Finnboda

Går till Sarvträsks busshållplats utifall det skulle finnas nån fågel att registrera. Det blir ett par grågäss och ett par storskrakar samt en sothöna. Buss 414 kommer och då jag inte ska med den backar jag in i busskuren. Den stannar ändå och en kvinna vinkar. Jag vinkar tillbaka när föraren tutar och det går upp för mig att det är Åke och Sussi, mina förra grannar. 

Från Nacka trafikplats tar jag Vikdalsvägen och strax ser jag husen på Kvarnholmen, Nackas Manhattan, torna upp sig. Minns när det ännu fanns grönska och en uggleek där jag och mina lekiskompisar såg tre kattuggleungar våren 1959.

Den utlovade solen uteblir men det är vårsugna människor ute hör och var. I Vikdalen spelar ett par unga män basket och inne på en villatomt skuttar två små bröder i sin studsmatta samtidigt som de sparkar boll. På Kvarnholmen grillar en familj korv.

Det blir en fet nostalgitripp när jag kommer ner till Finnboda. Ovanför tronar Finnberget där jag föddes och växte upp och nedanför berget låg båtklubben där våran mahognybåt Joy hade hemmahamn. Varvet jobbade farsan på och jag har klockan på mig som han fick efter 25 års tjänst.

Nedanför Danvikshem och en bit från Vilans skola, min låg- och mellanstadieskola, går jag uppför en backe från bryggan där hela skolan en gång om året bordade båten Gurly för en utflykt till Bogesund. Passerar det gamla dårhuset. Här bodde konstnären Lasse Kleen vars barn Jonne och Julia jag hade när jag jobbade på Henriksdals barnstuga.

Vid Henriksdals busshållplats träffar jag Ingrid, en gammal kollega dubbelt upp.

Måttliga 10 192 steg, bättre än inga steg alls.