Vaknar till vintertiden med magont. Blir väl till att ligga i soffan och kvida tills det går över.
“There are no bad pictures; that’s just how your face looks sometimes.”
– Abraham Lincoln
Kollar för skojs skull på jullovsresa till New York. Cirka 14 lakan för flyg plus hotell. Hittar ett bra hotell som jag ska kolla upp till nästa resa, ligger alldeles nära Port Autority bus terminal.
Häromdagen drömde jag mig tillbaka till Berlin och Trattoria Pizzeria Valle Dei Templi i stadsdelen Wedding, ett stenkast från utmärkta mikrobryggeriet Vagabund och en nyttig promenad från mitt hotell vid Hauptbahnhof.
Såg i går Chelsea förlora Londonderbyt mot West Ham och Mourinho förlora ansikte och heder. Igen! Synd att Chelsea inte kickade honom och tog Klopp medan han var ledig. Gillar inte dåliga föredömen.
“Your first 10,000 photographs are your worst.”
– Henri Cartier-Bresson
Nja, jag vet inte det jag. Tycker det är värre att fortsätta utveckla mitt gatufotande efter de tiotusen första bilderna.
I dag hade jag tänkt åka in och shoppa men det blev soffan istället. Billigare på nåt vis. Får säkert större lust till stadsutflykt i morgon när det är vintertid – eller inte.
Sover så länge att jag känner mig osäker på om det fortfarande är söndag när jag vaknar.
Funderar på engelska orden host = värd, respektive hostile – fientlig. Hur hänger det ihop?
Den gatufotointresserade kan kolla här. Lite inspiration, kanske.
Jere Karalahti fick tio matchers avstängning efter en crosschecking mot huvudet på en motståndare. Sportjournalister tycker att hans klubb HV71 ska sparka honom. Själv svarar han på Instagram: ”Ödet viskar till krigaren: ’Du kan inte stå emot stormen’ men krigaren viskar tillbaka: ’Jag är stormen.'”
På Namn och Nytt-sidan i DN i dag finns en teckning av Barbro Ingvaldsson föreställande Finnberget, 50-tal. Lite kul, för där växte jag upp just på femtitalet, från 1953.
Det gäller att göra sig ärenden på stan om man alls ska komma ut om helgerna.
Denna lördag åker jag främst in för att fixa nya linser. Min optiker kräver ny undersökning innan det går för sig att förnya mitt innehav. Undersökningen kostar ju extra men gav i allafall resultatet att jag ska testa en svagare lins på ena ögat för läsning medan det andra ögat blir för ”spaning” (mitt uttryck, inte optikerns).
Det blir att knata Götgatan ner och upp för jag vill ha ett knippe kulspetspennor av min favoritsort – inkapslade BIC.
Sista punkten på listan är Nordiska museet och Tore Johnson-utställningen. Skalar man bort nostalgifiltret så vet jag inte… Gav inte mig någon wow-känsla. Men snyggt hängda kvadrater, och jag köpte boken.
Utanför, på väg in, mötte jag Rickard och Hanna och fick en för lördagar ovanlig pratstund. Och en inbjudan att bese en fotoutställning nästa helg. Har således ett ärende in till stan igen. Trevligt, trevligt!
Öl- och whiskeymässan var ju en höjdare. Glider in kvart i tre och det är redan bra med folk. Sms:ar min kollega från skolan som lurat dit mig denna lördag. ”Hoppar mässan i dag på grund av jobb.” Lagom muntert att larva runt där på egen hand. Testar ändå några öl. Börjar hos Brill med att fråga efter min NY-favvo Captain Lawrence Grapefruit IPA. ”Vad heter bryggeriet?” frågar snubben. Jaha, Captain Lawrence, typ. Förvånande okunnigt. Tar nåt citrussmakande från West Coast Brewery och tränger mig vidare genom folkhavet. Hos Jenny från OT tar jag en ”Raised and Born”, No-Li Brewhouse, med grapefruittoner.
