Big screen

Sensationellt nog har mina blommor klarat sig utmärkt i tio dagar på det vatten de fick avresedagen. Nu får de varsin slurk innan jag gör nånting annat. Efter att ha tvättat en maskin och hängt in tvätten i mitt ickefungerande torkskåp, laddat upp bilder på stordatorn och ätit frukost (unnade mig croissanter, några såna ingick ju inte i min påvra hotellfrukost) sov jag cirka fyra timmar.

På Fejan ser jag att någon gjort en genomgång av världens tjugo värsta flygplatser. Har mina misstankar och får dem bekräftade. Både Arlanda (18:e plats) och Newark (11) finns med på listan. Långa köer och ovänlig personal vill jag minnas förenade de bägge.

Sitter sen många timmar och går genom mina bilder ännu en gång, men på stor skärm. Hittar flera som åtminstone går att ha med i bloggen. När jag till sist går och lägger mig är det midnatt sen länge.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Hem, söta hem

Oundvikligen tickar klickan ner mot check out. I korridoren drar room service igång en dammsugare, från gatan hörs den vanliga kakafonin av sirener, tutor och skramlande lastbilar. Är kvar på rummet så länge det går och återlämnar mina nyckelkort till receptionen strax före klockan 11.

Svettig promenad upp längs 8th Avenue, från 23:e till 41:a gatan och bussterminalen, med ständiga stopp för rött ljus vid nästan varje tvärgata. Resväskan slår i min häl titt som tätt. En liten kö av resenärer står redan och väntar på Newark Airport Express och strax rullar en modern buss in. När jag åkte åt andra hållet var det med ett gammalt skrälle där allt bagage stuvades inne på bussen och inte i något lastutrymme. Via Lincoln tunnel, Weehawken och New Jersey turnpike avlägsnar vi oss från det stora äpplet. Av någon anledning luktar det liniment på bussen.

En dryg halvtimme senare står jag vid automaten och får ett boardingkort och en luggage tag utskriven. Väntar på att få droppa bagaget och bege mig till gaten. Kl 12.58 öppnar bagage dropen och kl 13.22 har jag passerat securityn. Där vill de att jag tar ut alla mina kameror och lägger dem i en låda.

Cirka tre och en halvtimme att slå ihjäl till boardingen. ”This is a depressing terminal”, säger en äldre dam i förbigående. Laddar mobilen och spelar sudoku om och om igen och tiden försvinner på nåt sätt. Samma lika på planet. Kompletterar med rullen ”Solo: A Star Wars Story”.

Airbussen 330 dunsar ner sitt landningsställ i Arlandas asfalt en halvtimme före utsatt tid. De trettio minuterna försvinner i väntan på bagaget. Till sist sitter jag ändå på ännu en flygbuss. Denna har minst sex sten men gungar gott ändå in mot stan. Tekniska nämndhuset, eller nåt, visar +25 grader. Lite kvarglömd sommarglädje sådär. Det är bara +11°.

Innanför dörren halv tio. Hem söta hem. Kroppsklockan säger halv fyra på morgonen efter 21 timmar i vaket tillstånd. Tycker mig se bananflugor över diskbänken men det är bara stjärnor.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Sista tuggan

Så blir det dags att packa till sist, efter tio nätter i det stora äpplet. Det ska trots allt bli skönt att komma hem och gå genom bilderna på en större skärm. Sen har vi ju det faktum att jag går upp kl 7 denna fredagmorgon här i New York och äter min frukost. Planet går klockan 17.25 och sen landar jag klockan 7.15 samma fredagmorgon. Eller strax efter midnatt min kroppstid och då har jag knappa två timmar kvar innan jag är innanför dörren hemma. Det snackas om att avskaffa antingen sommar- eller vintertiden, varför inte avskaffa alla tidsskillnader så man slipper jetlagen?

Mycket att göra när jag väl är hemma. Tanka över bilder från minneskort till dator och försöka från början få ordning på bildbiblioteket. Bland annat hålla isär bilder gjorda med X-T2 (majoriteten) respektive X100F. Kolla vilka blommor som överlevt och ge dem vatten. Plocka upp alla DN på hallgolvet. Postfacket har jag förhoppningsvis kommit ihåg att kolla när jag kom innanför porten. Vet inte vad som är bäst, tror inte att det finns nåt sätt som är bättre än nåt annat vad gäller jetlag. Sover när jag blir trött helt enkelt.

