”Marknadskrafterna dödar planeten”

”Marknadskrafterna dödar planeten – dags för nytt ekonomiskt system”.

Vad är detta? En rubrik till en rödglödgad appell i Kommunistiska partiets organ Proletären? Ingalunda. Däremot en artikel ur den föga systemkritiska ekonomitidskriften Veckans affärer, som återger innehållet i en ny FN-rapport.

Björn Wiman, DN 29 september 2018

Förvarnade ju att jag skulle sova ut under lördagen. Förutom sen uppgång vid kanske klockan tio tog jag mig en redig tupplur mitt på dagen och sov bort ytterligare några timmar.

Lyckades sen ändå få gjort några av de basala göromålen. Skönt!

I dag söndag har jag planer. Galleri Kontrast visar Lennart Nilssons mer okända bilder (jag har koll på dem). Han är ju annars världsberömd för sina bilder av hur ett barn växer till i mammans mage. På Kulturhuset hänger Robert Doisneaus Parisbilder och på Fotografiska ska man ju se Lars Tunbjörks sverigemelankoliska färgblixtfotografier.

På Medeltidsmuseet hålls ett föredrag om Slussens historia, med anledning av den pågående ombyggnaden. Ska försöka orka med det också.

Under andra världskriget var högersidan i Sverige extremt tyskvänlig. Den har alltid haft en fäbless för starka krafter.

Före detta ordföranden för Nobelstiftelsen Marcus Storch i Di, om näringslivets kontakter med SD.
Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Ramaskri

Planerar min morgonresa till jobbet: 

07:59 » 09:01

Restid 46 min 

Får inte ihop matematiken riktigt.

Här gör Megan Markle skandalblundern – se klippet som orsakar ramaskri

Vad är det för hemskt som Hertiginnan av Sussex gör? Jo, hon stänger bildörren själv. Klippet kan ni leta upp själva, det hela är ju rena Rama larvet.

I säng sent i går, eller i natt snarare. Klockan 01 nångång, efter ett samkväm med arbetslaget hemma hos en kollega. Förutom god mat och dryck spelade spel. Första var ett ölquiz i lag, mitt lag vann, sen en kortävling om mat, med frågor i olika kategorier typ ”mattraditioner”, ”i köket”. Mat och matlagning är nog ett av mina sämsta ämnen, medan flera kollegor har det som ett stort intresse. Jag vann den tävlingen också, på ren allmänbildning. I övrigt har jag inte mycket att skryta över.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Bussutflykt

Glassbilsterror och ylande billarm är visserligen skapliga oljud men väger lätt mot sjätte avenyn. Med andra ord sov jag bättre over there än hittills härhemma.
Går på fel buss på morgonen och får kliva av vid cityterminalen i stället för Skanstull. Det hänger nu på en tunn tråd om jag ska hinna till jobbet i tid. Ett tåg rullar in och det står Skarpnäck på perrongskylten ”Tåget går till Hagsätra” hinner jag höra från tåghögtalarna och jag kastar mig ombord. Glider in på jobbet med fem minuters marginal.

Fattas några timmar i min anpassning till svensk tid känns det som. Hoppas kunna somna normal tid i kväll och inte efter midnatt.

På tal om vespor, en av mina elever säger att han ska köpa mig en elcykel till min födelsedag. Det ser jag fram emot.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Otillräkneligt

Är fortfarande relativt otillräknelig då jetlag-perioden ännu inte är över. Kommer till morgonbusshållplatsen och märker att jag ser taskigt på höger öga. Måste ha missat att stoppa in linsen. Det första jag gör när jag kommer hem är att kolla efter den på handfatskanten och badrumsgolvet. Men nix, den har väl spolats bort. Sista hoppet står till förvaringskoppen, tomt. Efter att ha tagit ut vänsterlinsen känns det konstigt i höger öga, och där är linsrackarn, och har varit hela dagen.

Orkar inte gå på vernissage efter jobbet, ej heller gå till Macaffären i Götgatsbacken och kolla efter mina påminnelser. Om lördag kanske. Men först ska jag sova ut.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Bensin i vagnen

Bensin i blodet, sjöng Docenterna värdet begav sig. I går var det bensin i vagnen som gällde. ”Strax efter klockan 16 larmades polisen till tunnelbanans gröna linje vid Sankt Eriksplan. I en vagn på ett tåg på väg mot T-centralen hade då passagerare observerat hur en man spillt ut bensinliknande vätska i vagnen.” Som tur var hade tåget kommit till Skanstull när det blev stopp, och jag kunde knalla upp till busshållplatsen vid Medis.

Fint att komma tillbaka och känna sig efterlängtad. Och inte bara av mina ettor utan även av flera i förskoleklassen.

I dag testar jag nya jackan jag köpte i New York. Den är inte vacker men sällsynt. Köpt för att fickorna rymmer men lilla kamera. Och den har foder. Får se hur det känns i höstkylan på morgonen.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Il Silenzio Grande

Kanske är det för tyst där ute för att jag ska kunna somna? Funderar på om jag skulle spelat in ljudet från sjätte avenyn att ha som god natt-”musik”.

Tystnaden är inte den enda omställningen. Det är 6 kalla, blåsiga grader när jag lufsar mot morgonbussen, mot de tjugotre eller mer som mötte mitt morgonfejs för bara några dygn sen. Det är med andra ord åter höst i mellanmjölkens land. Hur landet ska regeras vete fåglarna, olyckskorparna kraxar sen länge.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Memento mori

Har med mig ett stort problem hem från New York. Plötsligt där jag gick på gatorna försvann ”Påminnelser” från min iPhone, kvar finns bara ”Att göra” som inte innehåller nåt alls. Försöker återskapa via iCloud, men där finns inget heller. Så jäkla lätt ska det väl inte vara att radera dem att det går bara genom att hålla i telefonen slarvigt. Eller vad det nu var jag gjorde. Hoppas jag inte missar nåt viktigt nu. Dessutom är mitt trådlösa tangentbord jäkligt jobbigt då det titt som tätt tappar kontakten med datorn och man får skriva om allt. Så där, nu har jag gnällt lite igen, det känns skönt.

