Bokpaket med förhinder

Hu, vad svettigt det var att knalla genom Nackareservatet i dag. Men eleverna kämpade tappert på. X 100 var med hela vägen och sakta med säkert hoppas jag bli allt mer förtrogen med den. Nu kommer strax fem dagar ledigt och jag ska passa på att köra vad jag orkar ute på gatan. Bilden nedan är dock inte tagen med Fujin.

Iiih! Inte DÄR!!! En favvodocka i repris.

En kompis vill köpa ett ex av min bok ”Fotospår” och då det var någon slags rabatt om jag beställde minst fem, gjorde jag just det. Beställde fem. Och nu har de anlänt till Sverige och till och med Stockholm. Det ligger en liten lapp från UPS att de varit här men att jag inte var hemma. Satans trassel det där, jag jobbar ju så inte sjutton kan jag vara hemma kl 14.45 och vänta på ett paket. Få ringa dem i morgon och se hur vi ska göra. Senast kunde jag ju hämta paketet på Pressbyrån, eller om det var Konsum. Ingen panik i och för sig, ska träffa kompisen nästa fredag först.

Fortsatta tester, på eleverna

Testar X100 på eleverna och får väl så småningom den nödvändiga förtrogenheten med kameran. I morgon ska vi ut på vandring i Nackaskogarna och jag fortsätter fotograferandet.

Skärpan på den sittande äldre mannen till vänster, i övrigt oskärpa. Gillar skärmarna, och just bakgrundsoskärpan då den stör.

Slutade sent denna eftermiddag, kollade efter Gullmarsgruppcoachen utan att se honom. I morgon slutar jag också efter kl 18. Gör ett nytt försök då. På onsdag har jag annars tid att stanna till och fotografera och se om det blir någon reaktion från trafikvärdarna (vars gruppcoachs om tidigare berättats hävdade att det utan tillstånd råder fotoförbud på tunnelbanan).

Fine söndagspix X100

Mors då, på mors dag! Regnigt och eländigt under förmiddagen. Huvudvärk! Med andra ord en dag som klippt och skuren för en fotoutflykt för att äntligen tillfälle att hårdtesta nya kameran på gatan.

Vid Björknäs är det förarbyte. Chaffisen som ska köra oss vidare sitter kvar vid busshållplatsen och kvider: Jag vill inte!” Han har fått slänga i sig lunchen och är grinig. En ung man ska till att kliva på, frågar:  ”Är det här snabbaste bussen till Slussen?” ”Söndagsbussen?” undrar chauffören. ”Jag menar snabbaste vägen?” ”Ta en taxi, det går snabbast!” ”Snabbast av bussarna? fortsätter den unge mannen. ”Alla bussar är lika snabba! Å ingen biljett har du heller”, säger bussgubben surt när mannen börjar knappa in ett biljettsms. ”Den ska var klar när du kliver på! Alla är så stressade nuförtiden.” ”Jag bara frågade om den här bussen går raka vägen till Slussen utan omvägar” ursäktar sig en unge mannen. ”Det är bara att lära sig, 444, 445…”

Som vanligt har jag lagt upp en bana med kontrollstationer. Startpunkt Slussen. Tänker plåta FISK-skylten i Gamla stan, mellan Kornhamnstorg och Mälartorget. Den känns gammal och genuin, vet inte om den är det.

Sen kika in på en utställning på Munkbron, om jag inte missuppfattat det hela. Hittar nämligen inte var jag såg den infon. När jag väl står där hittar jag ingen passande entré eller andra ledtrådar till någon fotoutställning så jag fortsätter vidare.

Behöver ny läsning sedan jag läst ut Keith Richards-biografin och strax även ”Urban Safari” och ämnar mig till PocketShop inne i Centralstation. Kommer ut med Jan Guillou: ”Ordets makt och vanmakt”, Erik Niva: det bästa ur ”Livet längs linjen” och ”Den nya världsfotbollen” och Barney Hoskins: ”Lowside of the roads. A life of Tom Waits”. Två bra journlister och en favvoartist. Det ska väl räcka ett tag.