Så är sista tuggan tagen.

Lite klassiskt New York-gatufoto, tycker jag.

En sista parentes: sista kvällen lyckades jag hitta rätt lösenord till Tumblr och ladda upp en bild. Men det har tuffat på bra där ändå. Och Foley´s bjöd på kaffet som en trevlig sista gest till en trogen gäst som strax har rest.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Nästsista av det mesta

Klockan är strax över fyra på morgonen. Ett utryckningsfordon bröl-ylar sig nerför avenyn. Bättre det än om de skulle stanna nedanför fönstret.

Nästsista frukosten. Är rätt less på bagels. Har strax käkat färdigt på Foley´s också, kvällsmat återstår. Är där redan före klockan 12.30 och äter lunch. Kollar först att busshållplatsen för flygbussen ligger där den ska, däremot är hållplatsen vid Bryant Park av det mer osynliga slaget. Tar för övrigt en halvtimme att ta sig till nämnda hållplats. Och då Foley´s ligger i”faggorna” går jag dit.

Europa Leaguefotboll redan mitt på dagen, vill se Genk spöa Malmö men de kan bara visa Villareal mot Rangers, Ingen kul match så jag käkar och går ner till hotellet och vilar. 

Inget Mattifotoväder i dag heller. Är det nåt att klaga på så är det just det. Få dagar med sol, få dagar med regn. Och den här gången är jag inte sugen på att bara plåta människor. De till Captain America, Ninja Turtle och Minnie the Mouse utklädda rufflarna ser till att få ett foto taget med en intet ont anande turist och halar sen fram en lapp som det står ”TIPS” på och stackarna får hala upp plånboken.

Det här är sannolikt nästsista blogginlägget från rum 404 på Chelsea Savoy. Strax är det slut för den här gången, eventuellt för alltid.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Species 6254

”Something’s not right”, hör jag från en kvinna vid frukosten. Har hon verkligen koll på mina blöta skor? 
Tar tuben downtown mot the South ferry, byter vid 14th Street för att komma till Brooklyn. Hoppar av på Hoyt street. Har ingen aning om var jag är men har gott om tid att ta reda på det. Kollar kompassen på mobilen och lufsar norrut. Nja, det var inget bra, svänger österut och kommer så till Brooklyn Navy Yard.

Här som på Manhattan ligger det formliga sopberg på vissa gator. Och ofta ser man väntande människor, de sitter bakom nåt staket eller bredvid någon infart. Och väntar!
Hittar sen Kent Ave både i verkligheten och på kartan. Tar mig upp på Williamsburg Bridge och snirklar mig till en tunnelbanestation och direkt upp till Foley’s. Champions league. Man C mot Lyon. Skräll: 1-2!
Aftonbladet just nu: Larm om nakna män. Tänk vad man missar!

Missade även ett strömavbrott på gröna linjen mitt under rusningstrafiken, där kunde jag suttit om jag inte suttit på Foley’s. Verkar också komma hem mitt i en höststorm. Vissa saker går kanske inte att undvika?
Automatisk påfyllning av coke. Fyra stycken hann det bli, inte ett spår av dem på notan. 
”Our species 6254, its an organic species…”, man snappar upp intressanta samtalsämnen.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Brooklyn?

I dag blir det nog tuben ut till Brooklyn, lite skräpigare kåkar där inbillar jag mig. Hoppa av vid Brooklyn Bridge och sen knalla upp mot Williamsburg Bridge. Eller nåt. Men först den eländiga  frukosten. Hade de inte mjölk skulle jag leta upp nåt frukostställe. Fanns två senast jag bodde på det här i faggorna hotellet, men de är borta nu.

Upptäcker att skorna fortfarande är dyngvåta efter gårdagens regn. Rätt oskönt! Proppar dem fulla med tidningspapper men de lär inte hinna torka tills det är dags att bege sig. Risk för skavsår.

Champions league fotboll igen, i eftermiddag. Nu kvittar det lite vilken match jag ser. Real Madrid mot Roma, kanske? Reals spelare är förbannat skickliga, men annats hejar jag inte på Francos gamla lag.

