Interaktion?

Tycks ha drabbats av vårtrötthet. Orkar inte åka in till stan. Å andra sidan är det sannolikt  studenter, valborgsfirare och rojalister en masse därinne, och det är inget för mig. I morgon är det första maj, håller jag mig undan demonstrationsstråken går det ju att ta en sväng. Om jag orkar, förstås.

Så i dag blir det bara det gamla vanliga – en promenad till Konsum. G11:an är med, missar en del men får till en godkänd.

Det diskuteras gatufoto på Fotosidan. Affe Johansson konstaterar att det skett en glidning från ett vidare begrepp till ett snävare. Bilder utan människor som dög som gatufoto för ett par tre år sen, men hänvisas nu till cityscapes. Mats A hänvisar till London Street Photograhy Festivals regler för deltagande i deras gatufototävling:

Street photography can be interpreted in many ways but the London Street Photography Festival defines it as:
“un-posed, un-staged photography which captures, explores or questions contemporary society and the relationships between individuals and their surroundings.”

# Photographs where you have interacted with the subject (ie: asking them to pose for you) are not allowed
# Photographs must be taken in the public realm (for example: streets, subways, museums, beaches, parks, events, countryside etc.)”

Och någon begränsning måste såväl pool som tävling ha, medan i en bok eller en utställning varje bild tagen i ett urbant sammanhang kan passera som gatufoto. Eller till exempel i min blogg. Jag kallar det gatufoto även om det inte syns någon människa i bilden utan vars närvaro blott antyds.

Katja Hellmig tog upp interaktionen i gatufotot. Det är ju det man söker men nästan aldrig finner. Det slog mig att mina gatufotohjältar inte heller har fångat interaktion särskilt ofta utan istället fångar människan i staden, ofta ensam eller bland andra ensamma. Den interaktion jag finner är mellan lekande barn. Svårt det där, eller lätt.

I kollektivkörfältet

Det är ju där jag befinner mig alltsomoftast, i kollektivkörfältet. Och där är G11:an rätt liten och behändig. Bara den inte var så långsam i avtrycket. Men den vridbara skärmen är kanon!

”Väntan på 19”

Brukar spana runt omkring mig där jag väntar på buss eller tunnelbana. Gullmarsplan, tunnelbaneperrongerna i eftermiddagssol är fina. Däremot hinner det bli evig skugga i stationshallen innan jag kommer dit. På morgnarna har jag noterat ett spännande randigt ljus i väntrummet på perrongen men hittills har jag inte haft tidsmarginal nog att stanna och låta.

”Arm, hand och huvud”

I morse tyckte jag det såg lite intressant ut med alla som väntade på att buss 19 skulle köra in. Tyvärr hann jag inte ta den bild jag ville utan det blev den ni ser överst. På tunnelbanan mellan Gullmars och Slussen tar jag den undre bilden. Här är jag ute efter just det bilden visar, armen, handen och ansiktet. Vill få till ett ”bättre” ansikte men så blir det icke.

Ägnar mig sen åt fredagsmys (ett riktigt töntbegrepp). Läser senaste boken ”Kreativ fotografi” av George Barr. Återstår att se om det gör mig till en bättre fotograf. Fan tro´t!

”Myset” består i att jag samtidigt lyssnar på Kajsa Grytt, Veronica Maggio, Pascal/Mattias Alkberg och Fleet Foxes på Spotify. Av en händelse hittade jag ”3 Gymnopedie” av Satie. Ah, vackert!  Letade sen upp ”Kärleken till de tre apelsinerna” av  Prokofiev Till detta drack jag Sierra Nevadas Torpedo och Pale Ale.

28 april på Tjärhovsgatan

Samlar ihop mig efter arbetsdagen och sätter upp CFF och Aida Chehrehgoshas utställning ”Till mamma, pappa och mina två bröder” som slutmål för en kort promenad.

Hoppar av vid Medborgarplatsen.  I Björns trädgård är det fullt med folk vid serveringen och vid lekplatsen och  skatebordgroparna. Följer Tjärhovsgatan österut i ett härligt eftermiddagssolsken. Händer just inget värt att fotografera egentligen. Precis innan jag är framme rusar ett par unga fotbollsspelare förbi mig och letar efter en tredje som kommer ut ur en port just framför mig.

Det är vernissage och jag förser mig med en plastmugg vitt och diverse standardtilltugg som chips och nötter med mera. Utställningen visar en komplicerad familjehistoria med bakgrund i ett krigsdrabbat land. Våld inom familjen och starka känslor av både hat och kärlek. Aida Chehrehgosha fantiserar i sina fotografier föräldrarnas död, vilket hon fantiserat om sedan hon var barn.

Tar mig nertill Slussen och med några kvicka steg hinner jag med min buss.

