhandeln Strands där jag kunnat få ”Hell´s kitchen homicide” $1 om jag velat, vilket jag inte gjorde.
På ”No relation vintage” köper jag raskt en Ralph Lauren-skjorta för $8 och en jeansjacka för $20. Frukosten var lite tunn ändå, för nu är jag svajig av hunger. Hittar ett lunchbrunchhak och blir anvisad ett litet bord långt in i en tarm av restaurangen. Något att dricka, frågar man mig på spanska. Trögfattad som jag är när jag hör något oväntat, ber jag honom ta det en gång till: ”Anything to drink?
Beställer en corned beef med stekt potatis och tre scrambled eggs och ett stort glas apelsin juice. Ett rätt ömkligt kaffe avslutar lunchen. Knallar hemåt med min svarta plastpåse med vintagefynd.
Det börjar duggregna och med cirka tjugo minuter kvar att gå, ösregna. Passerar Chelsea Market, och under the High Line, så nu vet jag var dessa två turistmagneter ligger. Duktig blöt dryper jag in och plockar upp nyckeln. ”Oh, you were caught. Sorry!” säger lobbyisten.
Åt frukost på hotellet, café latte, apelsin juice och två croissanter för $15. Svalt, för att inte säga kallt, i frukost lokalen som har högt i tak och är dekorerad med gamla leksaker som flygplan och långtradare, och i övrigt vill ge ett orientaliskt intryck (min gissning). Servitrisen är lika söt och trevlig som hon är disträ, glömmer snabbt vad hon ska hämta och får flera gånger påminnas om honung respektive kaffe och juice. Jag fick vänta en god stund på växeln, fick en massa mynt som de fick ta tillbaka som dricks, tre dollar plus småkrafs.
Welcome to New York
Bilderna? Big noise! Gillar när jag får leta ljus, särskilt i ansikten.
Problemet med Lightroom och RAW-format från Fuji: jag har version 4.4 men behöver version 5.4 vad jag förstår. Och den kostar, vilket jag inte kan betala från New York. Laddar ner en Adobe DNG-converter som ska kunna omvandla Fuji RAW till DNG. Snacka om mumbo-jumbo! Ett annat alternativ är en free trial av LR5. Importerade sen via Photoshop och det gick bra, om det nu beror på DNG-konverteraren eller inte.
Utanför mitt hotellfönster pågår som sagt renovering och maskiner är igång från kl 8. Ungefär som hemma där nyblivna bostadsrättsinnehavare borrade friskt under en månads tid.
De första dagarna i det stora äpplet har till en del handlat om problemlösning. Adaptern behövde anpassas och simkortet låsas upp. Nästa problem är att när jag gatufotade i går blev några av de bästa bilderna tagna i enbart RAW, kom antagligen åt någon knapp med näsan, och kunde inte importeras i Lightroom, som ännu inte läser Fujis RAW-format, eller hur det nu är. Det betyder också att jag inte kan tömma minneskortet för då förlorar jag bilderna. Är rädd för att jag ändå gör det i något anfall av tillfällig minnesförlust. Denna den senare delen av problemet är inte svårare än att jag köper ett nytt minneskort. Men jag vill ju komma åt RAW-bilderna.
Welcome to New YorkSchool busFumeroismWe own the future
När jag tog den sista bilden, kom en man fram och frågade vem tillhör framtiden. Han tyckte att det röda, vita och svarta var nazi-färger, jag höll med men frågade om inte duvor brukar vara fredssymboler. ”Let us hope so!” Om inte annat väcker det frågan om sändare – mottagare.
Får tämligen omedelbart ett stort problem. Den adapter jag köpte innan resan funkar inte, och det är den del där du stoppar den svenska kontakten som är fel. En jordad kontakt, som till min MacBook, går inte att få ner i den. Två plastskenor på insidan av kontakten är för stora. Knallar ner till en hardware store på Greenwich street och får låna verktyg, får sen hjälp med finputsningen. And that made the trick!
Fick istället ett annat problem, när iPhonen i går laddade ur totalt, låste den samtidigt sim-kortet och jag vet inte vilken av koderna det är, och har ett försök kvar. Är det fel är det ju kört för alla andra uppgifter har jag hemma, Ipei etc. Får se hur jag löser det.
Trodde inkasseringen till USA skulle vara värst men självincheckningen på Arlanda var kanske svettigast då New York-hotellets postnummer och sen gatuadress efterfrågades. Fick ingen bagagetag ut automaten men väl vid -inlämningen, flygstol fick jag först vid gaten. Kändes som om det var tur att jag var tidigt ute.
Löste sudoku, läste morgon- och kvällstidningen, kollade ”Ronin”. Kyckling och potatisgratäng till lunch och sen en fajita timmen före landning, Helt ok. Inga öronproblem heller, lite lock bara.
En inresedeklaration skulle fyllas i och visas upp vid en särskild kontroll efter landningen, innan det kollades fingeravtrycken. Delade en taxi med Mackan och hans sällskap Veronica och var den som släpptes av först. Jane´s hotel, charmigt men rummen är bara en säng, teve ovanför fotändan, AC, men inga garderober, fyra krokar för kläderna, lådor under sängen och en hylla ovanför densamma. Fri wifi, alltid nå´t. En dusch och wc i korridoren, men som en pratglad jänkare sa i hissen på vägen upp, man åker ju inte hit för att sitta på sitt hotellrum.
Rum med utsikt
Hotellet har för övrigt en Titanic-historia. Och i närheten har den kände fotografen Mark Seliger både bostad och studio, vad jag förstår.
”Vad är en stad?”
Nu återstår att se om detta stämmer: ”This town is often intimidating and overstimulating. And, without knowing a soul, New York can travel one step further – into the world of lonely and frightening.”
Går och tar en bit mat och några öl på Spritzer´s Corner, Rivington street. Släcker kl 03.45 svensk tid, 21.45 lokal tid. Får se vad det gör mot jet-lagen.
…är dubbel smartphone. Eller kanske inte?! Ett tillfälle till tunnelbanemys är det dock utan tvekan.
Tidsinställde det här inlägget till kl 10.25, tidpunkten då mitt plan lyfte från Arlanda. Mobilen kvicknade till efter hjärt-lungräddning och är nu lika laddad som jag inför nio dagar i NYC.
Dröjer med andra ord en stund innan jag bloggar här igen, men håll ut, jag ska försöka göra era besök här minnesvärda 🙂
Copyright secured by Digiprove © 2014