Nästa anhalt var tänkt att bli MM och nyöppnade Siri Derkert-utställningen, men det började dunka i skallen. Hemresa och lite Slussenfoto.

Kameran då? Menyläsning är sällan kul, det finns så mycket som är fullständigt ointressant. Fujis ej undantagen. Istället leker jag med menyer och inställningar hej vilt. Tar ändå en titt till och får förklarat vad fiskdammen på displayen betyder. Jag har slirat med tummen och ställt in vitbalansen i undervattenläge. Det ska visserligen regna i helgen, men det är nog inte vad som avses här. Men teknik intresserar mig inte så det kommer ingen beskrivning av olika inställningar här. Jag bara kör.

Åker ofta tunnelbana och buss med mina elever när det är trångt.

Rubriken är en aning överdriven. Visserligen kommer jag hem med flera hundra bilder, men alla är inte ”fine”. Och det beror på mig, inte på kameran.

”Of course, there will always be those who look only at technique, who ask ”how,” while others of a more curious nature will ask ”why.” Personally, I have always preferred inspiration to information.” – Man Ray

Skulle någon läsare få för sig att hon/hon vill ha min bok ”Fotospår”, 450:-, så finns det strax några ex här i stan för direktköp. Den finns ju att köpa på Blurb annars.

Seglördag

I dag var det trött ljus från start. Min arbetsgivare kräver att vi före sommaren ska klara ett datorprov, hantering av, ordbehandling, internet etc och det satt jag och slet med i morse. PIM kallar de det. Blir apseg av att sitta och läsa på en datorskärm. Och det jag behöver kan jag ju.

P-avgift betald?

Lullar ner till mitt Konsum. Ormingekarnevalen ekar mellan husen men jag håller mig därifrån. Har med mig X100 men har en del kvar att lära beträffande handhavandet. Får ingen bra bild med andra ord.

I kväll glor jag på Champions, final mellan Barcelona och Man Utd. Årets match, på förhand.

Löften inför kommande dagar

Fredagar är ingen bra bloggdag, få har tid att bryta myset och klicka in här. Ingen bild i dag därför, men ett par löften för de närmaste dagarna.
I morgon och/eller i övermorgon testar jag nya kameran direkt på gatan. Jag kommer så småningom att redovisa hur jag efter att ha blivit felaktigt avvisad från Gullmarsplans biljetthall av en s k gruppcoach har mejlväxlat med SL och hur det gick när jag konfronterade samme nisse med den information jag fick.
Visst låter det spännande?!

Äh, ni får en bild iallafall…

…den har ju lite fotoanknytning.

Fine pix with me

Har nya ögonstenen med mig till jobbet och försöker som vanligt lära mig den utan för mycket glutt i manualen. Det går så där. Jag är ju van vid det intuitiva som Mac-ägare, men det är ju inte alla fabrikörer som fixar det enkla.

Testar kameran vid Gullmarsplan, texten och pilen blir iaf okej. Står och plåtar folk och ingen tar minsta notis. Utom en.

En föredömlig attityd till att bli fotograferad.

Lyckas i allafall få den ljudlös. Återstår ett mer noga granskande av menyer och övriga inställningar.

Stannar till även vid min sweet spot Slussen, bussterminalen. Tycker nog den klarade detta motiv hyfsat.

Bara att öva vidare.

I knew from a very early age, that what I saw on tv had nothing to do with real life. So I wanted to make a record of real life. That included having a camera with me at all times. – Nan Goldin

 

Jon Lennon

Händelserik tisdag, först fågelskådning med de små i ösregn, sen besök på historiska efter lunch med ett nytt gäng småttingar. Nyttigt och lärorikt för dem att komma iväg på utflykter.

Efter jobbet var det de här med bussarna. Försökte få plats på en sen och fullsatt buss 19 men fick kliva av för att den skulle kunna komma iväg. Hann ändå till fotoaffären och hämta nya kameran. Hade tänkt åka hem och fixa med den men när jobbarkompisen satte upp mig på gästlistan på ett evenemang på Kägelbanan, Mosebacke, åkte jag dit först.