Käkar en viltkebab innan jag trycker mig in i folkmassan igen.
Hinner prova Malmö Brygghus Hefner American Wheat Grapefruit innan en säkring går och lokalen mörkläggs till allmänt jubel.
Sista ölen blir den godaste: The Grape Escape bryggd av Sthlm Brewing Co. Avslutar med en charktallrik, hämtar ut skinnpajen och åker hem efter 1 timme och 45 minuter. Så kul var det.
Innan jag åkte dit ringde en polare och berättade att vår tänkta Liverpoolresa i vår äntligen ser ut att bli verklighet. Fyra dagar 6 – 9 maj, tror jag. Fotboll en eftermiddag sen gott om tid att se stan.
Vet inte om jag blev inspirerad av besöket på Whitney Museum of American Art, eller bara påmind. I alla fall tog jag ett par abstrakta gatubilder som jag blev väldigt nöjd med.
Förväntar mig kanske inga ovationer av min lilla publik men som sagt, jag gillar båda bilderna skarpt.
Bilarna börjar så smått tuta i gång även denna dag. Som om det gick att lösa upp trafikknutarna genom att hänga sig på hornet. Det är inte bara bilister som är galna, här som hemma kommer cyklister farande med en väldig fart och ska hänsynslöst fram bland gatukorsande människor.
Frukost på stamhaket men den här gången försökte de lura mig på $2.60 på juicen. Det korrigerades efter mitt påpekande.
I dag är det shoppingdags. Det är så svettigt här att jag behöver köpa på mig extra skjortor eller t-shirts. Går därför förbi Starstruck Vintage men hittar inget som ger mig en wow-känsa och de är lite dyra. Jo, en fin John Lennon New York City-tröja, men i small.
Läser i Whitney-katalogen att Gertrude Vanderbild Whitney, konstnären, mecenaten och samlaren bakom museet, hade sin ateljé på 19 MacDougal Alley. Det ligger i min väg så jag tar en kik.
Letar upp ölbutiken Good Beer och tar en Captain Lawrence Grapefruit IPA. ”Tip me like one of your french girls”, säger en skylt. Nja, $1 får vara lagom. Himla coolt ställe.
Tillbaka till First Avenue, upp ett par gator till No Relation Vintage, där jag köpte min jeansjacka förra året. Nu blir det två jackor och tre skjortor för totalt £95.
Släpar hem säcken och packar ner inköpen i stora väskan. Har lämnat plats för eventuella klädköp och jag tror att vikten klarar sig. Får köra böckerna i handbagaget.
Det blev en spännande, intressant och inspirerande dag i går. Gick ju ner till The Whitney Museum of American Art, ”mest för att få tiden att gå”. Men – vilken härlig samling konst från 1900-talet! Riktigt inspirerande och jag var förutom inträdet på $22 ”tvungen” att köpa katalogen för $35. Utställningen ”America is hard to find” innehöll även foton av Lisette Model, Robert Frank, Larry Clark med flera.
Knallar upp till rummet, lämnar katalogen och tömmer minneskortet på X100 som fått följa med. Kommer därför sent till champions league, som jag denna gång ser på Crompton Ale House. Käkar och tar ett par öl innan det blir dags att knalla upp till Columbus Circle och D-line mot Yankee Stadium. Köper mitt Metrocard i kiosken på stationen, lyckas swipa mig genom spärren. Man får inte dra kortet för sakta. Sen blir det knepigt att hitta rätt perrong för rätt tåg norrut, de första jag frågar hade ingen aning, de kan bara sin egen väg. Till sist hamnar jag rätt, fast ändå fel. Efter att ha åkt några skrangliga stationer får jag ingivelsen att ändå fråga jag om jag var på rätt tåg. ”Nej, byt till tåget mittemot!” Resten var inga problem, plockar upp min biljett mot att jag visar kontokortet jag köpte det på. Utanför arenan pågår en supporterprotest mot nånting jag inte riktigt uppfattade.
