Fortfarande finns här flera avspärrade områden men trapporna är öppna och det går att ta sig nerifrån Vattentorget upp till Mälarterassen med rulltrappa och hiss om man så önskar.
Jag tar mig an den större trappan med sittplatser mitt i. Nere på Vattentorget är det inte så mycket folk, desto mer vimmel när jag kommer upp. Några enstaka svenska flaggor bara, nationaldagsfirarna är väl borta vid slottet. Kl 12 skjuts salut.
På den stora scenen har Karin Wanngård precis invigningstalat när jag kommer upp och strax efter tar ett band över. Diverse tält och stånd finns och det går att köpa stockholmiana, champagne, korv och man kan gå en tipspromenad. Ett litet bord där barn kan sitta och rita och från nånstans kommer såpbubblor. Själv tar jag en fika.
Hamnar framför en skylt som jag gissar är en karta av nåt slag. Ber en neonväst förklara och får veta att i gatubeläggningen finns inlagt som utsmyckning sånt man funnit vid de arkeologiska utgrävningarna i samband med bygget. Det är remsor med stångjärn, med olika gatubeläggningar med mera. Fint!
Ställer mig för att ta en bild på tunnelbanan när en kille bredvid på cirka nio år säger att jag inte får filma. När jag frågar varför jag inte får filma nyper han mig hårt i armen. Hans pappa lyfter honom därifrån men säger inget.
Strosar runt, ser en massa fotografer men inget bekant ansikte.
Cirka femton fisktärnor flyger runt ovanför Vattentorgets ”dammar”.
Efter en timme 40 minuter ger jag upp och tar buss 71T till Londonviadukten. Där hinner jag stå tio sekunder innan min buss kommer. Bra linje, 71 T, man slipper den själlösa promenaden bort till bussterminalen.