Mitt på söndagen slår jetlagen till och det känns lite tjockt i skallen. Vilar lite före derbyt Gnaget-Bajen. Kan sen inte somna på kvällen utan läser tidningar och löser sudoku.

Hittar tillsist instruktionerna om hur man ställer in kombinationslåset på nya resväskan. Använde ett löst hänglås under resan, tidigare har jag inte haft nåt lås alls. Har ju nästan bara kläder där. Återstår nu bara som sagt att hitta ”Påminnelser” på iPhonen. En massa födelsedagar bland annat.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Big screen

Sensationellt nog har mina blommor klarat sig utmärkt i tio dagar på det vatten de fick avresedagen. Nu får de varsin slurk innan jag gör nånting annat. Efter att ha tvättat en maskin och hängt in tvätten i mitt ickefungerande torkskåp, laddat upp bilder på stordatorn och ätit frukost (unnade mig croissanter, några såna ingick ju inte i min påvra hotellfrukost) sov jag cirka fyra timmar.

På Fejan ser jag att någon gjort en genomgång av världens tjugo värsta flygplatser. Har mina misstankar och får dem bekräftade. Både Arlanda (18:e plats) och Newark (11) finns med på listan. Långa köer och ovänlig personal vill jag minnas förenade de bägge.

Sitter sen många timmar och går genom mina bilder ännu en gång, men på stor skärm. Hittar flera som åtminstone går att ha med i bloggen. När jag till sist går och lägger mig är det midnatt sen länge.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Hem, söta hem

Oundvikligen tickar klickan ner mot check out. I korridoren drar room service igång en dammsugare, från gatan hörs den vanliga kakafonin av sirener, tutor och skramlande lastbilar. Är kvar på rummet så länge det går och återlämnar mina nyckelkort till receptionen strax före klockan 11.

Svettig promenad upp längs 8th Avenue, från 23:e till 41:a gatan och bussterminalen, med ständiga stopp för rött ljus vid nästan varje tvärgata. Resväskan slår i min häl titt som tätt. En liten kö av resenärer står redan och väntar på Newark Airport Express och strax rullar en modern buss in. När jag åkte åt andra hållet var det med ett gammalt skrälle där allt bagage stuvades inne på bussen och inte i något lastutrymme. Via Lincoln tunnel, Weehawken och New Jersey turnpike avlägsnar vi oss från det stora äpplet. Av någon anledning luktar det liniment på bussen.

En dryg halvtimme senare står jag vid automaten och får ett boardingkort och en luggage tag utskriven. Väntar på att få droppa bagaget och bege mig till gaten. Kl 12.58 öppnar bagage dropen och kl 13.22 har jag passerat securityn. Där vill de att jag tar ut alla mina kameror och lägger dem i en låda.

Cirka tre och en halvtimme att slå ihjäl till boardingen. ”This is a depressing terminal”, säger en äldre dam i förbigående. Laddar mobilen och spelar sudoku om och om igen och tiden försvinner på nåt sätt. Samma lika på planet. Kompletterar med rullen ”Solo: A Star Wars Story”.

Airbussen 330 dunsar ner sitt landningsställ i Arlandas asfalt en halvtimme före utsatt tid. De trettio minuterna försvinner i väntan på bagaget. Till sist sitter jag ändå på ännu en flygbuss. Denna har minst sex sten men gungar gott ändå in mot stan. Tekniska nämndhuset, eller nåt, visar +25 grader. Lite kvarglömd sommarglädje sådär. Det är bara +11°.

Innanför dörren halv tio. Hem söta hem. Kroppsklockan säger halv fyra på morgonen efter 21 timmar i vaket tillstånd. Tycker mig se bananflugor över diskbänken men det är bara stjärnor.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018

Sista tuggan

Så blir det dags att packa till sist, efter tio nätter i det stora äpplet. Det ska trots allt bli skönt att komma hem och gå genom bilderna på en större skärm. Sen har vi ju det faktum att jag går upp kl 7 denna fredagmorgon här i New York och äter min frukost. Planet går klockan 17.25 och sen landar jag klockan 7.15 samma fredagmorgon. Eller strax efter midnatt min kroppstid och då har jag knappa två timmar kvar innan jag är innanför dörren hemma. Det snackas om att avskaffa antingen sommar- eller vintertiden, varför inte avskaffa alla tidsskillnader så man slipper jetlagen?

Mycket att göra när jag väl är hemma. Tanka över bilder från minneskort till dator och försöka från början få ordning på bildbiblioteket. Bland annat hålla isär bilder gjorda med X-T2 (majoriteten) respektive X100F. Kolla vilka blommor som överlevt och ge dem vatten. Plocka upp alla DN på hallgolvet. Postfacket har jag förhoppningsvis kommit ihåg att kolla när jag kom innanför porten. Vet inte vad som är bäst, tror inte att det finns nåt sätt som är bättre än nåt annat vad gäller jetlag. Sover när jag blir trött helt enkelt.

Så är sista tuggan tagen.

Lite klassiskt New York-gatufoto, tycker jag.

En sista parentes: sista kvällen lyckades jag hitta rätt lösenord till Tumblr och ladda upp en bild. Men det har tuffat på bra där ändå. Och Foley´s bjöd på kaffet som en trevlig sista gest till en trogen gäst som strax har rest.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018