Krakow
5/9. Tvingas erkänna att jag sov riktigt bra med stängt fönster och påslagen fläkt. Kan ju ha varit riktigt trött, förstås.
Vaknar i god tid före sju. Använder morgonen till att räkna ut vad Kent och Stigge är skyldiga mig för notorna jag tagit. Vi har kommit på att det är enklast att jag tar notorna och splittar dem vid tillfälle. Lite bök med valutakurserna, när slutsumman i zloty översätts till kronor och sen med vad som dragits på mitt konto. Diffar alltid där.
De tassar sen ut i ett morgonregnigt Krakow för frukost på Bussola. Jag stannar på rummet. Killarna kommer upp med en mangodryck till mig, min macka har de delat på, eller, det blev en bagel.
Jag inleder dagens utflykt med att gå ut i förväg och ta en americano och en croissant till frukost på Level café innan grabbarna hämtar upp mig. I dag får sällskapet bestämma första utflyktsmålet. Vi knallar över floden Wisla och klättrar till sist upp på Krakow mound/Krakuskullen/Kopiec Krakusa, en diger up hill för en gammal gube. Vid utsikt i blåsten. Vi upptäcker att stenbrottet där delar av Schindlers list spelade in skymtar en bit bort och tar oss dit. Under andra världskriget var här ett straffarbetsläger där tusentals miste livet.
Hör stjärtmes och ser hare. Plåtar en massa stålkonstruktioner i solskenet. Förutsättningar för bra bilder men det blir det inte riktigt, för soligt? Sen försöker vi oss på en skogsstig in i det okända men tvingas återvända. Google map var inte till någon större hjälp. Stenbrott målbrott inbrott avbrott uppbrott. Vi har inte särskilt bråttom.
I Krakow finns flera platser som minner om nazisternas framfart under andra världskriget. Rester av en mur som inneslöt judar innan deportationen till Auschwitz är nästa stopp.
Pausar med öl respektive kaffe innan vi fortsätter. Vi tar vägen om Schindlers emaljfabrik. Tar en paus bakom museet och sätter ihop ett tipssystem.
Lång är promenaden till hamnbassängen i Port Plaszow som visar sig vara en nitlott. (Hade jag rekat ordentligt hade det funnits en sluss en bit bort som kanske varit värd att titta på). Dessvärre är vägen tillbaka lika lång. Pausar vid en busshållplats och föreslår halvt på skämt att vi ska gå hela vägen tillbaka till hotellet (drygt 40 minuter). Dessvärre är sällskapet med på förslaget. Men vi går längs Wisla och det är mycket folk ute. Landar på Layla där vi äter och dricker libanesiskt före läggning. En trevlig tjej tjänstgör som servitris bartender städare med mera, berättar hon för oss, men ständigt med ett leende.
Trots 25000 steg i benen somnar jag inte förrän efter två. Och den där jävla magen är större än någonsin. För många croissanter, för mycket mat? Tycker jag borde förbränna fler kalorier än jag konsumerar.
Även Krakow är en ren stad, däremot är polackerna inte särskilt benägna att lämna plats för förbipasserande. Bilar stannar vid övergångsstället. Det gör de förvisso hemma också, men här känns det ännu ”tydligare”.
22 606 steg.