Fotospår

Väcks tidigt av en steglits sång nånstans utanför sovrumsfönstret, sämre anledningar att vakna kan man ju ha.

I går kväll fastnade jag för journalisten John Pilger´s film The coming war on China. Den tar inledningsvis upp USA´s atombombstester på atollen Bikini som påverkade och fortfarande påverkar de som bor på öarna omkring. Människor som anser att de användes som försökskaniner för att USA skulle se hur radioaktivitet påverkar människor och människors liv. Det vet vi nu, många fick cancer och en förtida död. Den tar upp hur Kina ständigt beskrivs som det gula hotet, ett aggressivt hot. Samtidigt är Kina omringat av amerikanska militärbaser med kärnvapenmissiler riktade mot kinesiska storstäder. Jag kunde inte undgå att dra paralleller till Sveriges och Finlands NATO-ansökan som när den går igenom bidrar till att omringa Ryssland på ett liknande sätt. Fredsskapande är det inte, snarare tvärtom. Som det sägs i filmen, USA satsar överlägset mest pengar på nya vapen, vapen som behöver en fiende.

I dag åker jag till skolan och hämtar en glömd jacka och en kasse jag inte ville ha med mig ut på stan i fredags.

Mycket tid framför skärmen blir det denna söndag, får dock lite annat gjort ändå. Med betoning på lite, en piss i Mississippi ungefär.

Vädret till trots ägnas dagen åt inre affärer, läs diska, vattna, städa. Plus lite mer som finns på dagslistan.

Läser åter om den 22-åriga Chalmersstudenten Sahar Soltani som tillsammans med sin familj hotas av utvisning till talibanregimens Afghanistan.

Sahar Soltani och hennes familj har fått avslag på sin ansökan om asyl hos Migrationsverket. I beslutet står det: ”Det ankommer på familjen att vid ett återvändande anpassa sig till sitt hemlands kulturella seder och bruk”.

Journalisten Magda Gad, som rapporterar från Afghanistan för Expressen, reagerade med upprördhet: ”Sverige utvisar en kvinnlig hazar som är Chalmersstudent till Afghanistan? När blev Sverige sådana här jävla hycklare? Varför tusan skickade då Sverige soldater till Afghanistan och påstod att de skulle bistå i operationer för att afghanska kvinnor skulle få utbildning?”

Migrationsverket – fy fan!

Kollade en film i går kväll, Interceptor tror jag den heter. En actionbagatell där hjälten var en kvinna, alltid nåt.

Sommarfest i grannhuset, födelsedagsparty lät det som, hördes över hela området. Musiken var lite skum, hade de ett liveband som lirade covers? Kl 03 var det över. Kl 04.40 får jag gå upp och schasa ut en geting. Den senare många gånger mer störande än festprissarna.

Behöver ny läsning, får knalla förbi pocket shop i morgon. Kolla om de har Paul McCartney´s självbiografi. Gammalt beatlesfan som man är, även om Pålle inte var favoriten (som var George).

Bevistar Hornstulls bokhandel där eminente porträttfotografen Cato Lein ställer ut, Språket är inte glömt, med porträtt av 19 unga svenska författare. Bra som alltid. Konstaterar att bokhandeln har ett sympatiskt utbud av böcker.  Trångt och varmt och jag vänder ut på gatan igen efter att ha tömt min kalk med vin. 

Är för tillfället inte hågad för fotografi så jag tar mig hemåt. Shoppar på Coop och i kassan flirtar en treårig blondin förtjust med mig.

Läser ut Diamant Salihus Tills alla dör om gängkriget på Norra Järvafältet. En synnerligen angelägen bok!

Vaknar kl 4 och ligger och lyssnar på hur det susar om regnet där ute. Det regnar fortfarande när jag går upp kl 8 och det är dystert i största allmänhet. Regnjackan är kvar på skolan och jag ska hämta den och en kasse på måndag, tänker jag. I eftermiddag ställer jag kosan mot Hornstulls bokhandel, är det tänkt. Cato Lein ställer ut och det är vernissage, vill jag minnas.

Postpandemisk sittning gäller på de kollektiva färdmedlen, det är ytterst ovanligt att se pendlare sitta fler än två och två på bussar. Vid Träsket idkar en gråhäger solitary confinement om än av det lugftigare slaget.

Sista dagen blev känslosam, vilket var att vänta. Kanske var det oväntat att en särskilt elev höll av mig så mycket.

Efter avskedet åker jag in och tar ett par veteöl på Zumen innan jag bevistar ett releasehäng på ett galleri på Brunnsgatan i Gamla stan.

Sista dagen med eleverna och jag är med tvåor och treorna jag haft en dag i veckan det här läsåret plus de senaste veckorna. Att skiljas är att dö en smula, ska försöka återuppliva mig med ett gallerimingel efter jobbet. Eller så åker jag hem med sista kassen prylar.