Rena flygplatssäkerhetskontrollen av min ryggsäck och mig, och alla andra, innan jag är inne. Ölförsäljare knallar runt överallt och skriker ”Ice cold beer!” och det finns popcornhinkar och burgare, sockervadd och chicken nuggets, pizza och vad du kan tänka dig av fet skräpmat. Köper en fleecetröja och en t-shirt i fan shopen före matchen. Är sen en av 25 075 som ser New York City vinna med 2-0, trots att Toronto FC hade chanser till minst oavgjort. Bortsett från en liten klack på kortsidan var det en ganska stillsam upplevelse, om man inte tar med speakerns gapande.
En macka och en cola från Seven eleven avslutar en innehållsrik och kul dag, där konstupplevelsen ändå utklassar fotbollsditon. 18,5 km i dag, 22 870 steg, 3 135 kalorier brända.
Fick ta en återställare då det inte gick att se mer än en vit sida av min blogg. Hur länge det var så vet jag inte. Återställaren innebär att de senaste blogginläggen försvann och att vi hoppar tillbaka ett antal dagar. Så kan det gå. Kollade precis om det hade med de senaste uppdateringarna att göra, men det verkade inte vara fallet.
Mycket jobbrelaterat att göra i helgen, får se om det blir tid till något annat än det och diverse fotbollsmatcher.
Bilden togs vid min sväng på stan förra helgen. Var lite rostig märkte jag. Trodde jag ställt in ISO 200 men det var i själva verket auto-ISO:ts nedre gräns. Så det blev några oavsiktliga hög-ISO-bilder när ljuset var svagare. Mer konstnärligt, typ 🙂
Blev just påmind om varför jag aldrig skaffat bil: ”Andrea Davidson köpte en begagnad bil och var nöjd med köpet – tills hon upptäckte den förra ägarens döda släktingar i passagerarsätet.”
Det dystra vårregnet slår dissonanta ackord mot balkongens korrugerade plåttak. Vinden tvingar tallen till atonal sång. Kylan förnims under fleecepläden där jag ligger i soffan.
I mejlkorgen hittar jag uppmaningen: ”Hitta den perfekta resplanen för din cityresa i Storbritannien”. Jag klickar vidare och får frågan ”vem ska resa?” och alternativen ”familj”, ”par” respektive ”vänner” och där var det färdigklickat.
Earth Hour, mörker eller upplysning? Många bra argument i artikeln, bland andra ”Bakom evenemanget står människor som inte förlorat eller riskerar att bli förlorare. Det är politiker, akademiker, kultur-och mediafolk, människor som själva sitter säkert och som utan personligt risktagande kan excellera i civilisationskritik.” Däremot är jag tveksam till detta: ”Vårt största globala problem idag kan inte vara att fler lampor har tänts, att fler har blivit rikare och kan konsumera mer. Det problem vi behöver bry oss om är att det fortfarande är kolmörkt på många ställen på jordklotet.” Och varför är det fortfarande kolmörkt på många ställen på jordklotet? Kan det ha att göra med att jordens rikedomar är så orättvist fördelade?
Time for round 3 of BARch Madness, BrewYorks tävling mellan stans ölhak, i semifinalen möts Bondurants och The Owl Farm respektive Top Hops och Valhalla. Inget av dem har jag varit på, än. Blind Tiger och Barcade blev utslagna i kvarten. Och det är ändå två riktigt bra craft beer-pubar. Flera av pubarna ligger i Brooklyn så ett sjudagars Metro card á $29 (SEK250:-) blir mer och mer ett måste. Åkte tunnelbana vid ett tillfälle och hade problem att komma genom spärren, drog antagligen biljetten på fel sätt. ”To enter you have to swipe your Metro Card through a reader and then wait for the display to say, “go.” Unfortunately, this isn’t as easy as it sounds at times. It can be kind of tricky at first, but if you can’t seem to get it working you are not alone. Just watch other people and do what they do.”