 

Twisted parkour

När jag kommer upp på skolgården strax före klockan åtta på morgonen är två småkillar i färd med att spela landbandy. Ser snart att den ena killen inte har spelat så många gånger tidigare då han ser rätt valhänt ut med klubban. Den i sporten mer drivne kompisen önskar lite mer av den andre: ”Sikta! Lura mig, lura mig!

Försöker få mitt pass förnyat efter jobbet men när jag drar nummerlappen ser jag att det är 35 pers före mig. Åker hem. Mitt pass går ut i augusti så det funkar ju att åka till Manchester i juli.

Tilldragande foto, eller ouppfyllda kriterier?

Läser något intressant i Fotografisk tidskrift. Jenny Maria Nilsson skriver att hon oroas av att elever som gått gymnasiet med media- och/eller fotografinriktning oftast ställer frågor om datorer och photoshop. Photoshop ersätter inte kamerateknik eller förståelse för ljus och seende, skriver hon, och önskar att det undervisades mer i fotografiets historia.

För mig är det självklart att studera vad tidigare gatufotografer, dokumentärfotografer och fotojournalister har gjort och lära mig av det. Och inte minst att inspireras. Av W. Eugene Smith, Louis Faurer, Elliot Erwitt, Lisette Model, Helen Levitt, Daido Moriyama med flera. (Ja, HCB, Brassai, Boubat, Koudelka, Kertesz, vilken lista det blir, och då är ändå inte nyare fotografer som Markus Hartel, Matt Stuart, Jesse Marlow och Matt Weber nämnda, förrän nu).

Ouppfyllda statiska kriterier om skärpa och exponering?

I förra numret av Fotografisk tidskrift publicerades en bild av Martina Hoogland Ivanow, vilket tydligen upprörde en del läsare som tyckte att hennes fotografier ”inte håller den kvalitet de vill att professionella fotografer ska förknippas med.” ”Men vad är en bra bild? frågar Jenny Maria Nilsson. ”Att statiska kriterier om skärpa och exponering ska vara uppfyllda? Det är att förminska fotografiets potential.”

”Tilldragande”?

”Ett bra foto drar betraktaren till sig”, svarar den danske fotografen Per Bak Jensen.

Ledsnade för övrigt på Onexposures skarpa, perfekt exponerade bilder och tog för några veckor sedan bort länken från min startsida. Det blev för snyggt. Har kvar länken till 591 Photography Blog, som visar bra bilder ibland och ibland rent usla. Men det gör vi alla.

Läser Keith Richards-biografin just nu. Intressant att läsa om sin egen tid, även om Keithan är tio år äldre.

Dramaten på S:t Paulsgatan

Det blir sakta allt varmare och varmare. Det lustiga är ju att redan runt 16° känns det riktigt skönt. På våren vill säga. I höst kommer det kännas som svalt, nästan lite kallt, vid samma temperatur. Det är skillnad om man går från vinterkyla mot värme, eller från sommarvärme mot kyla. Jag vill inte ha det för varmt. Särskilt om natten vill jag ha det svalt för att kunna sova bra.

Dramaten på S:t Paulsgatan. En bild att kyla ner sig med kanske. Såg främst varuvagnen och dess skugga när jag tog bilden, men även förgrunden är läcker tycker jag.

Skrev nyss att jag inte låter mig störas avljud utifrån. Vaknade nyss av det enda ljud som jag ogillar, surret av en geting. Riktigt jobbigt störande och jag vaknar genast. Jagar ut den och stänger fönstret och strax gör solen det för varmt att somna om och jag får gå upp. Sommarens gissel!

Först Krokträsken sen Konsum

Mitt sovrumsfönster vätter mot parkeringsgaraget och vändplan. Sover med sovrumsfönstret vidöppet då jag vill ha det svalt, gärna under 15°. Måste ha vant mig vid alla ljud för jag känner mig inte särskilt störd. Sent i går kväll kom en liten skåpbil och lät som om någon skakade en burk med sten. Till och med när den stod still med motorn på tomgång. Mitt i natten drog sparvarna igång i sin buske, kanske uppskrämda av någon katt. Strax hängde skatorna på. När jag har sovmorgon kommer ibland bilen som tömmer glasiglooarna och det rasslar rätt bra. Men det gör mig inget.

Soligt även denna den sista påskhelgsdagen. Ser en bild på en svarthakedopping i ”vilda djur  och fåglarpoolen” och bestämmer att jag ska ta en skogsutflykt till Krokträsken och kolla om den kommit dit än. Eller om bläsandsparet landat för sin inspektion. Har med mig 70-200mm men ”bara” två kniphannar och en gräsandsdrake ses guppa i krusningen.

Går ner till Konsum och har bytt till G11:an. Kör maxzoom och kommer alldeles för nära några gånger och missar grovt med höftskotten. Får ändå till en bild jag är nöjd med, inte illa.

