Fick sällskap på tunnelbanan hem från jobbet i går av en ung kollega, som just i det ögonblicket var en f d kollega. Han hade precis gjort sin sista dag hos oss, LAS sätter stopp för fortsatt anställning. (Han sitter inte i sjön utan börjar jobba på en restaurang redan på måndag). Iaf, jag tog med honom på en AW-runda som en liten avtackning, hade honom som elevassistent i min klass ett tag. Så det blev Oliver Twist och en fortsättning på Babajan. Det senare haket en ny erfarenhet för mig. Rätt cool ställe. Lång ner på Kat Ban.
Kollar Micke Bergs blogg som visar en film från dennes work shop i maj. Ser att Malin och Richard är med, kul! Har inte sett eller hört särskilt mycket av någon av dem på länge nu. Hade gärna sett mer av vad de åstadkom.
Ska försöka få till en guidad fototur i NYC när jag åker dit i september. Får jag råd kan jag ju alltid kolla workshops i Berlin, det finns ett gänga att välja på.
Plockar fram kameran på bussen till jobbet. Har upptäckt en i mitt tycke intressant spegling. Ljuset är okej men faller kanske inte optimalt för att speglingen ska bli maximalt tydlig. Men som ett första försök får det duga.
Kollade ett YouTube-klipp om Berlin: saker att älska respektive hata vad gäller Tysklands huvudstad, tillika Europas största huvudstad. Storleken är något man kan ogilla, sägs det, staden kräver att du tillbringar mycket tid till att åka kollektivt. Berlin är heller ingen traditionell tysk stad, sannolikheten är stor för att du får höra engelska, italienska, spanska, stan är internationell. Minus även för att Berlin har sålt sin själ till kapitalismen, det finns t ex Starbuck´s, KFC, Donkin´ Donuts med mera överallt (läser just att dessa amerikanska skitställen vill etablera sig stort även i Sverige). Sen snackar snubben om the berliner schnauze, berlinarnas attityd. Men, kom igen, det är väl inget problem (det heller)?! Att älska med Berlin är att Tysklands historia är så synlig här. Staden är en fantastisk konst- och museumstad. Häftigt att tre världar möts: öst, väst och nya Tyskland. Berlin är en även friluftsstad med många grönområden och friluftsbad. Nattlivet är fantastiskt för alla åldrar.
12 kg?
För egen del har jag inget emot att stan är stor, det gör ju bara att det hela tiden finns nytt att upptäcka. Gillar även det internationella inslaget, det är ju jänkare som står för det mesta av det bästa i ölväg och många espressobarer.
Jag botaniserar vidare på Yanick´s gatufotosajt. Följ gärna länken för att läsa originalet på engelska och se Yanick´s bildexempel (och granska min översättning). Eller läs bara vidare här, Yanicks text kompletterad med mina bilder. Och kom ihåg, det är bara åsikter och tyckanden, inte fakta!
Yanick: Jag tittar på en hel del gatufotografi på min lediga tid, i böcker, på Flickr eller på utställningar. Även om det finns en oändlig variation av motiv, tillvägagångssätt och stil, tycker jag att de flesta bilderna kan hänföras till en bestämd typ av gatufoto. Den här nedan förslagna listningen gör inte anspråk på att vara komplett, men ger en snabb (och spontan… ) beskrivning av vad jag tycker är de fem mest populära typerna av gatufoto. De utesluter självklart inte varandra och du kommer med stor sannolikhet finna att dina bilder eller dina preferenser är en blandning av dessa kategorier.
I) Nära / Upp i ansiktet
Ju närmare du kommer ditt motiv desto bättre. Det handlar om människan på gatan. Det finns två tydliga undergrenar: gatufotograferna som letar efter motiv som sticker ut i mängden, på grund av karaktärsdrag, uttryck eller klädsel, respektive de gatufotografer som använder sin egen närvaro eller attityd till att påverka beteendet hos motivet (blixt, intrång in i motivets privata sfär). Resultatet kan bli iögonenfallande, men tyvärr, jag vill påstå att 99% av dem helt enkelt är tråkiga. Om man verkligen vill se udda ansikten, gå till närmaste tunnelbana, det är helt onödigt att titta efter det i en fotobok. Till sist, och ta det som ett tips till nybörjare inom gatufoto, det är inte för att du kommer nära nog som dina bilder blir goda nog. Det krävs mycket mer än mod för att skapa varaktigt goda resultat.
Vanlig brännvidd: 35mm och vidare. Färdighet: Mod Mästare: Bruce Gilden
Porträtt på buss – tråkigt?
II) Klassiskt Det kraktäristiska för denna typ av gatufoto är eftersträvandet av balans mellan form och motiv. Att ha ett fantastiskt motiv räcker för det mesta inte för att skapa en bra bild, kompositionen är det som avgör. HCB, Brassai, Walker Evans är påtagliga exempel på denna decennier gamla tradition. Klassisk gatufotografi förknippas ofta med ”the Humanism movement”, en nyckelinfluens (eller vice versa) för 1900-talets reportagefotografi. Sammantaget, låt oss säga att klassisk gatufotografi försöker beskriva mänskliga villkor på ett för betraktaren så trevligt sätt som möjligt. Idag är den stora utmaningen för den här sortens gatufoto nyskapande och att hålla sig ifrån klichéerna. Medan vår omgivning utvecklas och förändras, får man en dejá vu-känsla av månget ”modernt klassiskt gatufoto”. Slutfrågan är då: spelar det någon roll?
