Lika hett här som i Berlin, men jag är ju härdad så jag tar mig in till stan. Hämtar ny och förhoppningsvis säker iPhone-laddare samt köper en papperskniv, den senare för att skära foton. Skriver ut bilder tänkta för Gnestas öppna plank, självklart tar pappret slut. Blir med andra ord en sväng in till stan i morgon igen.
I kväll kollar jag ”Det stora kriget”, om första världskriget och minns Wünsdorf-Waldtstadt-besöket.
MarktHalleNeun, på Eisenbahnstrasse nere i Kreutzberg, är ett häftig ställe att ständigt återkomma till. Vi var där en torsdag, torsdagar är street food-Thursdays. Då finns där en hel del käk av olika slag, och dryck så klart. Dit måste ni bara, om ni är i Berlin!
…one mad a brother from the gutter They looked me up and down a bit and turned to each other”
Härom morgonen spelades 10cc´s ”Dreadlock Holiday” på frukostfiket. Inspirerade till ett face-tema.
Annars är jag hemma igen. Det första jag gör är att vattna blommorna. Det är bara min änglatrumpet som visar någon större sorg över att jag varit borta. En rejäl skopa vatten och den kommer igen med nya blad för de den fällt. Sen tvätt. Käkade lite naturell yoghurt och drack ett glas lättmjölk, ljuvligt!
Måste bara nämna att mina air-plugs fungerade till 100 % vid landningen. Inga öronbesvär alls. När jag landade i Berlin kände jag av trumhinnorna mer, men då proppade jag kanske i pluggarna för sent? Och att hotellet när jag checkade ut ville ha €32 för två frukostar. Jag har inte ätit några frukostar, svarade jag. Hon tog fram en nota och sa att rum 210 ätit frukost två morgnar. Sen bad hon mig att skriva min namnteckning och när hon såg den rev hon notan utan vidare och önskade mig en trevlig resa hem.
När detta publiceras är jag så gott som hemma i Orminge. Vad har veckan i Berlin givit mig? Tja, ännu bättre orienteringsförmåga. Hittar riktigt bra i de närmaste omgivningarna nu. Fotomässigt så där. Var kanske inte riktigt på hugget i värmen.
Men utflykten till Wünsdorf-Waldstadt var en höjdare!
Att dricka fem–tio glas vin i veckan kan skydda mot pulsåderbråck, enligt en studie. – Våra resultat talar för att måttlig alkoholkonsumtion av framför allt vin eller öl faktiskt har en skyddande effekt mot utveckling av pulsåderbråck i buken, säger Martin Björck, professor vid Uppsala universitet till Upsala Nya Tidning.
Tycker jag var rätt måttlig med alkoholen denna vecka, så pulsåderbråck kanske jag slipper den närmaste tiden?
En bit västerut längs Märkisches ufer, cirka 500 meter bort, ligger Dechshaus, en pråmrestaurang bland ett gäng historiska flytetyg.
Vill ha en schnitzel men råkar säga wienerschnitzel och får påtalat att den är gjord på kalv och att den de har är schweineschnitzel, det vill säga gjord på gris. Okej då!
Tar en vodka lemon före maten och en kristallweizen till schnitzeln. Fint det. €19.50, sådär en 180 svenska pengar.
När man reser solo har man inte alltid någon att prata med. Så man går där mållös. I dag var jag dubbelt mållös, hade inga planer, ingenstans dit jag hade lust att gå i hettan. Men jag gick ändå.
Rekade flygbussen för i morgon bitti och den gick från den hållplatsen jag trodde. Google Maps har helt andra förslag på resväg till Tegel, så jag ville kolla.
Tog sen en vid högersväng innan jag var tillbaka på hotellet efter två timmar och en kvart i solen.
Middag om några timmar, tänker bara gå runt hörnet och nåt kvarter bort längs Märkisches Ufer. Sen är det över för den här gången. Det ska bli skönt att komma tillbaka till lättmjölken, det godaste jag vet i dryckesväg. Några bilder har jag kvar att visa, de kommer när de kommer.
Inte är Berlin en svår stad att turista i, tvärtom. Till exempel biljettsystemet på U-bahn är föredömligt och det är bra skyltat och lätt att hitta i tåg- och tunnelbanesystemet. Tevetornet syns vida omkring och hjälper dig att hitta i stan. En barnlek således, om än inte för precis alla.
I dag är jag sugen på glass, men det är det enda jag är sugen på. Hettan börjar kräva sin tribut. En promenad blir det, men jag vet inte vart.
På Rathausstrasse, en kort promenad norrut längs Breiter strasse, får jag till sist min gulasch. Julchen Hoppe, tror jag stället heter. De använder sig av det där i Tyskland så populära gamla typsnittet som blir snyggt när man skriver för hand, men som är rätt oläsligt.
Restauranggäster
Tar in en fördrink, Zorro, ljusblå med ett gult och ett blått sugrör. Schyst! men det ska vara både kaffe och vispgrädde i den, och det vete fan om det var. Gulasch, som sagt, med runda bollar av potatis, svamp och röd lök. Tog en Berliner Kindl till det, en riktig pilsner. Berliniseringen fortsätter!
Zorro
Kvällen är molnig och den sköna svalkande vinden dyker upp av och till, lynnig. En ynklig liten lampa blinkar ut från tevetornet och en tysk skolklass i tonåren travar förbi.
Rabbis
På gräsmattan på andra sidan gatan är ett par rabbisar i färd med att käka sin kvällsmat.
Europahymnen
På vägen hem får jag Europhymnen spelad för mig av en av de underliga typer man kan få se i Berlin. Noterar att det fik där mina fotokamrater tidigare ätit sin frukost, och som var stängt och utblåst i februari, nu återuppstått som Tengoku, sushi, asia food & café. MacBooken visar också tecken på att det är för varmt. Hotellet har wifi men det är stundtals apsegt.
Det blev en dryg två timmars promenad ner till Gleisdreieck. Till en början mådde benen riktigt bra, schyst återhämtning (de första dagarna var värre, då skrek musklerna i trapporna).
Berlin
Inget särskilt med Gleisdreieck, ett stort öppet fält med ett par skatebordramper. Ett par väderkvarnar tittar plötsligt fram över grönskan, sen en stor, rostig motor och två sektioner fartygsskrov?! En förklarande skylt uppenbarar sig strax: ”Museumpark Deutches Technikmuseum”.
I livets skuggaSenap eller ketchup
Får lite fel på den interna kompassen så jag tar hjälp av den digitala och knallar hemåt Längs Lindenstrasse.
GatuartistLägg på, han kommer ju där!
Ung åskådare
Belönar mig med en croissant och en liten mangoglass. Måste ju hålla motivationen uppe!
31° utlovas till i dag. I går knallade jag för hela sulan, och sparade in på U-bahn-stålar. I dag tänker jag mig ner till Gleisdreieck, som ser spännande ut ovanifrån U-bahn. Men efter lunch någon gång. För morgondagen, sista dagen för den här gången, återstår att se vad det kan bli. Ska kika på min lista.
På tal om min spaning efter postlåda så visar det sig att jag passerat en sådan varje dag på väg till och från frukostfiket.