Mitt polska äventyr:4

Łódź – Kraków

3/9. Resdag och fortsatt vackert väder. Sirenerna ljuder i rusningstrafiken kombinerat med ett bröl när framförvarande trafik inte flyttar på sig snabbt nog. Så kan ett avsked låta.

Lite nervös inför resdagens biljettfix och Interrailpass-ifyllande. Är inte helt bekväm med att välja resa och sen få den att uppenbara sig i själva passet. Har iallafall lärt mig att det finns ett litet reglage att peta på.

En sista Łódź-frukost innan vi letar oss bort till Widzel-stationen. Lite bök med det senare då google Maps förslag inte är perfekt. Men frukostbuffén är som sagt bland de bättre jag upplevt. 

Lite jobbigt att inte kunna lägga upp bilder i bloggen från dagens fångst, behöver ta bloggbilden i samband med att jag skriver texten. Å andra sidan vill jag redigera bilderna i hemmadatorn innan publicering. 

Spårvagn 10a och sen några minuters promenad till tågstation Widzew. Fixar platsreservationerna med visst trassel, visar en förberedd polsk text, innan jag får fumla med interrailpassen och dagens resa. Till sist får jag till det. Och biljetterna duger åt konduktören och jag kan till sist pusta ut. 

Framme i Krakow knallar vi ner till hotellet. När man för första gången anländer till en ny tågstation har man först att orientera sig var på stationen man befinner sig. Sen hur man tar sig därifrån. Google maps är sämre på det första, bättre på det andra. Därtill vill man komma till hotellet så enkelt som möjligt. Och enklast är att knalla, även om det innebär en längre väg än nödvändigt. Cirka 17 minuter svett, men vi får en glimt av stan.

Hotellet Aparthotell Daniel Griffin är kyffigt och lågbudget. Vi har svårt att komma in då vi inte har portkoden men några boende släpper in oss och låtsas vara portvakter. Vid incheckningen får vi små frukost-vouchers som gäller på Café Bussola snett över gatan. Vi tar oss upp till rummet på våning 3. Standarden är ett grymt steg neråt från lyxen i Łódź. Varmt på det lilla rummet, en golvfläkt finns för att avhjälpa det värsta. Toan och duschen är det inget fel på.

Tycker oss hitta ett hak med vildsvinsgulasch nere i de judiska kvarteren, Zalewajka, men när vi kommer dit stämmer det inte. Det blir en variant av Wallenbergare med rödbetspure och kefirsås, lite småsnobbigt upplagt. Får en vaniljkonjaklikör som avskedspresent. Snirklar oss hemåt i Krakownatten och en nattråtta korsar vår väg. 

Till natten har vi att välja på ett brutalt oväsen från spårvagnar och små män i för stora bilar, icke att förglömma utryckningsfordonen, kontra varmt på rummet. Vi kör öppet fönster efter min önskan, jag störs inte av oväsen. Smal säng och ännu en lattjo kudde.