Det var en John Lennonafton. Min kompis och hans band spelade John Lennoncovers och sen skulle det visas en tvåtimmars rulle om och med Lennon i NYC. Den hoppade jag. Men bandet var bra!

Svårt som det är att sova men när en björktrast (?) fick spel kl 02.33 var det omöjligt. Får sega mig genom denna onsdag.

Slussentankar

Som gatufotograf bör man ha ett intresse för sina medmänniskor. Och ett öga för karaktärer, intressanta ansikten, som kanske berättar en historia. En förmåga att se interaktionen, det mänskliga mötet, samvaron. Återstår att fånga det avgörande momentet.

Tidens lösen är ju det mobila samtalet. ”Hej! Var är du?” Direktkommunikationen ansikte mot ansikte går på kryckor.

Vi kommer allt längre ifrån varandra, pojke möter inte flicka IRL längre utan kanske via någon chat eller annat nätnonsens.

Kanske blir vi färgkodade så vi hittar likasinnade, med skyltar som visar rätt väg för ett sällsynt möte.

Det handlar om att se

Gatufoto är ju främst människor i urban miljö. Nils-Erik L plåtar helst utomhus (men har några bra undantag, vill jag minnas). Mats A har några underbara bilder tagna i pubmiljö. Själv kikar jag ibland in i butiker och frisörsalonger, förutom museer och gallerier. Och Kulturhuset här i Stockholm såklart.

Rätt stilig ung man, mån om sitt yttre. Kollar in nya sneakers.

Men det mesta av mitt fotograferande sker utomhus. Det som gäller är att se, att vara observant. Ecce homo, typ. Men även omgivningarnas stora som små detaljer. Hinner du, kan du placera dig så ljuset blir så bra som möjligt och se till att inga stolpar växer upp ur huvudena på folk. Men det går inte alltid.

I den här bilden är det porslinskatten med solglajerna som fångade mitt intresse. Några trianglar här och var för den kompositionsmedvetne.

”Good photography is not about ‘Zone Printing’ or any other Ansel Adams nonsense. It’s just about seeing. You either see, or you don’t see. The rest is academic. Photography is simply a function of noticing things. Nothing more.” Elliott Erwitt


Rasande debatt om gatufoto

Debatten rasar på klotterplanket i Fotosidans Gatufotopool. Någon har rutit till och förklarat det mesta som visas i gatufotopoolen för ointressant. Friskt vågat! De flesta hukar sig. Andra känner sig mer träffade men utan att ta åt sig och förstå vad som avses. Det mesta är sig likt sen senast detta diskuterades, och gången innan. Och skulle jag orka belägga det, skulle jag hävda att såhär har fotografer argumenterat i hundra år. I boken Centennium dyker många av teserna upp som än i dag väcker ilska.

Jag försöker ju hitta lite ovanliga vinklar och situationer. Sen är det inte alltid det enklaste att få till det rent tekniskt. Här föll jag för mannen som mekade frenetiskt med att fälla halva baksätet, eller tvärtom, medan hans fru assisterade med muntra tillrop. Fick beskära en del för att mannen skulle synas.

Hade för övrigt, och på tal om ingenting, ett besvärligt insomnande i går natt. När jag kröp in under täcket kände jag som om något kröp längs foten. Osannolikt, tänkte jag, det var nog bara en flik av täcket som smekte tårna. Men ett ögonblicke senare kände jag det igen och tryckte till med foten. Fick då som ett litet bett ovanför lilltån och tänkte på en arg spindel eller liknande. Drar bort täcket och finner en inte mindre arg geting. Slikt sängsällskap betackar jag mig för! Stinget kändes mest son en liten kittling och klingade snart av, getingen passade också på att klinga av medan jag letade efter xylocainsalvan.

Mer Streetwaves. Letade ett tag efter den här videon på YouTube, men den ligger på MySpace. Gillar videon med alla katter som stryker omkring. ”Death of Excitement”!

Näst smartast efter boarder collie. Pudeln alltså, inte matte. Enligt DN och med reservation för att jag minns fel om boarder collien.

”My creative process begins when I get out with the camera and interact with the world. A camera is truly a license to explore. There are no uninteresting things. There are just uninterested people.” –Jerry Uelsmann