Har mobilen på ljudlöst men hör att det ringer. Svarar inte men färsen ett sms från en kollega på jobbet som undrar om jag kan komma och jobba. Det är i det spår där jag knappt känner nån elev. Medan jag funderar medan jag käkar frukost hinner de fixa en annan paniklösning. Börjar istället på tredje och sista bandet av Landet utanför. Kanske somnar jag om. Då får jag ta ny sats när jag vaknar.
Takfönsterselfie. Har ju ett särskilt öga för fönster och när jag kollade upp i detta takfönster i Slakthusområdet ser jag min spegelbild. Man är bara en suddig siluett numera.
Lite läsning i soffan, sen lite slummer. Tappar upp diskvatten och skalar lök och potatis inför dagens kulinariska excesser.
Kollar lucia med en ettagluttare i vardera handen. De la helt enkelt beslag på mig när de såg mig. Träffar ena elevens föräldrar, som jag känt i fem år, som berättar att lilltjejen varit glad när hon kom hem i går: Jag träffade Matti! Hon hade också berättat att jag har en utställning på gång och ville veta när. De missade den senaste men vill gärna komma på den kommande.
Åker hem till min soffa och min bok. Det slet hårt att gå upp tidigt och när jag sov som bäst efter att ha somnat runt 01.30.
När jag väntar på Hagsätratåget ser jag att Förskoleklass C från skolan gör detsamma en bit bort. Går dit och pratar med min kollega, klassen har varit på Skansen. Träffar sen många av mina gamla elever i alla åldrar och vi har saknat varann.
Hör att skolan måste dra in på personal och annat och att den inte har råd med vikarier. I dag fattas massor av personal, nästan alla ordinarie fritidspersonal är frånvarande och i A-spåret är det likadant. Så mycket för förebyggande arbete mot gängkriminalitet. Nu har vi istället en förvärrad situation där personalen inte räcker till och det är eleverna med störst behov som drabbas värst. Men det är klart, det kostar att satsa på vård, skola och omsorg och det är pengar som hellre stoppas i privata fickor.
Det visar sig att de har luciagenrep så jag kollar på det ute i kylan. Bra att jag fick veta det så jag kan klä på mig ordentligt i morgon bitti. Tajmar första motorvägsbussen hem.
I dag åker jag till skolan och återlämnar nyckeln jag haft på lån medan jag vikarierat. Det verkar inte bli något mer jobb. Tittar väl till mina kära gamla elever innan jag eventuellt kollar till Slakthusområdet, nu mer ur historisk synvinkel. Har kanske plåtat det som finns att plåta, men det vet man ju aldrig.