Tar ett vänstervarv bort till mitt förortscentrum och strax i början av min promenad hör jag som plingandet av silverklockor. Sidensvansar!
Det är grått och trist men jag gör ändå några bilder, det finns alltid nåt att fota.
Men det blir ju lite ljusare för varje dag nu. Inte för att det märks, men ändå.
2 svar på ”Plingandet av silverklockor”
Spelar ingen roll med ljus och ljusare igen, knivbästa bilder
Ljus. Ljusare. Ljusast.