Läser lite Teju Cole på kvällarna och spelar speedsudoku på mobilen tills batteriet lägger av.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Thunder

Noggranna kartstudier ledde mig till, och förbi, Fotografiskas NYC-hus. En vacker kåk, öppnar till våren enligt infon på de affischer som prydde fasaden. Hade ju varit kul att som medlem i Fotografiska familjen kunna vara med på invigningen av Fotografiska NYC. Det går väl att ordna men det är inget jag planerar.

Följer min promenadslinga söderut. Har inte kollat när ICP öppnar, No Relation öppnar kl 12 hoppas jag, och inte kl 13, klockan är nu bara 11.30. Slinker in på Phebe’s igen för ännu en meatloaf med potatismos, tar en Goose Island till maten.

Perfekt med tunnelbanan precis utanför.

Fortsätter ner till ICP. Det var inte bara oöppet utan tvärstängt till 27/9. Det såg jag inte på deras webbsida. Via second handshopen, två t-shirts och ett skärp, vänder jag uppåt och hemåt. Nu börjar det regna och åska, strax vräker det ner. Perfekt fotoväder, take cover and shoot. Platsen är inte den bästa men det gick inte riktigt att välja. Hinner tillbaka till rummet och byta skjorta och jeans och skena upp till Foley’s och CL. Liverpool-PSG, mycket bra fotbollsmatch, mycket bra slut, 3-2 till Pool på övertid!

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Fyra dagar kvar

Vaknar nångång efter kl 4 på natten och det är för en gångs skull helt tyst utanför. Men bara för kanske tio sekunder. Sen brakar det loss igen. En del fordon låter som när höststormen viner utanför fönstret hemma. Fantastiskt ändå att jag sover utan att låta mig störas.

I dag siktar jag i alla fall på ICP. ICP UCPOOP. Cirka 36 minuters promenad ner till the Bowery. Ska försöka hitta Fotografiskas kåk på vägen, skärpa till mig redan från början. Måste fortsätta trimma fläsket, 15 800 steg i går är lite i underkant ändå.

På vägen tillbaka tittar jag nog in på No Relations Vintage igen. Behöver köpa några bälten.

Kl 15 tänker jag mig Champions league-fotboll på Foley´s. PSG mot Liverpool. Blir en lagom avslutning på dagen.

NYC-vistelsen börjar lida mot sitt slut, snart är det fredag och hemresa. Brölet från avenyn ersätts av mistlurstut från farleden.

Men det ska trots allt bli skönt att komma hem och att i lugn och ro gå genom bilderna. Tror jag publicerat de bästa men det kan ju finnas glömda, förbisedda pärlor. Och en större skärm gör ju sitt till.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

A beer on the house

Måndag, sista veckan. Tänker mig att kolla in Fotografiskas kommande location. Den ligger fem minuter bort men jag lyckas slarva med kartläsningen och går förbi med marginal. Är på väg att missa även Strand’s book store, men hinner korrigera riktningen. Lyckas komma ut utan inköp. Har dels Teju Cole att läsa och beträffande mina fotoböcker har jag dålig koll på vad jag har. 

Strax före kl 12 och det börjar svaja lite. Köper två bananer för att sökandet efter ett lunchhak inte ska bli för jobbig. Slinker in på Phebe’s Taverna och tar en meatloaf med potatismos och en Lagunitas. 
Four days left and I still haven’t found what I was looking for.

Det luktar kläder i torkskåp i den har delen av Manhattan, eller tvätteri.
Frågar en polis om riktningen till färjeterminalen. ”Definitely that way. But it’s far, you should take the subway”. Men mina ben tjänar mig riktigt väl, längesen det känns så bra efter 100 000 steg på sex dagar. Tajmar färjan väl, det är i princip bara att kila ombord. 

Tillbringar en timme på Staten Island, mestadels på Steiny’s Pub där jag tar en lokal IPA och ett porträtt av bardiskgrannen. Bayern Munchen-Bayer Leverkusen på pubteven.
Mina fotobekantingar Mackan och Martin messar om bärs på the Taproom på 23:e gatan, 3:e Ave. Tar tuben upp. Ingen vidare stationinfo på tåget och vad som sägs i högtalarna går bara delvis att uppfatta. Men det blir rätt ändå.
Övertalar Mackan och Martin att vi ska äta på Foley’s,  t-bone steak lockar. Får in en gratisöl eftersom jag är stammis sen två dagar. Sweet!

Har då och då besvär med att ladda upp bilder och får då det underbara meddelandet ”Svaret är inget giltigt JSON-svar.” Vem f-n är JSON?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018