Knappt så jag tror det själv, men jag tar mig ut i skogen för att plocka pinnar. Trassel redan vid första pinnan och jag letar ovanför och nedanför ett stup med ett gäng branta höjdmeter. Gör ett sista försök efter att ha studerat kartan genom kompassens förstoringsglas. När jag hittar väl den ser jag att jag gått förbi den en gång. Vill helst slippa ha nån väsa eller rygga med mig så jg packar kikare semesterkamera, vattenflaska, mobil, plånbok, karta, kompass, powerbar och druvsocker i en jacka och en skjorta. Dessvärre tycker jag att jag behöver en T-shirt under. Det gör jag INTE! Kikar efter slånbärsbuskar, kanske att jag hittade dem.
Associerar till ett kraschat flygplan.
Slår mig ihop med en kvinna som är ute i samma ärende, att finna den stora stenen och pinne 82. Sen går vi skilda vägar, jag klättrar upp mot den på pappret lätta pinne 88 men får leta i en halvtimme. En förbiilande proffsorienterare talar om för mig att jag är i rätt område på tjugo meter när. Vid kontroll 89 möts vi igen, orienterarkvinnan och jag, kommandes från varsitt håll. Vi gör sen sällskap till 90 och 91. Ser att jag glömde ta 86:an på väg tillbaka mot tunnelbanan. Attans! Är bra trött så dags på eftermiddagen.
Tio minuters väntan på bussen i gassande sol och rigor mortis.
18 752 steg får duga efter flera veckor i soffan. Latmasken förtjänar att chockas.