En helt okej komposition, tycker jag. Är annars inte helt bekväm med G11:an. Den är för långsam.

 

Konsum, återbesöket

Även denna soliga dag inskränker sig uteaktiviteterna till en promenad Konsum tur och retur. Har G11:an med mig men önskar att jag haft storkameran, gärna med mitt 50mm på. Ser en bra bild men den kräver att jag frågar om lov att plåta och på något vis tycker jag att jag vill ha storCanonen och inte lillbössan vid tillfället. Nu blir det mer bagatellbilder istället.

Som sagt, bagateller. En redovisning av dagens utflykt helt enkelt.

Louis Faurer

Som nämnts har jag just läst om Louis Faurer (1916-2001). I förordet beskrivs han som ”one of Americas quiet photographers”. Hans fotografier från gator i Philadelphia och New York var råa, melankoliska, hade en psykologisk laddning. De bästa bilderna tog han på vanliga människor och han drogs även till de marginaliserade.  Faurer drog sig gärna mot film noir för att skapa bra fotografier.  En teknik han använde var att kopiera två negativ ovanpå varandra för att få intressanta ”dubbelexponeringar”.  Speglingar och ljusreflexer var annat han utnyttjade för att skapa spännande bilder.. Han var även uppmärksam på siffror, bokstäver och andra tecken och inskriptioner i stadslandskapet.

”En skivköpare i staden”, lite dubbelexponeringskänsla. Copyright Matti Merilaid

Louis Faurer reser över till Europa och stannar några år bland annat i Paris. När han kommer tillbaka till New York konstaterar han att klimatet har förändrats. På 40-talet var det ingen som brydde sig om att de blev fotograferade. Nu, trettio år senare, är folk misstänksamma och försiktiga, konstaterar han.

Där fick jag för mina förutfattade meningar att det är en nyare företeelse med en del människors näst intill aggressiva aversion mot att bli fotograferade. Och att det är lättare i New York. Vilket det kan ha blivit sen dess, i och för sig.

”Villa i rulltrappan”, även här lite drag av dubbelexponering. Copyright Matti Merilaid

På ett ställe i boken berättas hur Saul Leitner och Louis Faurer hade svårt att utveckla sitt personliga fotograferande i konkurrens med den professionella karriären, i Faurers fall som modefotograf. ”Who saw our pictures?, he asked. ”Not many. We didn´t have an audience. It´s difficult to explain the sense of emptiness that existed around photography. /…/ Your personal work became something in your drawer that no one ever saw… It´s difficult to maintain a certain enthusiasm when no one cares.”

Det kan nog en och annan fotograf även i dag känna igen sig i.

”Samtal i konsthallen”. Rörig högersida, vad är ute och vad är inne?

Faurer croppade så gott som varje negativ, ibland beskar han upp till en tredjedel av originalet. Hur mycket han än beundrade Henri Cartier Bresson, kände han inget krav att endast kopiera hela negativet, som den franske fotografen gjorde.

Jag ansluter mig till Faurers skola. Har plockat fram en hel del bilder ur mitt arkiv som jag genom beskärning gjort, i mina ögon, mer intressanta.

”Skyltdockan och Frank Zappa”. Klottret på dörren för representera de bokstäver, siffror och andra tecken Faurer gärna använde i sina bilder.

Vill ni ha koll på amerikansk gatufotografis historia tycker jag ni ska läsa ”Street Seen”. Där möter ni flera av de bästa gatufotograferna. Gör sen gärna som jag, fördjupa er i de ni gillar bäst. Lisette Model, Elliot Erwitt har jag hittills betat av. W. Eugen Smith är för mig en annan höjdare, men mer en bildjournalist/photojournalist.  Böckerna om hans två projekt ”Dream Street” och ”The Jazz Loft Project” är underbara. Är man bara det minsta seriös som gatufotograf studerar man historian och fotograferna bakom begreppet. Om inte annat är det hemskt inspirerande.

Det blev bara en sväng ner till Konsum

Solen skiner och jag ser framför mig ett Stockholm där uteserveringarna är fulla och varenda gräsplätt intagen av solbadare och picknickare. Känner inte riktigt att det är något för mig som gatufotograf att dokumentera.

Tar istället en provianteringspromenad ner till Konsum. Konsum som fått en ny konkurrent tvärsöver parkeringen, Willy´s. Willy´s tog över efter Foodmarket som låg här innan och en bit bort ligger Lidl. Tror inte att någon av dem matchar Konsum, tvärtom får de svårt att få lönsamhet.

You!

Solbad med picknicklåda

Pinnpojkar

Bilderna är bagateller men detta är ju ett bonusinlägg så det får duga för ändamålet.

Läser mitt horoskop för i morgon: ”Du saknar den rätta inspirationen, så det blir inga stordåd gjorda.” Såpass!