Vanlig brännvidd: 35mm till 50mm. Färdighet: Komposition Mästare: Henri Cartier Bresson
Balans mellan form och motiv?
III) Modernt, innehållscentrerat.
Detta är den dominerande typen av gatufoto just nu. Allt handlar om bildinnehållet, med humor, mysterium eller avvikelser som ett måste för en lyckad bild. Många lager, många ämnen, flera innebörder (vilket ofta till slut blir “meningslöst”) är decenniets mode. Hjälten är inte längre motivet utan gatufotografen själv som visar upp sitt kvicka huvud. I sin jakt efter ryggklappar på fotodelningssidor glömmer den moderne gatufotografen att fråga sig själv: “Är ett bra gatufoto verkligen en bra bild?” Eller säg så här : “Kommer bilden attrahera folk utanför din intressegrupp?” Svaret blir antagligen nej, medelsvensson köper uteslutande Robert Doisneau’s postkort. Bortsett från det, för ett vant öga, skapade det moderna gatufotografiet ändå några höjdpunkter. Jag bara undrar hur många av dem vi kommer att minnas femtio år från nu.
Vanlig brännvidd: 35mm till supervidvinkel. Färdighet: Blick, komposition, det avgörande ögonblicket. Mästare: Winogrand
Mångbottnad
IV) Abstrakt – ImpressionistisktDen här grenen av gatufotografi fångar inte den strikta beskrivningen av ett skeende i tid, utan känslan av det. Reflektioner, oskärpa, skuggor, färger, …, används för att to förflytta dig till en plats där tid och plats är odefinierade. Det mänskliga inslaget är oftast abstrakt i dessa bilder, som siluetter, former eller bara en förnimmelse. Dessa bilder är extremt svåra att skapa då de ofta kräver en perfekt balans mellan motiv och komposition. Den största nackdelen med den här typen av gatufotografi är att det till 95% inte kommer att begripas av din samtid, vilket gör det mycket svårt att skapa varaktigt god fotografi.
Vanlig brännvidd: Vilken som helst, men helst snabbt. Färdighet: Observationsförmåga Mästare: Saul Leiter
Abstrakt mänskligt inslag
V) Grafiskt: Miljöer skapade av människor är den viktigaste beståndsdelen i detta slags gatufotografi. Människor är bara en del i det. Mönster, strukturer, skuggor, toner, texturer, färger är huvudingredienserna i dessa bilder. Då det i första hand är en grafisk övning, är det väldigt svårt att hitta ett individuellt budskap i många av dessa bilder. De är framförallt en visuell upplevelse och ser därför bra ut på en köksvägg eller bakom din VD:s skrivbord.
Vanlig brännvidd: Vilken som helst Färdighet: Tålamod
Röd linje
Om inte annat kan ni göra som jag, kika i arkivet och återupptäcka era bilder för att sen försöka se vilken/vilka av ovanstående subgenrer ni plåtar i.
Härom dagen stod jag och väntade på bussen i Orminge C, vid min favoritbusshållplats. Majsolen log sitt huldaste leende medan folk stod och frös. Den yngre (?) populationen försöker förmedla ett urbant budskap men det är inte lätt att tolka de ristningar och inskriptioner de åstadkommit. Handlar det om arbetslöshet, eller om svårigheten att hitta en hyreslägenhet när allt är dyr bostadsrätt? Eller bara ett behov att uttrycka sig? Vem vet?
Ristningar i förortenRistningar i förorten 2Ristningar i förorten 3Ristningar i förorten 4
Fick Phokusera-katalogen i lådan i dag. Text av bland annat Mattias Klum med några goda råd på slutet. Till exempel att öva 10 000 timmar för att bli riktigt bra. ”Alla kan göra ett ”vådaskott”, att lyckas någon enstaka gång. För att lyckas i längden krävs en hög lägstanivå.” Några 10 000 timmar har jag inte tid med så det återstår för mig att hoppas på ”vådaskottet”. Bara jag inte skjuter mig själv i foten.
Nilserik Larsson drar i sin blogg på Fotosidan en lans för romantiken i gatufotot. Han tycker att det borde vara mer av det slaget. Absolut! Här är mitt bidrag, fick dock rota djupt i arkivet.
Bilderna i denna bloggpost är varianter av den kanske vanligaste gatufotoklichén. Fotografen använder en reklambild, ofta med ett mänskligt innehåll, lägger till en förbipasserande – och violá: ett gatufoto. Och det är väl inget att säga om det. Väl utfört kan det ju vara en bra bild. Men samtidigt är det lite väl enkelt, eller hur? Och bra gatufoto är inte enkelt, får inte vara enkelt.
Standardiserat gatufoto
Ett par egna exempel till:
Spegel
Ovanstående bild tycker jag är ”coolare” då reklambilden är så diffus att åskådaren först efter en närmare titt förstår vad det är. Att bara tandgarnityret och tröjan framträder någorlunda tydligt, samt att den förbipasserande speglas, höjer bilden ett snäpp från klichén.
Der Hof
Den här bilden gillar jag, klichén till trots. Mannens hållning, texten bakom honom, det halva reklamnyllet och en okej komposition.
Copyright secured by Digiprove © 2014
